Vår 6-åring blir retad

Jo just det... fritidspersonalen sa också att det inte var så ovanligt att tjejerna var taskiga i den åldern och att det brukade lugna ner sig i tvåan. Att de blev mindre intresserade av att ha en hackordning då och mer harmoniska över lag. Det kanske stämde... men det var en klen tröst då.

För mig hade det varit helt otänkbart och ett stort svek att inte hämta ett barn som har ont i magen. Vad angav de för skäl till ett så underligt resonemang?

Tack för att du delar med dig, men hemskt att behöva gått igenom mobbning. Starkt av dig att ha orkat gå till skolan varje dag!

Jag blev utfryst i skolan p.g.a att jag var väldigt blyg när jag var barn, så jag vet också hur det känns. Det tog ett år innan jag vågade säga någonting till min mamma, men är glad över att det inte tog längre tid. Ett barn hinder bli ganska sargat, även på kortare tid.Tyvärr är det säkert så, även om jag håller med dig om att det känns som en klen tröst.Tack så mycket!

Det har gått bra idag. Vi vände oss till den fröken vi ansåg bäst i detta fallet. En med lite krut i, så att säga. (De övriga fröknarna är alldeles för ödmjuka.)

Hon sa till oss att det var bra att vi berättade och att det kan vara svårt att märka "tjuvnyp" och kommentarer i en såpass stor barngrupp. Hon skulle prata med de barn det gällde och de ska be vår dotter om ursäkt imorgon. (Jag hoppas detta hjälper mer än det stjälper...)
Tydligen hade de varit elaka mot fler barn.

I fortsättningen ska fröknarna vara mer uppmärksamma på min dotters mående och de "utpekade" barnen.
Vi pratade även om detta med magont. Att i första hand ska min dotter veta att hon kan komma till fröknarna och vila sig och prata en stund, tills det känns bättre. Men skulle det absolut inte hjälpa så ska hon fortfarande ha möjlighet att åka hem. (Men enbart i "värsta" fall, så det inte blir en ond cirkel.) De skulle göra allt de kunde för att hon ska vilja vara kvar.

Va? Vad menar du med att det är väldigt sant? Att hon är ful och kort?

Japp, superviktigt. Lika viktigt som att man ABSOLUT INTE får sjukskriva vuxna som vantrivs på jobbet och får ångest av det 

Absolut inte! "Det är väldigt sant. Barn är barn och tänker sig inte alltid för." hör ihop. Det var ett svar till Anonym (usch), men har ingenting att göra med vad de retar henne för.

Såklart att jag tycker att mitt barn är finast i hela världen. Det gör vi ju alla.

Vad bra att de lyssnade och ska jobba med det!!! Håll oss uppdaterade! Kram

Imorgon ska min dotter till skolan igen. Hon har varit jätteglad sedan hon berättade och verkar verkligen lättat. Men nu på kvällen var hon lite orolig... Med all rätt! Men vi har uppmuntrat henne och varit positiva.

Sambon är ledig imorgon. Det passar bra om det skulle vara någonting och känns tryggt för mig.

Hur gick det i skolan idag?

Igår gick det sådär. Hon sa att samma killar hade retat henne igen. En fröken hade sagt till, men det hade inte hjälpt. Då försökte min dotter strunta i dem istället. Vi försöker peppa henne att säga ifrån eller säga till fröken en gång till, om ingenting händer.

Vi pratar i alla fall igenom hur hon mår och vad som har hänt/inte hänt, så jag håller mig uppdaterad och kan stötta henne. Det märks att hon lättare lugnar sig och slappnar av inför att gå och lägga sig efter vi pratat.

Ingenting kommer ju hända på en vecka, men det är fruktansvärt jobbigt att lämna henne. Speciellt då man aldrig vet hur hennes dag kommer bli.

Lycka till och kämpapå! Har hon några tjejkomisar som är schyssta?

Tack så mycket! Ja, det har hon (som tur är). Speciellt en bästa tjejkompis. Däremot har hon berättat att kompisen med blir retad och det gör henne minst lika ledsen, om inte mer. Jag har en sympatisk ung dam här hemma.

Idag hade dottern haft det bra. Däremot var hon lite bekymrad över att de här pojkarna nu istället var arga på henne för att hon sagt till fröken och här hemma... Svår sits det här!

Man vill gärna att det lugnar ner sig nu, annars är det så lätt hänt att det fortsätter i hela låg- och mellanstadiet. Det blir så lätt en "ond cirkel".