Roliga dejt-minnen (katastrofdejter)
Kommer ihåg en kille som jag hittade på en dejtingsida på nätet.
Hans profil bild var han kanonsnygg på med kort, spretigt, blondt hår och snälla ögon. I informationen stod att han gillade bio, god mat, var 180 cm, normal kroppsbyggnad osv. Lät som en trevlig kille i normal kropp.
Jag åker till Stockholm med tåg för att träffa honom och på centralen möter en rödhårig, nästan skallig, max 155 cm lång kille upp mig!?!?!? (Endast ansiktet är någotlunda likt fotot på dejtingsidan)
Jag är på väg att tvärt vända på klacken och tacka för mig men sen tänker jag att han var ju så trevlig att skrivas med på nätet att jag ska ge honom en chans i alla fall, för utseendet är ju inte allt.
Vi går iväg på en promenad och börjar prata om lite allt möjligt och han totalsågar min åsikt i precis allt! "Ja det märks att du inte vet så mycket om det" är en av hans kommentarer...
Så vi går in på ett ställe och ska äta. Vi står i kön och helt plötsligt ska han gå iväg en sväng och titta nåt, så han drar jag beställer mat (och betalat den) och när jag får den så sätter jag mig ner. Då kommer han och undrar var hans mat är!!! så han får gå och fixa egen mat. Och om nu inte det vore allt så har jag inte gett upp om att han kan vara trevlig ännu, så efter maten går vi och ska se på bio. Det visas många bra filmer och det enda jag inte vill se är nån dokumentär(?) och det är självklart den vi SKA se enligt honom.
Då fick jag nog och tackade för mig och sa att jag skulle åka hem! Han börjar följa med mig mot centralen och jag säger att han inte alls behöver det, men han envisas. Nästan framme tycker han att vi ska in på 7eleven och fika!? jag tackar bestämt nej och börjar gå vidare.
Då säger han: "Men ska vi inte hångla ialla fall?"
Jag svarar (självklart) nej
"Vilket antiklimax" säger han då. Som om han hade haft den värsta dejten i sitt liv
Ja, vilket jäkla antiklimax hela dejten var!
Kommer i framtiden att alltid lyssna till magkänslan även om det är första gången jag träffar någon