Barn som smaskar...

Jag säger till min fyra åring när hon smaskar. Precis som jag säger till henne om hon håller gafflen fel. Det är helt naturligt för oss att man äter på ett specielt sätt.

Tror att de flesta föräldrar gärna ser till att tillrättavisa sina barn ganska tidigt vad gäller bordsskick. Det gäller ju att vägleda och lära barnen sådana saker, det är inget som kommer bara av sig självt. Jag skulle aldrig tveka, tvärtom!

Däremot har jag märkt att föräldrar med barn på deltid inte alltid är så pigga på att varken lägga märke till elller påpeka sådana "brister" hos sina barn, då de är rädda för att de ska ta illa vid sig. Helt felaktigt i mina ögon, då de gör sina barn en björntjänst. Tillrättavisar man på ett uppmuntrande och konstruktivt sätt har barnen absolut inget problem med det, tvärtom. Däremot kan jag förstå att du är osäker då du är bonusförälder och inte riktigt vet ännu vilka befogenheter du har. Agera i det härfallet som om det vore ditt eget barn, hur skulle du göra då? Iom att det är ditt bonusbarn, och om er relation är relativt ny, kan du ju ev göra det på ett extra vänligt sätt? Man behöver inte göra så stor grej av det, utan helt enkelt bara förklara att det inte är så trevligt för andra när man smaskar vid matbordet...

Tycker inte att du är överkänslig! Du verkar ju vilja bonusen väl, men uppskattar inte att folk smackar och smaskar vid matbordet. Inget konstigt alls!

Jag lärde ungarna mycket tidigt att man alltid tuggar med stängd mun. Självklart måste man påpeka detta tills det sitter. Man behöver inte på något sätt låta arg. Men precis som man inte sitter och slevar i sig maten med armbågarna på bordet, så tuggar man med stängd mun. Bordsskick är inte något som sitter i nån instinkt, det får man lära sig.

Jag måste va felkonstruerad, jag kan verkligen inte tugga med munnen helt stängd. Antingen är läpparna för korta eller så har jag för stora tänder.
Man behöver ju självklart inte gapa och slafsa, men annars tycker jag inte att det spelar nån större roll om det låter när folk äter.

Jag skulle sagt till. Utan att prata med pappan först. Gör inte han det så får väl någon annan ta tag i det.

TS, jag förstår dig precis, jag tycker det är vidrigt att sitta bredvid någon som äter med öppen mun. Jag undviker att äta lunch med en av mina kollegor pga detta. Mina barn är tränade sedan de var pyttesmå och det har aldrig varit något problem. Men jag tror att det är bättre om du pratar med pappan först, annars riskerar du att ni två får en konflikt för att du "kör över honom".

Ja jag kan då inte komma med några tips. Min 8-åriga bonus är här vh och vid varje måltid får vi säga åt henne att äta med munnen stängd (hon kan, har inga problem som Ess, då vore det annat...), sitta på stolen så hon inte faller från den (jo det händer faktiskt...), hålla i besticken rätt, inte få all mat runt munnen, tacka för maten o.s.v. Att tacka började gå in, efter att 1-åriga lillasyster lärde det sig före henne... Vi misstänker att hon får äta hursomhelst hos sin mamma. Men både jag och min man är viktiga med att man har ett gott bordsskick.

Så på din fråga om det går att vänjas bort... Inte i vår fall, vi har hållit på i flera år. Men tidigare innan skolåldern hade vi henne mer än vh och då var framstegen lite större. Kanske ni har mera inflytande om ni har vv eller hela boendet...

Vi har bonus varannan vecka, så förhoppningsvis ska det gå att träna bort dåligt bordsskick. Vet inte hur det är hos mamman, men å andra sidan ska det inte spela någon roll tycker jag.
Ska prata med pappan när bonus kommer itll oss nästa vecka och se vad han säger.
Tror som några sagt att det är bäst, så vi inte hamnar i "konflikt" över detta. Det kan det iofs bli ändå, för jag tror inte han ser det som jag.... Vi får väl se.

Skönt att höra att jag inte är överkänslig i alla fall....

Här har jag aldrig märkt att barnen smaskar :) Kanske för att jag inte tänker på det.
Men hyffs vid matbodet ska man ha. Mina sambos barn kan aldrig under en hel måltid
sitta stilla vid bordet däremot och i och med det blir det ingen lugn och ro när man sitter
och äter för att både jag och sambon måste tjata för att de ska sitta på stolarna när de äter
både för att maten inte ska hamna i fel strupe, för att alla ska få mat ro och för att de handlar
om vanligt hyffs. Är det någon annan som har det så att barnen aldrig sitter still när ni äter eller är
det bara vi???
Sen tror jag aldrig att min sambo och mamman äns bett barnen att tacka för maten.
Jag är själv uppvuxen med att man tackar för sig, och jag uppskattar verkligen nu i vuxen ålder
att barnen tackar för sig när man stått och lagat mat åt allihop!

