Väljer lågutbildade sämre barnböcker?

Fast i regel innebär ofta akademiska yrken att man arbetar hemma och inte minst på kvällstid. Det visar också en besmittande läsande kultur, även om man inte precis läser skönlitteratur (om man inte är litteraturvetare då). Jag vet inte om det fortfarande stämmer, men förr tittade åtminstone arbetarklassen mer på TV än akademiker.

Min poäng är att barn gör ofta som sina föräldrar. Och ett förtydligande: Jo, jag är medveten om att akademiker också kan titta på TV. Ja, jag är medveten om att barn inbland gör tvärtom

Nu är jag kanske trött och missförstår, men jag tror inte du behöver vara orolig för att man ska försöka stötta ett barn till en lågutbildad person, fast barnet älskar att läsa och läser bra? För det kan väl ändå ingen tänka sig att man ska göra?! Däremot är det som andra påpekat ba att kunna samla resurserna till områden med många lågutbildade, t ex genom satsningar på biblioteken där för att locka barnen att läsa mer och bättre. Därmed inte sagt att man ska kasta sig över varenda unge som går in på biblioteket

Jag kanske missförstår, men det känns som att du är mest arg på  och rolig för att man kanske råkar vilja hjälpa ett barn till en lågutbildad person som inte behöver hjälp, än att de finns massor med barn som inte får den stöttning de behöver i sitt läsande.

För det första görs det så vitt jag vet läsförståelsekontroll när barnen börjat skolan. Mina båda barn har gått i två olika skolor och fått göra läsförståelsekontroller i varje skola. Så det där är inget problem som jag uppfattar det. Men finner du belägg för att skolorna struntar i att utföra läskontroller på barn som börjat skolan får du gärna hänvisa till dem. Däremot finns det tusentals undersökningar om att barn i socialt utsatta områden ofta inte uppnår målen i skolan och de flesta skolämnen är kopplade till läsande. Utan att ha knäckt läskoden, fått ett bra ordfärråd och utvecklat en läsförståelse är du chanslös i allt, dt kan t.ex inte förstå den enklaste biologitext. Den problematiken är i stort sätt obefintlig i socialt välmående bostadsområden.

För det andra är det märkligt hur du systematiskt förkastar att det inte alls är en myt att det ser ut så här. Jag letade snabbt fram en bok här hemma och det tog inte många sekunder att hitta utförlig statistik på området läsning och socialgrupp:

* En betydligt lägre andel barn till lågutbildade har haft kontakt med en bok hemma under en vanlig dag (65%) än barn till högutbildade (83%) Barn till högutbildade har också ungefär en tredjedels längre lästid än barn till lågutbildade. Dessa skillnader har ökat under de senaste decennierna.

*SACO-medlemmar (akademiker) besöker bibliotek oftare än andra. Av LO-medlemmar är det en stor andel som inet läst någon bok under året. Även gällande bokval lär det finnas skillnader mellan socialgrupperna.

Källa: Jan Einarsson Språksociologi.

Sedan är det kanske så att du inte tycker det är stor skilnad på 65 respektive 83% eller generellt struntar i att lästiden är kortare för barn till lågutbildade, men det känns syptomatiskt att alla vetenskapliga belägg förkastas som oviktiga.

Men att generalisera om att alla generaliseringar är dåliga är också en gneralisering.

Problemet är att det finns otroligt få generaliseringar som stämmer in till 100% på allt. Jag tror inte en generalisering kan täcka in allt, men världen blir obegriplig utan generaliseringar, det blir kaos och vi kommer ingen vart. En generalisering är ett styrinstrument, en navigator så vi vet hur vi ska/bör bete oss och berättar vad världen är för något. Att säga att människor generellt har två ben är att generalisera och det är inget fel med det. At det finns enbenta människor gör inte den generaliseringen dålig. Men vi kanske värjer oss mot att amputera ett av vårt egna ben för att vi vet att generellt sätt har människor två ben. Generaliseringar är säkerligen ett medfött behov för att vi ska lära oss saker.

 Vissa generaliseringar gör vi själva och de är dåliga. Vi kanske möter ett gäng invandrare som behandlar oss illa och så generaliserar vi det till att gälla de flesta invandrares betende ( de invandrarna var taskiga mot mig, då är de flesta invandrare taskiga) och det är en dålig generalisering.

Sedan finns det bra generaliseringar. En sådan kan vara att lågutbildade personer oftare har hälsoproblem än högutbildade och så tar man reda på vad man kan göra åt det. Kan man kanske göra nyttig mat billigare? Elller som när det gäller generaliseringar om barn och läsning.

