Sluta samsova & börja sova i egen säng, 10 månaders bebis, hur?

Åh grattis Liley till era framgångar! Glad för er skull, känns bra att samla på sig positiva erfarenheter inför vårt eget "projekt sova i egen säng" det finns hopp

Åh, vad roligt att höra! Grattis! Vad skönt att det har gått så bra för er och att pappa får natta (och det visade sig vara lösningen!). SKa försöka få sambon att bli lite inspirerad och ta över nattningen här också,  kanske har min son också ändrat inställning

Här hemma har vi hittat tillbaka igen, det gick väldigt smärtfritt faktiskt, det var bara de första två kvällarna som var lite bökiga, men nu somnar sonen återigen i sin egen säng. Väldigt skönt! Dock har vi ännu inte haft turen att han har sovit hela natten i sin egen säng, han vaknar fortfarande runt 1 på natten och vill ha välling. Eftersom han varit sjuk och knappt åt under sjukdomsdagarna så får han välling även på natten. Men han sover 19-01, vaknar, får välling, somnar om direkt och sover 1:15-06:15 så jag klagar faktiskt inte.

Vi ska försöka hitta tillbaka till våra gamla vanliga dagsrutiner igen innan vi ger oss på projektet att han ska sova hela natten i sin egen säng.
Hur ser era dagar ut? har ni fasta rutiner? Vem är hemma med sonen på dagarna?

Skönt med framgångssagor!!

Tja... högmod går visst före fall I natt grät han så till slut orkade min man inte gå upp och trösta mer utan la över honom i vår säng. Där grät han inte men sov väldigt oroligt, vaknade var 10:e min och satte sig upp eller skulle använda mitt ansikte som sin kudde eller ville ha vatten. Efter två timmars sömnlöshet väckte jag min man och sa att jag bara inte orkar mer (jag är sjuk med feber) så då tog han honom och la över i spjälsängen. Han grät då och då, men lät sig tröstas och efter kanske en kvart sov han och då sov han lugnt ända till kl. 6 på morgonen då han brukar vakna. Tror faktiskt att han sover bättre i spjälsängen, men just nu är jag sjuk och hostar så att jag väcker honom så det kanske är dags att flytta in honom i storasysters rum nu...

Skönt att det redan går bättre för er igen! Det gäller att inte ge upp, men samtidigt inte stressa på.

Våra dagar följer ganska fasta rutiner. Jag är mammaledig. Sonen äter inget på natten. Jag ammade honom tills han var 12 mån, men slutade nattamma vid 10 mån. Våra dagar ser ut ungefär så här: Vi går upp vid 6-6.30 och äter frukost hela familjen. Vid kl. 9 lämnar jag vår tvååriga dotter på dagis. Sedan är jag och sonen oftast hemma och leker lite eller så går jag iväg och träffar någon kompis och då hänger han så klart med. Vid kl 10 får han mellis, sedan sover han oftast mellan 10.30-13.30, men det varierar lite. Han somnar i princip alltid i vagnen ute på balkongen och sover superbra där. När han vaknar får han lunch och sedan hämtar vi storasyster på dagis kl. 15. Sedan är vi kanske ute en lite stund och ofta får de lite mellis när vi kommer hem. Vid kl. 18 äter hela familjen middag och vid 19 somnar sonen och vid 19.30-20 lägger vi storasyster. Men så här strukturerade var vi inte alls när vi bara hade ett barn! Vi har blivit det sedan vår äldsta började på dagis. Det har också varit mycket bättre rutiner sedan vi fick vårt andra barn och han är också mycket lugnare (men jag tror att han har ärvt sin fars lättsamma, muntra temperament, medan dottern är mer bestämd och rastlös som jag). Med dottern var det jättejättejobbigt med nattningen. Det är först nu som det går lite lättare. Men vårt liv var lite mer ostrukturerat när hon var bebis. Vi bodde utomlands osv. Nu har vi stabiliserat oss.

Vi har precis börjat så går väl sådära med det, han vaknar några ggr och ganska länge, så han vaknar trött och är väldigt gnällig på dagarna så ska försöka få han att somna tidigare. Inget kul att ha en gnällig bebis som det är svårt att få i mat :(

Våra tider försvann väldigt mycket när han är så gnällig och man helt enkelt försökt mata han med jämna mellanrum men han vägrar och äter så lite på morgonen.  försöker då att mata honom efter en timme eller så igen då, han är lite liten så blir orolig när han inte äter så bra :(

Hoppas inte era barn är lika envisa som min son.

