Vem är barnlitteraturens bästa förälder?
hag7 skrev 2011-02-03 23:24:56 följande:
Va bra ! Då röstar jag på barbapappao mamma nu o det är för att dom låter alla sina barn vara olika.
Inlägg från: esther
|
-
Där har du en fin poäng :) Kul tråd! Det slår mig att det figurerar väldigt få föräldrar i barnlitteraturen, de är oftast ute i periferin.
-
Kom på att Snurrans föräldrar är rätt veklighetstrogna (om det är bra vet jag inte, men de påminner om vanliga föräldrar)
-
Ja, det är hon med ketcupen :) Astons föräldrar verkar också väldigt normala och trevliga!En Reflektion skrev 2011-02-04 20:09:39 följande:Är det hon med ketchupen? Som bara äter ketchup. Ja, de är rätt kul. Man sympatiserar onekligen med dem. Kom att tänka på Astons stenar. Det är också mysiga päron.
-
Det finns en bra bok som heter Kådisbellan, pappan där är väldigt fin.
-
Har inte Tummen en rätt cool mamma?
-
Jag skulle också vilja skriva en barnbok! Tyvärr är jag kass på att rita, men man kan ju lösa det på något annat sätt.astro skrev 2011-02-06 01:48:35 följande:Skrev några bilderböcker i slutet på 80-talet och början på 90-talet. Nog inte helt lätta att få syn på nu
Har tänkt i många år att det vore roligt att börja med bilderböcker igen men så har "livet" kommit i vägen hela tiden, så där som det gärna blir när man har barn -
Och Billy! (som ni kanske gissat håller jag på att skumma igenom bokreakatalogen;)
-
aha! är det så det går till. Jag vet inte om jag är bra på att skriva manus, men jag tror nog att jag skulle kunna med lite övning - har alltid tyckt om att skriva. Det handlar ju lite om att våga ge sig på ett projekt (och att slutföra det aåklart!)astro skrev 2011-02-09 00:27:09 följande:Jag kan inte ens rita streckgubbar men däremot kan jag skriva manus. Första gången jag fick en bilderbok utgiven kändes det hur konstigt som helst att se "mina" figurer tecknade "helt fel" - jag visste ju hur de såg ut inne i mitt huvud.
Men man vänjer sig. Även om det är extra roligt när man gillar illustratören och mycket mindre roligt när det inte riktigt klaffar. -
Skulle nog iofs kunna tänka mig den internatskolan, och de är ju ganska stora när de börjar :) Men jag håller med, Sunes familj är trivsam. Och Bullerbyn är svårt att motstå.En Reflektion skrev 2011-02-15 09:02:43 följande:Om man skulle välja var man själv ville vara barn blir det annat. Då är Sune given. Rons familj skickar ju iväg barnen på internatskola i alltför tidig ålder. Inget för oss svenskar.
Ronjas uppväxt i en borg full med rövare som anfaller folk och rumlar vore inte lämpligt. Dessutom kidnappar pappan barn. Mamman låter sitt barn leva bland grådvärgar och vildvittror. Så går det helt enkelt inte till i verkligheten.
Det beror på HUR man ser på det hela. Det ligger väldigt mkt undet ytan. Det är väl mer känslan som räknas. Det mänskliga. Alla omständigheter blir som symboler på ngt sätt.
Sunes föräldrar är ju så helt vanliga svenska föräldrar som det bara går och det blir ju också lite trist. På sitt sätt...... -
Vilket sympatiskt inlägg! Håller helt medEn Reflektion skrev 2011-02-16 22:49:45 följande:Ja, det utspelar sig för längesedan. På landet. Med föräldrar ständigt närvarande om barnet har behov. Det jag önskar föra med mig i mitt föräldraskap är att låta barnen få vara fria att vara barn. Att ge de fria tyglar att utforska själva. Inte så lätt alla gånger i vardagen i storstad med bilar runt varje knut och två arbetande föräldrar. Men något att tänka på på semestrar osv. Att vara närvarande lagom. Utifrån barnets behov. Och att erbjuda miljöer som ger utrymme för barnen att upptäcka själva, med varandra.