Sluta samsova & börja sova i egen säng, 10 månaders bebis, hur?

Vi la våran dotter i sin spjälsäng på 3 månaders dagen o hon har sovit utan problem i den sen dess, hon är nu 4 månader.
Tror att man måste kanske ta lite skrik o gråt första kvällarna men det går över , vi slapp ju det då hon somnade bättre än med oss. 

Puff! Puff! 

Detta låter exakt som vi har det!! Vår son är 13 mån, blir helt hysterisk om jag lägger honom i spjälsängen, vägrar nattas av pappan och sover mellan oss, men det går ju inte hur länge som helst (han snurrar också runt och har sig).

Jag vill också lära honom i spjälsängen att sova utan gråt. Har försökt att lägga honom i sin säng medan jag sitter bredvid, men han är helt förtvivlad och gråter. Har uthärdat 30 min varje kväll och då har han somnat, men det känns fel att göra så och efter en veckas tid har det inte blivit bättre, dvs. han är fortfarande lika förtvivlad varje gång och somnar av ren utmattning.

Inte mycket hjälp för dig, TS, men förhoppningsvis kanske någon annan kan ge råd!

Puffar!
Har också en son som vi samsover med, visserligen är han bara 7 mån och ligger stilla på nätterna, men jag vill ju gärna ha över honom till egen säng så småningom

Han blir också superledsen när jag lägger honom i spjälsängen, fast jag sitter bredvid o vaggar (vyssan lull) o smeker honom på pannan. Nån enstaka gång har han kunnat somna i sin egen säng på natten, det är likadant på dagtid då vill han heller inte sova där...
Har provat att bädda U, värma med vetekudde och som sagt vagga. Går heller inte att söva i famnen o sen lägga ner för då vaknar han.
Så jag har heller inga råd TS men är gärna med o puffar för lite råd om hur man går till väga för att få dem att sova i egen säng utan gråt!

Hej alla!

Det var ett tag sen jag skrev och det är nog på sin plats med en liten uppdatering. Efter ytterligare några sömnlösa nätter tog jag saken i egna händer och gjorde en plan.
Sonen skulle sova i sin spjälsäng varje kväll, åtminstone första nattpasset.
Första kvällen fick han sin välling som vanligt i min famn i vår säng, men sen gick jag upp och började vagga honom. Det kändes lite som att jag gick bakåt i utvecklingen eftersom han vid den tidpunkten äntligen kunde somna utan att bli vaggad och det oftast räckte att jag låg bredvid honom och strök honom över huvudet. Men jag ville inte riskera att han somnade i vår säng och sen var jag tvungen att bära över honom till spjälsängen, så jag ställde mig vid hans spjälsäng och vaggade.
Jag vaggade intentsivt, utan att säga något och utan att titta på honom mer än för att undersöka ifall han var vaken fortfarande. När han låg stilla i min famn, med stängda eller halvöppna ögon och var helt tyst, andades tungt, provade jag att lägga ner honom i spjälsängen, bäddade in honom ordentligt och pussade honom på pannan. Skrik, sparkar och klarvaken bebis. Men den här gången hade jag bestämt mig för att han absolut skulle sova i spjälsängen så jag tog upp honom och började om.
Den läggningen tog 2,5 timmar. Men till slut gick det! Han kunde läggas ner i spjälsängen utan att gråta och låg kvar sovandes när jag gick ut ur rummet.
Nästa kväll tog det 2 timmar (då fick jag krypa ner i spjälsängen och lägga mig bredvid för att han skulle somna, aningen kontraproduktivt), kvällen därefter tog 1 h och 45 min, därefter 1,5 timme, osv.

Idag har han sovit i sin egen säng varje kväll i två veckor och två dagar!!!

Han somnar numera utan större problem i spjälsängen,dock måste jag sitta bredvid och försiktigt stryka honom över huvudet innan han somnar helt. Men sen sover han i sängen mellan 19-23 (inatt slog han rekord och sov i den 19-03). Jag är så stolt! Jag trodde aldrig att det här skulle gå men jag gissar att kombinationen av min envishet, den fasta läggningsrutinen (som fortfarande är relativt ny eftersom vi började med den i december) och tidpunkten (tror att jag lyckades pricka in en period mellan två utvecklingsfaser) har gjort det hela möjligt!

Nu ska vi snart ge oss på nästa nivå: att sova hela natten i spjälsängen. Tyvärr lär det kräva sin kamp också.
Men man får ta en sak i taget och vara glad åt varje litet framsteg!

TIll alla er som kämpar med samma sak; det är möjligt!! Men man får bestämma sig för en fight åt gången och inte försöka lösa allt på en gång.