Men du verkar vilja gå över ån efter vatten. Man ska sätta in litteraturpedagoger i akademikertäta bibliotek, istället för att satsa extra där det enligt statistik behövs mest (hos lågutbildade) Enligt dig ska det vara lika för alla, eftersom det finns ett fåtal undantag.

Bara för att du verkar känna dig personligen hotad av att man säger att det finns problem hos lågutbildade vill du inte generalisera. Det är min uppfattning. Men när du påstår att generaliseringar är dåligt så generaliserar du själv. på ett dåligt sätt. Punkt.

Fast jag var nog otydlig i min förklaring om vad en generalisering är. För du har helt missförstått när du säger att du är emot generaliseringar som inte stämmer för de flesta. En generalisering stämmer alltid in på de flesta i en grupp, annars är det ingen generalisering. Man kan inte säga att en människa generellt är killar, däremot kan du säga att det generellt finns fler eller färre killar i en grupp människor. Det kanske finns fler eller färre killar på jorden.

Om man tar ditt exempel och tittar på var resurser i form av t ex läslustinsatser behövs bäst, så generaliserar man. Det är ju precis det jag menar att man ska göra.

Nu har man i forskning kommit fram till att lågutbildade läser färre böcker, det är en generalisering. Man kan gå över ån efter vatten och göra som du föreslår: även undersöka bostadsområden med en majoritet högutbildade boende och konstatera redan konstaterade fakta: här behövs inga resurser, högutbildade läser redan fler böcker än lågutbildade.
Men vad det ska tjäna till är oklart?

Eller så kan man go crazy och undersöka om personer med rött hår läser mer eller mindre än personer med färgat grönt hår. Men vad verkar vettigast, att koppla hårfärg till läsande eller utbildning? Jag anser utbildning vara vettigast, då det är kopplat till språk (jo,  när man utbildar sig läser man) vilket är kopplat till läsande.

Sedan är det konstigt att man ska hymla (?) om problem kopplat till låg utbildning. Lågutbildade röker generellt mer, de läser färre böcker, har lägre inkomst och drabbas av fler hjärt- och kärlsjukdomar etc. Det är hur det generellt ser ut. Sedan kan du faktiskt inte ogilla att man generaliserar om sådant om inte gäller alla, för en generalisering måste inte gälla alla. Det ska gälla de flesta. Och en generalisering bygger på fakta. Man kan inte  göra som du gjorde i ditt exempel. utelämna fakta och säga att alla människor är blonda. Då gör du en felaktig generalisering då du utelämnar fakta.

Tex: Fakta är att de flesta människor på jorden är brunögda. En generalisering är då att de flesta människor på jorden har bruna ögon.

Fakta: De flesta människor i Sverige har blå ögon.
Generalisering: De flesta människor i Sverige har blå ögon.

Sedan ligger det inbäddat i genereliseringen att det också finns andra ögonfärger, vlket man om man vill kan förtydliga.

I vårt fall:

Fakta: De flesta lågutbildade läser färre böcker än högutbildade (forskaren har de exakta siffrorna)
Fakta: Högutbildade läser föer böcker än lågutbildade.

Generalisering. De flesta lågutbildade läser färre böcker än hägutbildade

T ex så får en jättehög andel storrökare KOL. Ponera att 98% av alla som rökt cigaretter i minst 20 år utvecklar KOL.
Då är det inte vettigt att inte varna för risken att få KOL bara för att 2% av de rökande som inte utvecklar KOL inte stämmer in på generaliseringen, utan då är det synd om de 2% rökare som blir oskyldigt anklagade för att ligga i riskzonen för KOL.

Samma sak gäller det här. Vi kan inte strunta i att uppmuntra läsande bland särskilt lågutbidlades barn, därför att kanske 20% av de lågutbidlade föräldrarna sjävla uppmuntrar läsning.

Om vi nu tar ett extremexempel för att förtydliga:

En forskare komemr fram till att endast 1 av 100 000 lågutbildade läser dagligen för sina barn, vilket ger sämre språkutveckling hos de barnen. Förslaget ifrån forskaren är då att uppmuntra till läsning hos lågutbildades barn.

Men eftersom Anna Svensson i Rinkeby som är lågutbildad, läser 10 böcker per dag för sin barn, ges inga pengar på satsning på bibliotek i områden med många lågutbildade, eftersom Anna Svensson kan ta illa upp av forskningsresultatet.

