Homo eller heteroböcker på förskolan?

Ett av skälen till att jag tycker Alfons är suveräna böcker just ur genusperspektiv. Det är inte VIKTIGT att det är just alfons pappa som är hemma med honom. Mamma kan vara död eller bortrest eller ute och köper mjölk eller gift med någon annan, det spelar ingen roll för historien!
Precis som i lill-zlatan och morbror raring så är det inte det faktum att morbror raring får en pojkvän som är viktigt utan att lillzlatan blir svartsjuk.

Det är bra böcker för att det är självklara vuxenrelationer på samma sätt som heterosexuell tvåsamhet brukar vara självklar i böcker.

Det var precis det jag menade. Jag har faktiskt aldrig öht reflekterat över att det bara är en pappa i alfonsböckerna förrän jag häromåret läste en intervju med författaren som sa att det var den vanligaste frågan hon fick - var är mamma? - som hon konsekvent vägrade svara på, för övrigt.

Jag tycker det är jättebra att hon vägrar svara! Och att hon dessutom i intervjun jag läste problematiserade det - hon påpekade att mammans vara eller icke vara faktiskt var irrelevant, om hon var död eller frånvarande eller ute och handlade spelade ingen roll... det tycker jag är bra. Blir trött på böcker där man ska påpeka att titta, lilla Pelles föräldrar är minsann SKILDA fast det inte har med historien att göra.

Precis som i lill-zlatan, där homosexualiteten är fullkomligt självklart och oproblematisk och bara ÄR på samma sätt som det är självklart och oproblematiskt att det är Alfons pappa som är hemma med honom. Eller att det konsekvent är både manliga och kvinnliga fröknar på Emmas dagis i Emma och Totte. Osv.