Väljer lågutbildade sämre barnböcker?

Jag är lågutbildad o har läst för de utav mina barn som har velat det. O de har trots min utbildningsbrist bäst ordförråd i sin klass o har haft det under hela skoltiden. Så mitt svar blir nej. O jag tror inte riktigt på att det är läsandet som avgör ordförrådet utan hur mycket man pratar med sina barn. Vilket tydligen ska vara i snitt 5 min/dag sägs det.

Jag tror nog att kan finnas skillnader däremot inte att det behöver vara så villket känns ganska självklart. Bildning och kulturintresse hänger inte bara ihop med utbildning vet en hel del akademiker som inte har en aning om konst eller litteraturhistoria.

Ja lågutbildades barn får nog höra de looseraktiga Max-böckerna.

Att lågutbildade läser mindre, både för sig själv och för sina barn, bhöver vi ju inte fundera på.

Men när de väl läser för barnen - varför skulle välja sämre böcker?

Alfons Åberg, Pippi och Mamma Mu - skulle den typen vara reserverad för endera låg- eller högutbildade?

Ungars ordförråd behöver att de hör och att de själva läser. Om det sedan är Skattkammarön eller Claes Olsson-katalogen spelar nog mindre roll. 

Nej det tror jag inte att man kan säga rent generellt lågutbildad är inte = dum i huvudet. Jag tror dessutom att all läsning är bra läsning, huvudsaken är att man läser för sina barn och att barnen läser mycket efter att de lärt sig själva. Att läsa serietidningar är mycket bättre än att inte läsa alls, läsning skall vara lustfylld annars uppfyller den inte riktigt sitt syfte.

Barnens ordförråd växter givetvis med hjälp av läsning, framförallt när de läser själva. Men för mindre barn tror jag att hur föräldrarna pratar påverkar barnen mest. Ett hem där man mest snackar han ba ja ba dom ba  och liknande tugg kanske inte inspirerar till något gigantiskt ordförråd.

Säger inte emot dig.

Men jag kan hålla föreläsning om mina intresseområden utan att ha papper på att jag kan nåt om dem. Och jag kan ha helt rätt... =)