Vem är barnlitteraturens bästa förälder?

Det går väl inte att skriva "Madickens föräldrar". En är ju bra och den andra kass.

Madickens mamma är inte en fungerande förälder, enligt mig.

Sedan finns det en massa intressanta frågor i dynamiken i förhållandet mellan Madickens pappa och mamma som är intressanta att analysera utifrån ett mer vuxet perspektiv. Att pappan hela tiden får vara den "goda", toleranta, avgudade föräldern, vars åsikter i familjen ses som godare, mer eftersträvansvärda och att han har tolkningsföreträde framför mamman och i stora delar behandlar henne som ett bräckligt barn, och vad det gör med hennes självkänsla. Jag gissar att det också finns en klasskillnad mellan dem två som gör att mamman är ängsligare i sin överklassroll medan pappan är säker i den och kan kosta på sig att vara den goda, progressiva överklassen.

Men i slutändan så är han ändå en bra förälder (lyssnar på allvar på sina barn, pratar med dem som riktiga personer, är en förebild och står för vad han tycker även i handling, lär dem att ifrågasätta vedertagna sanningar etc). Och mamman är inte en bra förälder i att hon så ofta helt struntar i att vara den vuxna i relationen, ger upp så fort något blir det minsta jobbigt, tvingar sina barn att tassa på tå runt sin stackars bräckliga mamma och förmodligen ta på sig ett på tok för stort ansvar för hennes välbefinnande.

Mr Tom

Alfons pappa anses ju så bra för att han är ensamstående och tar hand om sitt barn. Mer behövs inte för att en pappa ska kvala in som en jättebra förälder. Att han röker inomhus, inte gör det nåt heller. Han kan ju både laga mat och tvätta trots att han är man. =)

Men utöver rökningen är han ju en bra pappa (och mina föräldrar rökte också inne på sjuttiotalet - och de är bra). Han kan skratta åt sig själv, letar tigrar i garderober, dukar åt låtsaskompisar och tar sin unge på stort allvar... Jag tycker att han är föredömlig på många sätt.

...men jag röstade på mamma och pappa mumin. Jag gillar att de finns där som trugga föräldrar, men lever sina egna liv och har lite lagom distans till sina ungar (och dit räknar de ungefär alla som vill).

Men utöver rökningen är han ju en bra pappa (och mina föräldrar rökte också inne på sjuttiotalet - och de är bra). Han kan skratta åt sig själv, letar tigrar i garderober, dukar åt låtsaskompisar och tar sin unge på stort allvar... Jag tycker att han är föredömlig på många sätt.

...men jag röstade på mamma och pappa mumin. Jag gillar att de finns där som trugga föräldrar, men lever sina egna liv och har lite lagom distans till sina ungar (och dit räknar de ungefär alla som vill).

Ja pappa Åbergs pipa tycker jag inte ska fälla honom. Inte heller det faktum att han gav Alfons ett glas saft EFTER tandborstningen ;)