Alla placeringar ska ha målet att barnen ska kunna flytta hem till sina ursprungsfamiljer. Nu går inte det alltid, men oavsett det så ska det ju finnas med något typ av umgänge med de biologiska föräldrarna i planeringen om föräldrarna inte är direkt farliga för barnet/n.
Så länge det finns ett fungerande umgänge så borde det inte vara några problem för dem att känna igen sina föräldrar. Har dina barn/ditt barn inget umgänge med dig?
Det finns inga generella regler eller riktlinjer utan allt ska utformas efter barnets bästa. Det är ju så olika beroende på barnets ålder, varför h*n är placerad, föräldrarnas förmåga, var barnet är placerat, behov av kontakt med föräldrarna, behov av avstånd från föräldrarna osv osv.
Däremot borde det finnas en vårdplan för ditt barn som du som vårdnadshavare har rätt att ta del av och läsa. I den ska det framgå hur umgänget med dig ska se ut.
Kortaste placering kan vara allt ifrån några timmar beroende på varför barnet är placerat.
Det är socialnämnden (politikerna som bestämmer över handläggarna) i din kommun som ska avgöra om LVU:t ska hävas. De ska överväga vården minst en gång i halvåret. Du som vårdnadshavare kan dock begära att omprövning ska ske när som helst. Då måste nämnden titta på ärendet igen under kommande sammanträde.
Övervägan = Nämnden får information om ärendet av handläggarna, men något formellt beslut behöver inte fattas. Går inte att överklaga.
Omprövning = Formellt beslut måste fattas som är överklagningsbart.
Jag antar att den rättsprocess du ligger i beror på att du överklagat beslutet.
Sen är det viktigt att komma ihåg att ursprungsbeslutet ligger hos Förvaltningsrätten, men där gissar jag att ni varit om LVU:t är fastställt.
Det är väldigt viktigt att du som vårdnadshavare förstår vad som händer. Fortsätt gärna fråga här om det är något du tror jag kan hjälpa dig med.
Förstår absolut att du känner dig överkörd. Hur ska du annars känna i en sån här situation? Det är alltid knepigt när saker och ting sker med tvång. Det blir många förlorare då.
Tyvärr finns det inget du kan göra annat än vänta på förhandlingen. Om det är beslutat om LVU är det soc. som bestämmer till dess att nytt beslut fattats. Förstår att det måste kännas fruktansvärt orättvist och hemskt.
Däremot är det som sagt viktigt att du ändå får veta vad som händer och sker och bör begära ut vårdplanen för ditt barn om du inte redan läst den. Förstår du inte vad som står är det viktigt att du frågar upp, även om det känns tungt. Kanske ditt ombud kan fråga åt dig? Det är lätt att man känner sig dum när man måste fråga upp hela tiden, men annars får du inget veta och det är alldeles för lätt hänt att vi soctanter använder oss av socspråk som bara vi förstår. Jag hoppas att du har handläggare som tar sig tid att förklara för dig, även om ni inte är överens.
Stopp stopp stopp Bulldozer!
Missar du allt som står skrivet sen tidigare?
Du jagar upp dig ofantligt för att du spekulerar så vilt om denna mammas situation.
Hon ska få träffa sina barn nästa helg.
Vi vet inte om hon läst och förstått vårdplanen och vad som där står om umgänge.
Jag har uppmanat henne att ställa frågor här samt att använda sig av sitt ombud för att få veta vad som händer, vilket hon uppenbarligen inte känner att hon gör. Och detta är inte en lätt situation att förstå.
Att därför som helt okänd börja spekulera och jaga upp mamman är väl synnerligen korkat istället för att ge henne stöd i den här situationen och hjälpa henne reda ut den på ett lugnt och sakligt sätt.
Ditt nick förklarar iofs en del om varför du gör som du gör.
Hon har överklagat domen till Kammarrätten vilket innebär att Förvaltningsrätten varit inblandad och fattat beslut. En enskild socialsekreterare har ingen beslutanderätt i denna typ av frågor just för att det inte ska sitta bara i vad en person säger.
Sen säger jag inte att alla socialsekreterare är bra människor, det finns gott om rötägg. Men som sagt, det är därför det är flera som fattar beslutet. Så här ser gången ut:
1. Soc.sekr. utreder situationen och rekommenderar ett beslut. Ofta måste en överordnad vara med på rekommendationen.
2. Nämnden (politikerna) beslutar om en ansökan om tvångsvård ska skickas till Förvaltningsrätten.
3. Förvaltningsrätten fattar beslut efter förhandling om tvångsvård ska inledas eller inte.
4. Kammarrätten beslutar efter ett ev. överklagande.
Nu ser det lite annorlunda ut om det är ett omedelbart omhändertagande vilket jag gärna redovisar för om någon är intresserad.
mamma1:
Som sagt, fortsätt gärna fråga och använd dig av ditt ombud så mycket som möjligt. Så mycket kan jag säga att om soc.sekr. sagt att:
Jag ser nu att "hemmet" kanske åsyftar placeringsstället för barnet och inte barnets hem med sin mamma.
Detta kan förklara en del missuppfattningar som uppstått från mitt håll.
Inget av det jag skrivit förändras dock i sak för det.
Det är fortfarande viktigt att du som mamma och vårdnadshavare får ta del av vårdplanen och där läsa igenom vad som står av umgänget, för det ska beskriva hur det ska se ut. Och som jag nämnt tidigare, om du inte är direkt farlig för ditt barn (enligt socialtjänst och rättsväsen) har barnet rätt till ett regelbundet umgänge med dig.