Roliga dejt-minnen (katastrofdejter)

Detta kan jag ännu känna avsmak för!
Men hade genom nätet surrat med en kille om dittan och dattan och det råkade vara en konsert i min stad där jag bor som jag ville gå på.
Dessutom var jag lite salongsberusad då vi skrev, men det blev iaf bestämt att han skulle komma över.
Dock så ändrades det i efterhand och vi sköt fram det en helg istället och hoppade spelningen pga pengabrist.

Jag reagerade på att han inte hade några nytagna kort! Fick foton som han skrev var tagna några år tidigare varpå jag frågade om det inte fanns några nyare. Det skyllde han på att de fanns i den andra datorns hårddisk som kraschat!? Hmmm hur svårt är det att ta ett kort med telefonen??

Iaf så kom dagen och jag skulle hämta denne vid centralen. Sitter i min bil och spanar och ser snart en STOR sak komma vaggandes. -GOD LORD IN HEAVEN tänker jag! Nej, nej, nej det kan väl inte vara han! Jodå det var det! >.< En stor fet mage som hängde ned över byxorna, urk.

Min första tanke och som jag ångrar att jag ej genomförde var att diskret backa innan han sett mig och gjort mig okontaktbar!

Well, total katastrof i say. Här hade jag bjudit hem en människa som jag redan ville bli av med! Självod och och dryg var han med. Skröt om att han rökt på etc, etc. 

Jag ville bara helgen snabbt skulle vara förbi och närmast slängde ur han ur bilen tillbaka till centralen. Då frågar han om det är nåt mellan oss! =O Svarar att tyvärr så är det inte det! Fick några sms därefter som jag kort svarade på innan jag till slut sket i att svara alls.

Fy tusan vad jag ångrade detta i efterhand! Och inte likt mig heller att bjuda hem nån som man egentligen vet vem det är. Förvisso hade jag meddelat en granne men ändå.

Tror inte jag var så labil vid den tidpunkten heller, efter en separation.            

Åh här är en till!
Även denna kille via en dejting sida. Han skrev till mig och undrade om jag ville lära känna honom.
Var väl öppen för iden och tänkte varför inte. Snart nog började vii messa och jag tyckte väl att det blev lite väl många sms från hans sida. Man har väl annat att göra än att sitta och svara på mess hela tiden.

Sen ringde han och vi pratades vid en stund, kände inget superintresse direkt skulla jag inte vilja påstå. Han kunde ringa titt som tätt och däremellan en drös med sms, började känna en uns av irritation!!!

Well höll på att trilla av stolen då jag sen fick ett sms efter att han ringt där han skrev att han älskade mig!!!!?? Eh va!? Jag minns ej ens vad jag svarade men det var väl nåt om att han hade ju inte ens träffat mig IRL ännu? Men på det skrev han att det gjorde inget, han älskade mig iaf! Svarade att jag inte kan avgöra hurvida man ens känner sig intresserad förens man träffats.

Vi hade iaf bestämt tid dagen efter för att träffas över en öl och jag velade länge hurvida jag skulle ställa in eller ej för det kändes minst sagt knepigt! Men iaf så gick jag.

Nej det blev ingen gnista där inte! Det första jag reagerade på var hans fula tänder och dåliga andedräkt!

Man kan kanske kalla det som nån skrev innan "tyckasyndomsex" för fråga mig inte ens hur jag ens blev med hem till mänskan?
Det var katastrofalt även det för det var den minsta snopp jag nånsin sett! Det var som man hade lust att fråga om den ens var inne!

Dagen efter så kunde jag ju inte med att fortsätta utan sa att det blir inget mer för jag känner inte på det rätta sättet, vi är alldeles för olika bla, bla.

Han sa att det var lugnt. Senare fick jag ett mess om att vi väl kunde vara vänner och om jag ville så var det bara att höra av sig om lusten föll på! Tackade nej på det.

Sen lade jag dejting på hyllan ett bra tag! =O                      

Dessutom kallade han mig för sin lilla godisbit, lilla gummann etc.
Har funderat på det där hur man är funtad som påstår sig älska nån man ej ens träffat?? Karln var ändå 35! Man måste ju ha en skruv lös!!!