Hur lägger ni lillen i dagsläget? Somnar han av vaggning? Jag klarar inte heller av att låta en skrikande bebis ligga och jag tror inte heller att det är särskilt effektfullt (och om det fungerar; till vilket pris?).
Jag valde att börja med att vagga honom tills han sov ordentligt (första kvällen) och sen lägga ner honom i sängen. När han klarade av att sova i spjälsängen i åtminstone tre timmar i sträck efter att ha vaggas till sömns började jag lägga ner honom i sängen fast han inte sov djupt och klappade honom över huvudet. I början grät han eller började klättra och då tog jag upp honom direkt och började om, men efter några dagar släppte det faktiskt och igårkväll var lite smått historisk eftersom jag la ner honom efter bara några minuters vaggning, fortfarande halvvaken, han la sig till rätta, spottade ut nappen (!!) och sen räckte det med att jag lät min hand vila mot hans bakhuvud i några minuter (max 5). Sen smög jag ut medan han fortfarande hade ögonen lite smått öppna och sen sov han mellan 19-03 i egen säng!!!
Och då är detta ungen som skrek hysteriskt så fort han märkte att jag var PÅ VÄG att lägga ner honom i sängen!

Så det finns hopp! Men man får va riktigt envis, bestämma sig för ett tillvägagångssätt och hålla sig till det och man får vara beredd på att ägna flera timmar varje kväll åt läggningen i åtminstone 1 vecka.

Hur somnar han nu? Tänk på att din lilla är på väg in i en massiv utvecklingsfas, vi tyckte nog att 8 månadersfasen var den allra värsta perioden, så kanske ska ni lägga ner sådana försök tillsvidare? Men däremot kan ni ju börja införa läggningsrutiner som passar bra att använda sedan när ni ska försöka få honom att sova i egen säng,dvs rutiner som inte utförs i föräldrasängen (vi har följande rutin: lugnare lek, långt bad med en miljon badankor & bubblor, avtorkning och insmörjning med lite fotmassage, pyjamas och sen ut i köket för att göra välling som sedan fås i famnen).

Hej hej
ja jo vi försöker för tillfället inte alls med spjälsängen... Hoppas att han så småningom blir redo att sova själv, vilket han inte är nu.
Han somnar i vår säng när jag ammar honom, sen brukar jag kunna tassa ut o sätta mig framför tv:n en stund. Ibland har det gått att vagga honom  till sömns men han vaknar alltid när jag lägger ner honom så än så länge fortsätter jag att amma honom till sömns, däremot går det att smeka honom på ryggen eller ligga o hålla om honom så somnar han om på natten när han vaknar, händer även att han själv känner efter med handen att jag är där o sen somnar om själv. Så det är ett stort framsteg känner jag  förr var jag tvungen att ge honom bröstet varje gång han skulle somna om......

Känns skönt att läsa att det finns hopp om att få de små att sova i egen säng, trots att de tidigare inte gått. Glad för er skull!
själva avvaktar vi som sagt men inte fel att samla på sig lite info om hur andra har gjort.

Så hade vi det i flera månader innan jag provade att lägga i spjälsängen, innan dess kunde han bara sova i famnen ( nu när jag tänker tillbaka minns jag att jag satt flera timmar varje kväll med en bebis sovandes i min famn ända upp till han var runt 6 månader, det är ju rätt sjukt egentligen). Man får ta ett steg i taget helt enkelt. Det låter ju som att ni har det någorlunda bra än så länge eftersom er lilla inte bökar så mycket på natten och har lätt att somna om. Och dessutom får du några timmar utan bebis varje kväll, och får man det så orkar man mycket mer.

Ett tips är att redan nu börja planera och fokusera på framtiden och vad du vill ska hända då (för mig är det att han ska sova en hel natt i sin egen säng), enda sedan jag började göra det tror jag att jag omedvetet har förberett lillen på att sova i egen säng. I mitten av november bestämde jag mig för att nu är det slut på de oregelbundna läggningarna, de ständiga uppvaken och att jag skulle användas som huvudkudde. Och det var då nån gång som jag och min sambo satte oss ner och tog fram en läggningsrutin, det tog två veckor och sen satt läggningsrutinen som ett smäck och sonen blev trött vid samma tid varje kväll och somnade runt 19 varje kväll. Därefter började jag fokusera på att sluta amma och det tog drygt en månad (utan att neka tutten och utan gråt) och sen slutade sonen själv att amma och började dricka välling. Ungefär samtidigt började vi vänja sonen vid att sova själv på kvällarna och det tog drygt tre veckor och sen kunde han sova själv i vår säng i 3-4 timmar i sträck.  Och sen började vi med nästa mål: att han skulle börja varje natt i spjälsängen (det var absolut svårast, därav min desperata trådstart, det kändes verkligen som en omöjlighet).

