Inlägg från: Anonym (nätflörten) |Visa alla inlägg
  • Anonym (nätflörten)

    Roliga dejt-minnen (katastrofdejter)

    Kommer ihåg en kille som jag hittade på en dejtingsida på nätet.

    Hans profil bild var han kanonsnygg på med kort, spretigt, blondt hår och snälla ögon. I informationen stod att han gillade bio, god mat, var 180 cm, normal kroppsbyggnad osv. Lät som en trevlig kille i normal kropp.

    Jag åker till Stockholm med tåg för att träffa honom och på centralen möter en rödhårig, nästan skallig, max 155 cm lång kille upp mig!?!?!? (Endast ansiktet är någotlunda likt fotot på dejtingsidan)
    Jag är på väg att tvärt vända på klacken och tacka för mig men sen tänker jag att han var ju så trevlig att skrivas med på nätet att jag ska ge honom en chans i alla fall, för utseendet är ju inte allt.
    Vi går iväg på en promenad och börjar prata om lite allt möjligt och han totalsågar min åsikt i precis allt! "Ja det märks att du inte vet så mycket om det" är en av hans kommentarer...
    Så vi går in på ett ställe och ska äta. Vi står i kön och helt plötsligt ska han gå iväg en sväng och titta nåt, så han drar jag beställer mat (och betalat den) och när jag får den så sätter jag mig ner. Då kommer han och undrar var hans mat är!!! så han får gå och fixa egen mat. Och om nu inte det vore allt så har jag inte gett upp om att han kan vara trevlig ännu, så efter maten går vi och ska se på bio. Det visas många bra filmer och det enda jag inte vill se är nån dokumentär(?) och det är självklart den vi SKA se enligt honom.

    Då fick jag nog och tackade för mig och sa att jag skulle åka hem! Han börjar följa med mig mot centralen och jag säger att han inte alls behöver det, men han envisas. Nästan framme tycker han att vi ska in på 7eleven och fika!? jag tackar bestämt nej och börjar gå vidare.
    Då säger han: "Men ska vi inte hångla ialla fall?"
    Jag svarar (självklart) nej
    "Vilket antiklimax" säger han då. Som om han hade haft den värsta dejten i sitt liv

    Ja, vilket jäkla antiklimax hela dejten var!
    Kommer i framtiden att alltid lyssna till magkänslan även om det är första gången jag träffar någon

  • Anonym (nätflörten)
    Insatt skrev 2011-02-07 14:27:32 följande:
    Vissa är kanske inte medvetna om hur de ser ut. Som en jag dejtade:

    Jag har nätdejtat en del i mina singeldagar då jag hade svårt att träffa på bra killar som inte redan var upptagna IRL, så att säga.

    När jag hade bott kanske 1 år i min studentstad och var 22-23 började jag snacka med en kille som var lite över 35 och egentligen lite för gammal för min smak. Jag tänkte att han kanske var fräsch för sin ålder som min storebror som var ungefär lika gammal är och att jag skulle vara lite öppensinnad. När jag såg honom i webcam hade han den inställd på svartvitt och det var rätt mörkt i rummet men jag tyckte han var hyffsat sig lik. Efter några veckor bestämde vi oss för att fika hos honom.

    När jag väl träffade karln kunde jag snabbt konstatera att bilderna på hans sida definitivt inte var tagna detta årtusende! Han var uppskattningsvis runt 25 på de bilderna, alltså var dem minst 10 år gamla! Jag varken skämtar eller överdriver när jag säger att han liknade pingvinen i Batman. Småfet och plufsig, tunnhårig, klädd i svarta smått trasiga kläder, kutryggig och hasade fram. Till råga på allt försökte han tafsa på mig hela tiden, massera mina fötter o.s.v samt snacka om att han ville att jag i framtiden i vårt förhållande skulle ligga på hans köksbord och så skulle han slicka mig samtidigt som jag kissade. Herregud.

    Jag kommer inte ihåg hur jag lyckades ta mig ur situationen men jag lyckades avbryta dejten efter ca en timme. "Får man inte ens en kram" sa han när jag försökte fly, "NEJ!!!" sa jag, haha.
    När jag var tvungen att byta buss inne i stan var jag så illa till mods och i escape mode, så jag joggade de sista 4 km hem för jag kände bara för att springa springa springa så långt bort från honom som möjligt.

    Dagen efter försökte han komma fram till varför jag varit så hemskt elak och dissat honom sa han "DU KAN IALLAFALL INTE SÄGA ATT DU TYCKTE ATT JAG VAR FUL!"... nejdå, inte alls. Jag svarade inte på det och inte på nått annat efter det heller.
    Hahahahaha skrattar så jag håller på att kissa på mig

    Åh, vad jag känner igen mig i det där "escape-mod:et" när man inte vågar stå still i 2 sekunder för att det känns som otäckingen ska hinna ikapp
  • Anonym (nätflörten)
    Anonym (Bernard & Bianca) skrev 2011-02-07 14:08:00 följande:
    Vad många det verkar vara som förskönar sig själva på internet av att döma från era katastofdejter, att de ens vågar ljuga om längd och utseende. Vad vinner de på det? Skriver att de är 180 men sen visar sig vara 155. Okej om man ljuger men sen är ett riktigt trevlig när man väl träffas. Men de flesta verkar ju inte ens lyckas på den biten.. dumt att säga kanske men man förstår verkligen varför vissa förblir singlar.. haha!
    Ja att ljuga om sin längd eller andra lika uppenbara grejjer - varför gör man det?
    Så fort man träffar personen irl ser man ju att de har ljugit. Man tjänar ju inget på det.
  • Anonym (nätflörten)
    Anonym (SthlmDejterskan) skrev 2011-02-12 14:22:14 följande:
    - Dejtade en kille, hade dejtat några månader och vi var inne på att bara dejta varandra. Allt kändes härligt, tills han ringde och berättade att han skulle till Italien. "Åh, vad härligt! Åker du själv?", frågade jag. "Nej, jag åker med min nya tjej.". Jahapp. Det är ju också ett sätt att bli dumpad på.
    Ohh, det hade jag förträngt!
    Jag dejtade en kille (dejtade utan pussar/sex eller nåt då vi var så blyga/osäkra & unga) sen efter några månader så skulle vi hem till honom och hyra film och innan vi går frågar min mamma om det bara blir vi.
    Nej, vi ska hämta upp min flickvän på vägen. svarar han varpå min mamma frågar mig om jag har träffat henne förut. Nej! Jag har inte ens hört talas om henne... svarar jag kort. Så det blir hyrfilm med mig, hans tjej och honom.... väldigt udda!

    Jag följde med för jag trodde helt enkelt att han drev med mig, men det visade sig att de hade varit tillsammans i fyra månader. Jag funderar än i dag hur han hann det då jag och han sågs och umgicks några timmar varje dag.
  • Anonym (nätflörten)
    Anonym (SthlmDejterskan) skrev 2011-02-15 21:05:13 följande:
    Jag undrade också hur mannen jag dejtade hade hunnit med att träffa någon annan. Effektiv planering?
    Väldigt effetktiv då
    jag å "min" dejt sågs ju vanligtvis mellan 17-22 varje kväll och hördes via sms typ 20 gånger per dag så jag undrar var hon var då? och när i hela världen de sågs?
Svar på tråden Roliga dejt-minnen (katastrofdejter)