Jag bävar lite för den dagen vi får ett gemensamt barn om detta springande från bordet aldrig
upphör, för de är verkligen som att de inte lyssnar när man säger till dem. Och att de aldrig tackar
för sig. För klart de kommer att smitta av sig till de gemensamma barnet eftersom de alltid vill vara
som sina storasyskon.

Mat ron kommer ju förstöras för alla.
Menar att jag tycker att det är värre än att något barn skulle råka smaska.

Jag klarar nästan inte av att sitta vid samma bord där någon smaskar riktigt ljudligt. Tyvärr har vi två i släkten-far och dotter på 48 resp. 18 år. De låter helt vidrigt och jag fattar inte hur mamman tillåtit detta i alla år. Det är extremt ouppfostrat och äckligt. Ta tag i det nu!

Min bonus är elva år och smaskar så mycket så jag vill lämna bordet så jag förstår vad du menar. Det är så osmakligt. Hennes pappa märker dock ingenting men hans bordskick är inte helt klanderfritt heller så.. Kan prata med mat i munnen så man ser all mat i munnen och sånt där.. USCH

Min dotter, som är 6 år, har väldiga problem med folk som smaskar. Hon kan komma hem och säga att idag smaskade fröken, och hon slutade inte fast jag sa åt henne!!!    Så jag tycker nog att man kan lära barn från tidig ålder, eller så kommer de på själv att det inte är direkt fräscht att sitta och smaska, det kom iaf min dotter fram till alldeles själv... Vi fick oss ett gott skratt... Och hon har ju helt rätt, ska ju gälla vuxna med .....

Min sambos dotter sa åt sin pappa vid matbordet att han inte får prata med mat i munnen ;) Hon är 6år.
Så nog går uppfostran in allt, och vi vuxna kan fela ibland! Då blir det lite dubbelmoral!

I början av vårt förhållande så berättade jag för min sambo om mitt ex som alltid smaskade och hur mycket jag ogillade det och äcklades av det.
Hade inte en tanke på hans son då, som förövrigt var väldigt liten vid den tiden.
Nu när bonus blivit äldre och han smaskar så säger alltid sambon till honom, sen brukar han säga till mig efteråt när vi blir ensamma att han är orolig att tjejerna ska tycka att bonus är äcklig som smaskar när han väl börjar träffa tjejer. 

Så jag gissar att mina ord där i början av vårt förhållande hade väldigt stor effekt - även om det inte var avsikten just då, men jag är glad att jag råkade nämna just det för annars kanske jag hade haft samma problem som dig ts;) 

Tack för alla svar! Skönt att höra att jag inte är så överkänslig då ändå.... =)
Har börjat lite att säga till bonus. och hoppas det får effekt på sikt. 
Får ta det i små steg så man inte blir för tjatig.....

Jag har svårt att tugga med helt stängd mun..men man behöver ju inte smaska.
Finns inget värre när vuxna människor gör det..eller sörplar.

Jag skulle vara försiktig att säga för hårt till ett barn,kanske barnets förälder kan sköta det?

Vi säger till båda två. Då är det inte bara jag som är den "jobbiga, tjatiga"....
Helt överens är vi kanske inte, för sambon tycker inte det är så farligt.... Men bordskicket är ju mer än bara att smaska... Tycker bonus är så stor nu att det inte ska se ut som en bebis har ätit runt omkring när middan är klar.
In time ska det nog bli bra.

Finns inget värre.
Min bonus var expert på att slafsa, smacka och spotta mat när han pratade med den i munnen.
Jag pratade med min sambo om det, men han ville inte säga ifrån ordentligt utan skojade runt det istället. Sa jag något skämtades det också.
Slutade med att jag drog upp benet på stolen, lutade huvudet i handen och slafsade i mig maten med öppen mun, pratade samtidgt så det verkligen syntes vad jag ätit till frukost...

Kan säga att min bonus tyckte det var ganska äckligt. Visst fick man efter det påpeka "försök att stänga munnen när maten är där" några gånger, men nu är den stängd.
Nu är det vår 3åring, som alltid varit noga med stängd mun, som börjat öppna sin istället.