Vem är barnlitteraturens bästa förälder?

Självklart inte. Men HP är ju avsedd för en annan åldersgrupp än böcker i trådstarten. Men å andra sidan så står det ju bara "barnböcker" och inte "barnböcker för yngre barn". Jag gjorde helt enkelt ett antagande om vilka böcker TS menade. Dumt av mig.

Ronjas mamma då ??

Babars föräldrar är väl gulliga?
Pappa Rudolf och mamma Carin i Sune-böckerna gillar jag också.
Lilla prinsessans föräldrar är också bra tycker jag.

Mr Tom

Men utöver rökningen är han ju en bra pappa (och mina föräldrar rökte också inne på sjuttiotalet - och de är bra). Han kan skratta åt sig själv, letar tigrar i garderober, dukar åt låtsaskompisar och tar sin unge på stort allvar... Jag tycker att han är föredömlig på många sätt.

...men jag röstade på mamma och pappa mumin. Jag gillar att de finns där som trugga föräldrar, men lever sina egna liv och har lite lagom distans till sina ungar (och dit räknar de ungefär alla som vill).

Åh, vilken bra tråd. Tror jag ska starta en blog och utforska ämnet närmare. Håll utkik! Tack Bengke för stor kunskap och bra ts. Många här imponerar med sin kunskap och sina insikter. Trodde jag hade bra koll men känner att ni ligger långt före. Hursom:

Ronja Rövardotter är min favorit. Astrid Lindgren har på ett fantastiskt sätt fångat hur ett barn och en förälder kan gå in i väldigt djupa samspel. Där förälderns inre barn triggas igång så det visslar om det. Tror alla föräldrar med barn som passerat 10-12 kan känna igen sig i detta. Livet är målat i gråskalor och Ronja och hennes far skildras mycket bra i tv-serien. Får mig att gråta varje gång och jag har sett serien många gånger under många år. Jag tycker dessutom om båda föräldrarna. Lite väl könsstereotypa dock. Med pappa Rövare och mamma Snäll och Trygg.

Barnen i Bullerbynd minns jag inte så bra. Men känslan är att det är barn som lämnas ganska mycket i fred att få vara just barn. Den känslan uppskattar jag. Minns dock inte varje scen.

Lillbrors föräldrar uppskattar jag. Upplever dem som jordnära och vardagliga. Bra underlag för diskussion - vad gör man som förälder om ens barn håller på att spränga sig själv och hemmet i luften. När man konfronterar barnet svär det sig fritt från ansvar och hävdar att allt är Karlsson på takets fel.
Även här är det tv-serien jag sett många ggr. Den är mysig. Väldigt 70-tal med trivsamma stockholmsskildringar.

Sunes föräldrar upplever jag också som jordnära och vardagliga. Mer moderna. Sune är rejält bra att ha som underhållning i bilen.

Sedan Snurran och Aston. Sympatiska moderna föräldrar. Men lite bleka. Här är barnet i fokus och föräldrarna bildar fond. Bra ur barnperspektiv.

Klassikern Alfons. Pappan är lite som Snurrans och Astons. Snäll och tålmodig tassar han runt i sina tofflor sugandes på sin myspipa. Han är som en schablon. Men också bra ur barnperspektiv.

Av ts alternativ är Mumin helt klart min favorit.