Bonusbarn varannan vecka.

Hoppas frågan var ärligt ställd utan ironi för det kan vara extremt jobbigt att bo tillsammans med en annan människas tonåring! Det kan väl ändå inte vara svårt att förstå?
En 17-åring som bor hemma kanske är självgående men är trots det en person som ingår i hushållet, som bidrar med tvätt, konflikter, disk, glädje, ilska, irritation, ängslan... you name it. Det är ju knappast så att bara för att barnet kommit ur blöjåldern så kan man låtsas att det inte är där? En 17-åring som inte är ens egen kan vara extremt mycket jobbigare att leva tillsammans med en ett blöjbarn f.y.i.

Jag tycker det är otroligt fräckt att beslut om saker bakom ryggen på dig som berör dig i så hög grad! Visst, du kanske inte hade kunnat göra något ändå, resultatet kanske hade blivit detsamma, men du hade åtminstone fått känna dig involverad i ett beslut som rör dig också.
Vad du rent konkret ska göra har jag ingen aning om, men jag tycker du ska vara väldigt tydlig med att det här inte är något som är bra för alla familjemedlemmar, ffa inte för dig.