Jag menar att det är vansinnigt att resonera på det viset. Det är väl bara att Anna eller andra lågutbildade struntar i att besöka bibliotekets satsningar då, omd e vet med sig att de läser mycket? Det är ju inte tal om att tvinga på folk hjälp.

Tja, fast bara för att de flesta människor dör av ålderdom och inte cancer, finns väl ingen orsak i att strunta i att inte försöka få cancer?

Det är fortfarande väldigt stor skillnad räknat i antal barn och antal timmar och antal böcker. Varje procents skillnad innebär ju att ett visst antal barn får svårigheter med att hänga med i skolan, och hur man kan bortse ifrån det personliga lidandet förstår jag inte. Det ska väl vara en nollvision att barn inte får möta skönlitterära texter hemma?

Sedan får du gärna förklara vilka bättre sätt det finns, för att kolla var barn som får mindre andel högläsning hemma bor generellt? Du tycker inte det är en god idé att titta på utbildningsnivå hos föräldrar, men om du snabbt ska generalisera fram var extra satsningar ska göras, var har du då tänkt att man ska titta?

Ja, fast nu är ju läsning "mjukare" än medicinsk forskning, jag antar att det är därför du anser det vara av mindre vikt att varna för negativa effekter hos barn som inte får möta tillräckligt många texter hemma? Att inte få möta böcker innebär ju bara personligt lidande, inget man hostar upp lungorna för...Är det så du menar eller?

Nu generaliserar du när du påstår hur alla uppfattar det. Det beror väl på hur man lägger fram det?

Det lustiga är att du inte tycks ha vidare insikt i hur det fungerar i skolan och så. Det görs kontinueligt läsförståelsekoll på alla barn när de börjar skolan, men det är inte bara skolan som ska frottera barnen med böcker, hemmet bör också uppmuntra. Och det är t.ex. där de extra insatserna kan komma.

Vi bordde förut i glesbygden där man på förskolan märkte att barn som fick lite högläsning hemma hade sämre språkutveckling. De började då satsa på språket extra (jättebra!) och bjöd in en föreläsare som sa att 15 minuter högläsning per dag hemma kan hjälpa barnen mycket. Och det var många t ex skogsarbetare som då suckade och himlade med ögonen. Det får inte att förneka att det finns (olika läs-)kulturer, vissa människor bryter igenom klassbarriärerna gällande läsning, andra gör det inte, men barnen är oskyldiga och beroende av föräldrarna för att kikas igång. Man behöver inte bröla ut att ni lågutbildade ska läsa mer, men atts amla alla på ett föräldramöte och försöka uppmuntra, är inte fel.

Förlorarna i dagens skola är enligt alla vetenskapliga undersökningar som gjorts arbetarkillar i glesbygd som läser lite. Vi ska inte förneka det för att inte trampa matchopapporna på tårna.

Men nu är det så att det ingår inte i skolans uppdrag att föra statistik och göra vetenskapliga undersökningar öht. Där ska tiden ägnas till undervisning. Men märker man att ett barn har stora bekymmer med läsning är det så att i den bästa av världar får den elevn extrainsatser. Däremot kan inte skolan påverka t ex bibliotekens verksamhet. Det sorgliga idag är dock att skolans resurser är knappa. Och att resurserna i de flesta kommunala skolor inte fördelas efter behov.

Nu blir du säkert upprörd, men forskning visar att mammmans utbildningsnivå är avgörande för barnets kunskapsinhämtning i skolan. Skillnaderna mellan barns skolresultat ökar med åldern. Forskning visar också att lågutbildade ofta bor i samma bostadsområden. En logisk slutsats man kan dra av det är att mer pengar till specialhjälp fär "svaga elever" (gällande läsning, matte osv)borde gå till skolor i områden där mödrar har låg utbildningsnivå och det görs i vissa kommuner (bra!).

Sedan är det beklagligt att din tro inte baseras på fakta. Ska man tro dig har alla forskare fel som säger att skillnaderna är stora och att det drabbar barnens språkutveckling negativt. vilket man borde ändra på. Du ser tydligen en fördel i att barn till lågutbildade ofta har sämre språk än andra. Det finns dock ingen forskning som stödjer din tro.

