• bengke

    Väljer lågutbildade sämre barnböcker?

    Jag tänker på mina mostrar. En har sju års folkskola och en är svenskalärare på gymnasiet, båda ger våra barn böcker. Den mostern med lägre utbildning handlar böcker på Ica och det kan bli lite vad som helst (pek-böcker från Rebus, älv-böcker från Daisy Meadows, gamla klassiker i nytryck). Lärarinnan köper nyutgivna barnböcker som fått bra recensioner (ofta från förlag som Alfabeta eller Olika, typ "Här kommer bussen!" , "Snurran", "Det kittlar när löven faller"). Barnen tycker om samtliga böckerna.

  • bengke

    En sak som jag förresten tänker på är att det kan finnas en annan skillnad i hur mycket man läser för sina barn. Jag och min man är välutbildade (i princip så välutbildad man kan vara med lång grundutbildning och därefter forskarutbildning). Vi är väldigt priviligierade eftersom vi tjänar så bra att ingen arbetar 100%. Våra barn hör i snitt 1 timmes högläsning/dag var (mer på helgerna), med femåringen går vi nog igenom ca 4 kapitelböcker/vecka och minstingen går igenom mängder med bilderböcker/dag.

    Hur många är så priviligierade som vi att de kan sitta ner med varsitt barn i timmar och läsa, och ändå har tid med övriga bestyr, lek och utflykter? Lågutbildade har oftast sämre lön och därmed längre arbetstider, kanske dessutom inte samma möjlighet till avlastning i hemmet med det man inte själv har lust med att göra.

  • bengke

    Man får inte glömma att det finns lågutbildade föräldrar som faktiskt har det svårt med att läsa. Jag har alltid älskat när min mamma läst för mig men aldrig velat att min pappa läst för mig, han har klart svårt att bokstavera sig igenom en text och det blir rätt tröttsamt.

  • bengke
    Boothwalker skrev 2011-02-19 12:03:52 följande:
    Ah. *Smart* Jag läste nog främst inlägget jag citerade.

    Men jag använder inte talspråk sådär supermycket när jag pratar heller. Om du menar typ de du skrev. Klart jag använder vissa. Men inte så mycket som en del andra... =)

    Och ja det påverkar. Liksom dialekt påverkar. Men finns många som inte vet när man tex ska säga hon och henne för att föräldrarna säger fel.
    Jo, man använder alltid talspråk när man talar. Det är ordförrådet i talspråket som kan variera. Exempelvis har vi en liten granne som använder ors som "EKG", "ortoped", "magnetkameraundersökning". Gissa vad färäldrarna arbetar med!? Mina kusiner har tvillingar som mycket tidigt kunde skilja på en "rundballastare", "skördetröska", "såmaskin" osv när mina barn i princip kallade allt för "traktor". Man påverkas helt klart av föräldrarnas inriktning, och ett sätt att få ett större ordförråd är just att läsa böcker .
  • bengke
    Boothwalker skrev 2011-02-20 13:21:21 följande:
    Känns som om vi menar olika saker. Klart man använder talspråk när man talar. Menar nog nåt annat. Och jag menade först talspråk som när man skriver. Men om man använder massa slang och mysko grammatik och massa sånt så förenklar det inte direkt för barnen att lära sig det korrekta. Att man lär sig olika uttryck utifrån föräldrarnas yrke och intresseområde är inte särskilt konstigt. Jag ser skillnad på olika maskiner men har inte stenkoll. Så länge barnet inte är extraintresserad av stora maskiner skulle jag inte sätta mig in i det mer. Men jag skulle nog inte säga traktor om det inte var en traktor heller. (Jag gillar inte att säga fel, men om jag hade ett bra samlingsnamn skulle jag använda det =) Men om hen var intresserad skulle jag lära mig se skillnad och hjälpa barnet lära sig det.
    Aha, då fattar jag vad du menar!

    Nej, jag skulle inteh eller lära mig stora maskiners namn bara för sakss skull, men tveklöst har ju vissa föräldrar ett bredare ordförråd som de för över på sina barn (är en dinosaurie "cool" eller är den ibland även "realistisk", "magnifik" eller "grotesk"),
  • bengke
    Boothwalker skrev 2011-02-20 21:46:26 följande:
    Fast man får ju bredare ordförråd om man läser mycket. Inte bara om man studerar. Och beroende på vilka man umgås med. Klart föräldrarnas ordförråd spelar in. Men jag har stort ordförråd trots att jag inte studerat högre. Mina föräldrar har också stort ordförråd men de har iallafall gått ut gymnasiet. Sen finns det folk som har studerat och ändå inte talar och skriver korrekt...
    De flesta som har studerat på högra nivå har väl ett hyfsat ordförråd och talar och skriver okej. Det krävs ju i alla fall på C och D-nivå att man kan uttrycka sig.
  • bengke
    Åsa skrev 2011-02-20 21:59:44 följande:
    Det finns de som försöker, till följd av missuppfattningen att detta skulle vara "finare". Men detta är snarare mer utbrett bland åttiotalister i servicesvängen än bland akademiker.
    Hur sjutton låter det? Verkar ju helknasigt.
  • bengke
    Boothwalker skrev 2011-02-20 22:08:02 följande:
    Och ändå har jag korrekturläst texter av högutbildade som var helt osammanhängande och galna. Rättstavat var det visserligen men syftningsfel och skrivfel fanns det gott om. =)

    Men ja. Teoretiskt sett är det fler outbildade som inte klarar att uttrycka sig. Men jag har ändå ingen lust att generalisera =)
    Jo, tyvärr har du säkert rätt. Personligen tycker jag kraven på ffa högskolorna i landet är för låg, men även på universiteten slinker det genom endel riktiga tabbar.
  • bengke
    Boothwalker skrev 2011-02-20 23:38:57 följande:
    Å andra sidan tycker jag att stavning och sånt är hela världen. Man ska ju inte begränsa folk för att de har nån form av dyslexi. Har de det däremot inte kan man skärpa reglerna. Och de som har dyslexi kan väl bli erbjudna korrläsning eller få dispens.

    Över huvudtaget tycker jag det ligger för mycket fokus och prestige i vad man har för utbildning. Spela roll. Är man bra på sitt jobb och nöjd med det man gör tycker jag det ska vara tillräckligt =)
    Staving och grammatik tycker jag personligen är extremt viktigt. Inte när man skriver för hemmabruk, på nätforum, privata anteckningar osv. Men när det handlar om jobbansökningar, powerpointpresentationer, olika PM etc så gällerdet att det är korrekt skrivet för annars tappar man åhörare och läsare direkt. Sen finns det ju sekreterare och stavningskontroll på datorn till hjälp. Jag har undervisat på universitetet några år, och där ordnade vi ibland muntliga tentor för studenter med dyslexi. Det var på apotekarprogrammet och min tanke både d och nu är att om man ska bli apotekare är det förbaskat viktigt att läsa rätt...
  • bengke
    Boothwalker skrev 2011-02-21 06:58:30 följande:
    Ja det beror självklart på vad det är man ska bli. Men om man inser sina begränsningar och kan få hjälp när det behövs. Men ja, vissa jobb är inte lämpliga... =)

    Det är inte lätt att inse sina begränsningar, man behöver bara gå till sig själv ;)

Svar på tråden Väljer lågutbildade sämre barnböcker?