Icke traditonella barnböcker

Stina Wirséns Vem-böcker är bra. Nallen, Katten och de andra är som barn är mest. Svartsjuka, arga, ledsna och fundersamma. Hemma läser vi just nu mest Vem är bäst och Vem är borta. Om och om igen.
Ingridböckerna läser vi också mycket, särskilt Ingrid och pappa 
Jag gillar också Pija Lindenbaum, dem ser vi på dvd. Där finns den lilla tjejen som spelar fotboll och som har en morbror som är homosexuell (Lill-Zlatan och morbror raring), pojken som leker med Barbiedockor (Kenta och Barbisarna) och Gittan som övervinner rädslor (t ex Gittan och gråvargarna). Och de är så underbart formulerade!