Fast att kunna se varje enskild individ blir näst intill omöjligt om man inte gör ett urval ur en grupp. Man måste ju veta (?) var man ska börja leta varje enskild individ med problem någonstans. Med din metod famlar man i blindo, för då säger man på måfå att det finns barn någonstans som inte får möta så mycket litteratur hemma och man får väl hoppas att den individen råkar hamna på rätt bibliotek soms atsar på icke-läsvana barn, får en bra lärare eller dylikt.

Chansen är mycket större att man hittar den enskilda individen om man vet att i en särskild grupp av människor finns det risk för att en viss andel t ex har en viss sjukdom, eller som i vårt fall, barn som får möta mindre och troligen sämre litteratur.

Om man vet att bland lågutbildade finns det ofta barn som får höra färre berättelser, ja, då kan man rikta in sig på den gruppen för där är chansen stor att man hittar de enstaka individer som behöver mer hjälp. Sedan att det då finns enstaka barn till högutbildade barn som då faller utanför den ramen, är självklart beklagligt, men hur du kan mena att det är bra att inte rikta in sig på någon grupp barn alls, utan famla i blindo är för mig obegripligt.

Men som lärare har man givetvis större chans att se den enskilda individen, men läsintresset kan inte bara uppmuntras ifrån skolan, och soms agt, skolan har inte alltid resurserna. Och de resursstarka föräldrarna väljer ofta friskolor...

Sedan är utbildning det som utvecklar samhället, det kan inte heller förnekas. Du påstår att du är emot klassklyftor, ändå förespråkar du en individualisering av skolan och samhället som de senaste 20 åren bara ökat klyftorna mellan hög- respektive lågutbildades barn? Det som sägs idag är att varje elev har eget ansvar för sin utbildning och så lämnas eleverna med en lunta fakta att själva leta reda på, eller en bänkbok att läsa. Det gynnar bara de barn som har resursstarka föräldrar som kan hjälpa dem. De andra barnen har inget individiellt val. Det finns ingen som frivilligt letar reda på dem och kollar om de får läsa mycket hemma och vad de läser - det är en utopi!!!

Samhället ställer allt högre krav på basutbildning och för basutbildning krävs goda läskunskaper och nyckeln dit är ett bra språk, utan ett bra språk är man chanslös i samhället. Vad du vägrar se är att det är i ett samhälle med stark individualism, som de starka tjänar på att de svaga ses som enskilda individer med eget ansvar för sin utbildning som går åt helskotta (t ex pga bristande läsförståelse).

Jag har försökt förklara det tidigare och gör ett nytt försök: Du får inte bara ett bredare ordförråd av att studera, man får också ett annorlunda, mer specifikt ordförråd, då varje kunskapsområde har sina särskilda ord och begrepp och det är termer som sällan letar sig utanför de akademiska väggarna...men man kan t.ex. strössla med dem på finmiddagarna och hålla minaföreläsningar Framför allt har man användning för dem när man t.ex. läser kultursidorna på DN, eller i andra textsammanhang, när man plötsligt förstår t ex hur man implicit refererar till ett särskilt område, helt enkelt därför att man genom att kunna vissa ord, kan läsa mellan raderna.

Visst kan man ha ett omfattande ordförråd och vara beläst även utan vidareutbildning, men det är lite märkligt: Jag tror inte jag hört någon lågutbildad säga att den personen minsann inte är dåligt besläst, utan man har minsann lika god beläsenhet som vilken akademiker som helst och språket är det sannerligen inget fel på. Men det är ju inte sant. Jag har läst fem år humaniora på universitetet och jag är inte tillräckligt beläst. Ärligt talat skäms jag över att jag t.ex. vet vem Hegel är,  men det skulle bara ta mig fem minuter att redogöra för hans filosofi. Och mitt språk är okej, men det är intr tillräckligt bra, det blir det aldrig, men det är tusen gånger bättre än när jag började på universitetet Visst lär man om livet och språket när man läser, men man får ut mer av böckerna, ifall man vet vad man läser om och ifall man har ett rikare språk...

Så klart de flesta kan massor om sina intressen. Men de flesta har ingen möjlighet att på sin fritid fördjupa sig på samma sätt som man gör under heltidsstudier, det är helt enkelt en fråga om tid. Om man utbildar sig inom ett område (eller flera) kan man fördjupa sig i det åtta timmar per dag eller mer och även på kvällarn, samt helgen.. Som arbetande kan man förkovra sig på kvällar och helger (om man orkar).that´s it- Det är självklart så att man befinner sig i ett kunskapsmässigt underläge gentemot folk som studerat ämnet konstant under flera år. Du gör ju som du vill, men du kan knappast övertyga mig om att studier är onödigt