Zephir- bra att han bara vaknar en gång på natten nu iallafall, ett steg i rätt riktning :)

Haha, ja så är det nog för här sover sonen dåligt i omgångar. Två bra nätter följs av en dålig natt (läs:katastrofal natt) som i sin tur följs av en gnällig dag.
Tror dock, precis som du skriver, att en någorlunda strukturerad vardag underlättar. Jag har märkt att sonen vill gå upp runt 6-6:30 varje morgon, oavsett hur natten har varit. Jag har också märkt att han sover som allra bäst när han äter ordentligt vid fasta tidpunkter. Men det där är ju lättare sagt än gjort, särskilt om man inte är en rutinmänniska själv!

Kanske kan du sova på soffan nu när du är sjuk? Om du har feber borde din sömn prioriteras och du blir ju snabbare frisk ifall du får sova ut, iallafall en natt (man har ju ett galet litet sömnbehov som förälder, haha). Så kan pappa och bebis sova tillsammans.
Ja, känner igen det där med rastlös och envis, har en till hemma med samma humör. Charmig  men otroligt envis.

Kämpa vidare! Även om det i nuläget känns lite motigt så tror jag verkligen att det går att lära dem att sova hela natten i  sin egen säng utan en massa metoder (som man kanske själv har svårt att tro på).

nä, dålig aptit och taskig sömn är den sämsta tänkbara kombination. Jag lider med er!  Men håll ut! nån gång måste det ju vända!

ja, ett uppvak per natt är helt ok, det kan man leva med en lång tid. Tyvärr är inte min son så regelbunden med sömnen ännu och vissa nätter blir det bara ett uppvak medan andra nätter består av uppvak varannan timme.
Men jag börjar misstänka att det inte riktigt är struktur på hans vardag och att hans kära far låter honom sova alldeles för länge på dagarna. Ska försöka luska lite till, vill ju inte heller lägga mig i för mycket, då verkar det som att jag inte litar på honom.

Jag är verkligen inte en ordningsam och strukturerad människa av naturen så det har jag fått jobba med sedan jag fick barn Men vardagen funkar mycket bättre för oss när vi fått lite struktur. Märkte redan när vår son var 3 veckor att han blev grinig vid 19-tiden och ville sova.

Jag har sovit i barnens lekrum där vi har en gästsäng. Har haft hög feber trots febernedsättande. Känns som om jag har legat i koma. Mår lite bättre idag och ska ha hand om barnen själv imorgon.

Med lillemans nattsömn har det gått helt förträffligt! Min man lägger honom bara. Igår gick han t.o.m ut ur rummet när sonen var vaken! Han grät inte utan la sig bara och somnade. Sedan vaknar han en gång på natten och somnar snabbt om. Nu när jag har varit sjuk har min man haft hand om barnen och jag måste säga att han verkar mycket bättre än mig i alla lägen. Barnen skriker i stereo och han blir inte ens stressad. Sedan är lilleman inte alls lika klängig på honom. Vet inte hur min man bär sig åt, men han har hunnit jobba hemma samtidigt som han har passat våra två barn!!! Jag som har beklagat mig över hur hårt det är med två småbarn och tänkte att nu får han se lite av vår hårda vardag, men han tycks ha haft det helt bekymmerslöst, haha!

Hur går det med läggning och nattsömn? Ett tips kan faktiskt vara att begränsa hans dagsömn eller i alla fall inte låta honom sova för sent på eftermiddagen. Om min son sover till kl 16 eller senare är det omöjligt att få honom i säng på kvällen. Då är han uppe och studsar till 21.30 på kvällen. Däremot sover han ganska mycket mitt på dagen (ca 3 tim), men alla barn har ju olika stort sömnbehov. Vår dotter (2 ½ år) har alltid haft litet sömnbehov och får inte heller sova mer än en timme på dagis för annars går det inte att få henne att lägga sig på kvällen.

Det var ett tag sedan sist, hur går det för er??

Vi fortsätter att kämpa vidare med att få sonen att sova hela natten i sin egen säng. Det visade sig vara mycket svårare än att få honom att acceptera sängen hela natten än bara i början.

Trots kortare förkylningsperioder och en natt hos sin mormor går det relativt lätt att få honom att sova första sovpasset på 3-4 timmar i sin egen säng, men sen vaknar han runt 22-23 och vill ha välling och efter det är det av nån konstig anledning omöjligt att få honom att sova igen i spjälsängen.

Men vi fortsätter sakta men säkert!

Hej
Just nu är vi inne i en rad jobbiga nätter Sonen vaknar 3-6 ggr per natt och har svårt att somna om själv, vill bara ha bröstet och snutta... Fungerar inte att söva om honom på annat sätt, då blir han bara ledsen och klarvaken.

Kvällarna då jag nattade honom och sen tassade ut ur sovrummet är som bortblåsta, han kryper nu så bra så att det hjälper inte att lägga kuddar som hinder längre om han vaknar, och jag vill ju inte riskera att han trillar ur sängen...