Nu har jag börjat lite smått med nästa mål: att han ska sova hela natten i sin egen säng. Därefter kommer att han ska sova en hel natt utan uppvak. Men det får ta den tid det tar.

Men inget av detta hade hänt om jag inte hade fokuserat på vad jag ville uppnå och hur jag ville uppnå det (utan gråt och tvång och när min son kändes redo). Men det är det absolut bästa tips jag kan ge!

Men det går att lösa! MIn son har varit helt omöjlig när det gäller sin sömn; de första månaderna sov han enbart i bärsjal/bärsele eller i min famn efter amning,han kunde aldrig sova själv. Han har inte kunnat sova själv förrän han var typ 6 månader och han har alltid totalvägrat spjälsängen. Han kunde skrika så mycket att han inte fick luft och kräktes, bara av att man la ner honom i spjälsängen, det enda som dög var vår säng och jag skulle ligga bredvid med en tutte redo. Han var helt omöjlig. Och nu sover han själv flera timmar varje kväll. Det känns helt otroligt!!!

Zephir: Grattis till framgångarna med nattningen! Vår son har somnat i sängen, bredvid mig. Då går det på några få minuter, helt problemfritt. Men om jag försöker lyfta över honom i spjälsängen vaknar han direkt. Därför har han sovit mellan oss om nätterna. Det blir dock lite trångt för vår tvååring kommer också in om nätterna och vi väntar vårt tredje barn i augusti så vi måste få ordning på sovrutinerna.

Det var otroligt jobbigt att få vårt äldsta barn att sova, men sedan när hon blev större var det som om hon var mer mogen för att sova i egen säng. Sonen, som är ett år, sover alltid middag i barnvagnen ute på balkongen (i ca 2-3 timmar) och då somnar han på ett ögonblick så det är just nattningen i spjälsängen som är svårt. Jag vill inte att han ska somna själv till varje pris utan det får ske med någon "mjuk metod". Ska pröva ert sätt. Nu har han varit sjuk i några dagar och då har faktiskt pappan kunna natta - sensation! Han har somnat i sin fars famn och inte vaknat när han har lagts över i sin säng. Så nu tänkte vi att det får bli min man som tar över, kanske går det bättre. Vi ska testa. Fast min man vill hellre köra lite tuffare stil, men jag får övertala honom att vi ska testa er metod där man tar upp så fort barnet är ledset.

Hur går det för er med mammigheten? Accepterar han att pappan lägger?

En annan sak som jag kan tillägga är att jag, under en kort tid, lyckades natta min son i spjälsängen när han var omkring 10 mån. Sen blev han förkyld och vi föll tillbaka i gamla rutiner. När han var ännu mindre var det också mycket lättare att lägga över honom i spjälsängen så min erfarenhet har varit att det blir svårare och svårare att lägga dem i spjälsängen eftersom de får starkare vilja. Sen, när de är ännu större, kring 1,5-2 år blir det lite lättare igen för att man kan resonera mer och förklara. Det gäller verkligen att pricka in rätt tid. Med nästa barn kommer jag försöka att inte samsova, även om jag i och för sig tror att det är bra för barnet med närhet. Men vi har inte haft vår säng för oss själva sedan snart tre år nu...

Lycka till med målsättningarna!

Haha, ja, jag vet inte om jag skulle säga att det är en direkt metod jag har kört, men det känns ju kul att man inspirerar!
Jag är själv väldigt imponerad av våra framgångar :)

Mammigheten har avtagit avsevärt sedan han har lärt sig att sova i sin egen säng. Men den finns kvar, särskilt på kvällen, och eftersom jag jobbar på dagarna så känns det rätt naturligt att han är lite extra mammig när jag är i närheten. Därför har vi lagt ner projektet att pappa ska kunna natta. Nu när läggningen bara tar typ en halvtimme så gör det inte så mycket att det är jag som får göra den. När nattningen tog två-tre timmar i sträck så kändes det otroligt orättvist att jag skulle göra den själv!
Pappa får natta utan problem dagtid (när jag inte är där), men vi har faktiskt inte försökt låta pappa göra kvällsnattningen sen spjälsängen introducerades.

Det låter som en bra plan att ni redan nu försöker vänja er lilla son vid sängen redan nu, så slipper det bli desperat när nr 3 anländer.

Jag blev varnad om detta när jag fick barn och blev avrådd att samsova just för att det skulle vara så svårt att få dem att sova i egen säng sen. Men jag tror att den där tidiga samsovningen är så otroligt viktig för anknytningen till barnet, för närheten och tryggheten, så jag ångrar inte en sekund vår samsovning. Vi har nu ett jättetryggt, glatt och harmoniskt litet barn =)

Lycka till med er spjälsängsträning! Det kommer gå jättebra, lillen behöver bara lite tid på sig att fatta vad det är som gäller, så var bestämd och envis men med massor med kärlek!