Han verkar intresserad..eller - Hur ska jag tolka honom?

Jag vill höra era synpunkter om följande...

En av mina medarbetare och jag har de senaste veckorna kommit varandra närmare, och jag vet inte riktigt vart det är på väg.. Jag är hans närmaste chef, och han är riktigt smart, intelligent, charmig, söt, rolig, förlovad.. Jag är småbarnsmamma, gift...och ja..

Hur som helst.

Minns inte riktigt hur det började, men han började komma in till mitt rum allt oftare, i olika ärenden. Jag gillar hans närhet. Från min sida har en attraktion uppstått, och ibland känns det som en riktig laddning mellan oss när han sitter bredvid mig, kanske lite "för nära" - så nära är man vanligtvis inte sina kollegor/chefer/medarbetare. Hans blickar och leenden, ja.. jag smälter. Antar att jag här får bekräftelsen som saknats hemmavid på ett bra tag. Äktenskapet har varit stillastående och vi har tjafsat en hel del.. så när denna kille visat intresse på jobbet har det känts väldigt bra. Smickrande också givetvis. Vem vill inte bli bekräftad som kvinna.. Nu är ju jag hans chef, så det hela känns väldigt tabu. Men jag tror ingen annan märker något. Hoppas jag..
I diskussioner med andra på jobbet (t ex på lunchen) så har han sagt att det inte är något hinder bara för att någon är gift eller förlovad. Han har liksom "antytt" saker hela tiden. Men samtidigt är han väldigt diskret och inte "för på".

Jag kan inte sluta tänka på honom. Jag fantiserar om honom, och riktigt längtar till jobbet nu på helgen.  Vi har även börjat luncha tillsammans, alltså tagit sällskap, nu de senaste veckorna,..

Hur hade ni tolkat en person som beter sig så här? Jag kan själv känna att jag beter mig löjligt tafatt i hans sällskap emellanåt, ja ni vet sådär som man kan bli när man är förälskad.. Antar att han märker detta också..

Samtidigt vill jag inte dra detta på alltför stora växlar heller. Men att jag har barn verkar inte skrämma bort denna kille..

Vad vill jag med detta inlägg egentligen då? Skriva av mig framför allt.. Antar att jag får sura svar nu, pga att jag är gift, och han förlovad och allt det där. Men känslor är känslor, eller? Det är inte riktigt alltid så lätt att styra över sådana..