Väljer lågutbildade sämre barnböcker?

Jag tänker på mina mostrar. En har sju års folkskola och en är svenskalärare på gymnasiet, båda ger våra barn böcker. Den mostern med lägre utbildning handlar böcker på Ica och det kan bli lite vad som helst (pek-böcker från Rebus, älv-böcker från Daisy Meadows, gamla klassiker i nytryck). Lärarinnan köper nyutgivna barnböcker som fått bra recensioner (ofta från förlag som Alfabeta eller Olika, typ "Här kommer bussen!" , "Snurran", "Det kittlar när löven faller"). Barnen tycker om samtliga böckerna.

En sak som jag förresten tänker på är att det kan finnas en annan skillnad i hur mycket man läser för sina barn. Jag och min man är välutbildade (i princip så välutbildad man kan vara med lång grundutbildning och därefter forskarutbildning). Vi är väldigt priviligierade eftersom vi tjänar så bra att ingen arbetar 100%. Våra barn hör i snitt 1 timmes högläsning/dag var (mer på helgerna), med femåringen går vi nog igenom ca 4 kapitelböcker/vecka och minstingen går igenom mängder med bilderböcker/dag.

Hur många är så priviligierade som vi att de kan sitta ner med varsitt barn i timmar och läsa, och ändå har tid med övriga bestyr, lek och utflykter? Lågutbildade har oftast sämre lön och därmed längre arbetstider, kanske dessutom inte samma möjlighet till avlastning i hemmet med det man inte själv har lust med att göra.

Man får inte glömma att det finns lågutbildade föräldrar som faktiskt har det svårt med att läsa. Jag har alltid älskat när min mamma läst för mig men aldrig velat att min pappa läst för mig, han har klart svårt att bokstavera sig igenom en text och det blir rätt tröttsamt.

Det är inte lätt att inse sina begränsningar, man behöver bara gå till sig själv ;)