Väljer lågutbildade sämre barnböcker?

Jo, det här är ju helt generella samband. Visst finns det högutbildade som inte läser och lågutbildade som läser mycket och varierat. Men undersökningarna utgår nog ofta från demografiska data - dvs utbildningsnivå/inkomst i en stadsdel eller ett skolupptagningsområde och så relaterar man det till barnens läskunskaper i området - så det handlar ju inte om vad människor själva uppger.

Fast i regel innebär ofta akademiska yrken att man arbetar hemma och inte minst på kvällstid. Det visar också en besmittande läsande kultur, även om man inte precis läser skönlitteratur (om man inte är litteraturvetare då). Jag vet inte om det fortfarande stämmer, men förr tittade åtminstone arbetarklassen mer på TV än akademiker.

Min poäng är att barn gör ofta som sina föräldrar. Och ett förtydligande: Jo, jag är medveten om att akademiker också kan titta på TV. Ja, jag är medveten om att barn inbland gör tvärtom

Det tycker jag också - och så bör det ju vara i skolan. Att man ser barnens faktiska behov.

Men om man också vill göra andra insatser (som också blir betydligt billigare eftersom de inte kräver så mycket resurser) kan man ju rikta dem mot de områden som generellt är utsatta och i riskzonen sas. Och då är det ju bra att man är klar över de här sambanden. Det gynnar ju ingen att förneka att de finns - även om undantagen är många.

Om man är medveten om vad en generalisering är så vet man ju också att det inte  handlar om individnivå. Visst finns det en risk att generaliseringen präglar den förutfattade meningen gentemot individen men detta är ett generellt ( ) fenomen i så gott som alla sammanhang och snarare större där man inte  diskuterar saken.
Det kan förstås finnas en risk att förutfattade meningar förstärks men det finns risker även med att sopa problematik under mattan. Om man nu tycker det är ett problem att personer från olika samhällsgrupper får olika förutsättningar med sig alltså.

Trots att jag jobbar som litteraturkritiker ställer jag mig högst tveksam till att styra barns läsande. Jag tycker att det är tokviktigt att barn läser, punkt, och att läsandet ska vara njutfullt för att det ska finnas kvar intresse för det. Det man däremot kan se till som förälder är att diskutera böckerna med sina barn och se till att tillgången av all sorts litteratur, eller möjligen den man vill främja läsandet av, är god.

Min egen mor uppmuntrade mitt läsande på ett fantastiskt sätt, tycker jag, och i mina tidiga tonår läste jag lika gärna B Wahlströms ungdomsböcker som Moa Martinson, Selma Lagerlöf och Charlotte Brontë vars "Jane Eyre" har förblivit en favorit i vuxen ålder. Det var för övrigt böcker som bibliotekarien inte ville låna ut till mig för att hon tyckte att de var för "vuxna". Jag läser på samma sätt idag - jag tar gärna en lättsmält deckare eller en Shopaholic-bok som jag läser ut på några timmar vilken dag som helst, en annan dag väljer jag kvalitetslitteraturen. Det ger mig helt enkelt olika saker.

För övrigt säger ingen medicinskt utbildad förälder jag känner bajs för "fekalier". Inte mina föräldrar heller. Fast vi fick tidigt lära oss att navel heter umbilicus på latin.

Ändå reagerar du vad jag kan utläsa negativt x flera på uppgifter om generella skillnader, även när det uttrycks på det senare sättet. Jag inser att generaliseringar , manipulativt, omedvetet eller av den okunnige, kan tas som fördomsklubbor att slå i huvudet på folk men hur ska man kunna diskutera samhällsskillnader om man av rädsla för detta inte kan ta upp påvisade gruppskillnader? (Givetvis mot bakgrunden av att grupptillhörighet i sig handlar om perspektiv och generaliseringar och inte om individer.)

Jag tycker iofs (med risk att svära i kyrkan) inte att läsning är ett självändamål även om jag själv gillar och gillade det skarpt. I ett samhällsperspektiv tycker jag det är viktigare med språkutvecklingen men den språkutveckling som behövs i väldigt många sammanhang, och speciellt om man vill ha möjligheten att läsa vidare om man får för sig att göra det, gynnas väldigt starkt av just läsning.

Jag tycker också det är tråkigt när folk inte läser. På samma sätt som den som älskar modern dans,  klassiska bilmotorer, lindyhop, scrapbooking  eller opera beklagar den som inte förstått det fina i kråksången En bristfällig språkbehandling innebär dock i vårt samhälle ett större handikapp än att inte ha tagit sig igenom någon valfri litteraturkanon.

Jag betvivlar att lågutbildade läser sämre barnböcker för sina barn, i alla fall vad som gäller för småbarn. Jag har sett samma bilder- och samlingsböcker i såväl hög- som lågutbildade föräldrar. Men tittar man på läsvanor hos något äldre barn så kan det bli skillnad. Är man uppvuxen i ett hem med en stor bibliotek och alltid har kunnat välja och vraka bland böckerna av god kvalite (inga stavfel, grammatiska fel eller urdåliga översättningar) så har man större chans att "fastna" och bli en engagerad läsare själv. Högutbildade har oftast bättre tillgång till böcker. Jag drar dock gränsen för lågutbildad vid en person som inte har gymnasial utbildning och som har ev hoppat av skolan tidigt. Har man en gymnasieutbildning, även med yrkesinriktning, så ser jag det som en god mellannivå.

Men du ser inte mig argumentera mot att paranötter skulle vara större än jordnötter.

Skillnaderna är markanta nog för att spela roll, säger jag.

Tittar vi på undersökningen jag länkade och på föräldrar som fler än en gång per vecka för sina barn så gäller:

0-3-åringar: 58% lågutbildade och  78% högutbildade
4-6-åringar: 53% lågutbildade och 72% högutbildade
7-15-åringar: 12% lågutbildade och 23% högutbildade

Lägg på andra faktorer kring litteratur (som ex vuxnas egen läsning och  biblioteksbesök) så blir skillnaderna än mer markanta.

Andra mätningar har kollat hur ungarna förhåller sig till böcker - om de tycker det är kul och om de läser. Resultaten blir desamma.

Men visst kan du tycka att skillnaderna inte är stora nog för att spela roll. Jag håller dock inte med dig.