Så vi är tillbaka vid att jag också går och lägger mig vid 19-20 tiden eller blir sittandes i fåtöljen med honom..
Vet ju att oron på natten, gnälligheten, matvägran och klängigheten beror på att han är på väg in i nästa språng, men åh vad jobbigt det är.

Känner mer och mer att efter detta språng så är det dags att få nya rutiner, sluta amma och sova i egen säng.... Men det kommer att bli en pärs, då han aldrig nattats på annat sätt än att jag ammat honom... Usch fasar inför förändringen samtidigt som jag längtar tills det fungerar..

Oj detta blev långt
Zephir; Hoppas att det släpper snart och att han somnar om efter vällingen i sin egen säng

Det har blivit bättre nu, jag lägger honom runt 19.00-19.30 och han sover bra tills efter ett tag då vi lagt oss. Då vaknar han lite då och då ioch sätter sig i sängen, känns som han vaknar till och envisar mer när han ser oss så fundera på att ställa hans säng i köket.  medans vissa nätter sover han ganska bra, oroar mig lite för hur rutinerna blir när jag ska hälsa på hos mamma.

Zepir- Jo blir det flera uppvak och långa sådana så har man ju inte särskillt mkt ork att envisas med att barnet ska sova i sin egen säng. Har det blivit bättre sen sist?

Zeran- Låter riktigt jobbigt det där får hoppas ni kommer på ngn bra lösning så du får lite egentid och slipper sitta med honom hela kvällarna.

Liley- Bra att ni kommit fram till en lösning som funkar för allihopa och att sonen nu sover ba på nätterna.

Hej! Vi har också en snart 10 månaders tjej som vi samsovit med men som vi nu behöver lära att sova i spjälsängen (bredvid oss). Skulle gärna ta några råd från er andra. Anledningen till att vi bara "måste" detta nu är att hon blivit så himla rörlig och har varit på väg ut över kanten på vår säng flera nätter, trots att hon ligger mellan oss!

När vi sover tillsammans somnar hon efter bara kanske en minut liggandes i sängen, och sedan sover hon bra hela natten, även om hon har börjat vakna och gråta en del nu på sista tiden.

När jag ska lägga henne i sin säng går kvällsnattningen oftast rätt bra om vi varvar ner med bok och lite sång och hon får somna i min famn (det kanske är det som är problemet). Det går absolut inte att bara lägga ner henne i spjälsängen och få henne att somna som i vår säng, då studsar hon upp direkt och ställer sig vid spjälorna och tjoar och timmar. Men om hon somnar i min famn kan jag lägga ner henne i spjälsängen och hon sover i ca 1 timme. Sedan börjar det.

Hon vaknar, ställer sig upp och börjar gråta. Verkar inte ha någon som helst aning om hur man sätter/lägger sig ner igen, utan står där och ser förvirrad och ledsen ut. Börjar gallskrika efter en stund. Jag har hittills inte haft hjärta att låta henne stå där, utan lyfter ner henne till liggande och då somnar hon oftast igen. Men sedan håller det på så där, 1-2 gånger i timmen, hela natten. Helt galet jobbigt, det håller inte.

Vad skulle ni göra? Låta henne stå och skrika tills hon "ger sig", som många förespråkar? Är det det enda alternativet? Det känns så otroligt fel, men jag vet att många gör så och att  de små verkar lära sig på det sättet. Men jag skulle helst vilja göra på något annat sätt...

Tacksam för alla synpunkter!

Vi la våran son i sängen så som du gjorde när vi började, sen när han väl vaknade gick vi in efter 5-10 min och la honom ner och sa att nu ska du sova typ och klappade honom på ryggen, sen ut och in flera gånger. första två veckorna tyckte jag var jättejobbigt och man ville gärna ta upp honom men vi försökte se till att vara envisa. sen ska barnet inte sova för mkt på dagen för då blir det svårare att natta.

Hej alla i tråden!

Tiden har gått och det är nu två månader sedan vi började projekt "lära sig sova själv" med vårt troll.
Under den tiden har vi uthärdat en rejäl förkylning och en omgång av tre-dagarsfeber. Men vi klarade det!

läggningarna tar numera ca en halvtimme från start till slut (dvs från det att läggningen inleds med bad tills dess att jag går ut ur sovrummet och stänger dörren) och sonen sover någorlunda gott fram tills det är dags för nattvällingen vid midnatt.

Av ren skär lathet så får han komma över till vår säng efter nattvällingen, men han brukar numera vända sig bort från mig och mot sin pappa (!) när han har druckit upp och han vill inte att man ligger och klappar honom eller kramas. Så hade vi bara ansträngt oss så hade han säkert vant sig vid att sova hela natten i spjälsängen på bara nån vecka.

Det vi prioriterar nu är att pappa ska kunna lägga. Numera lägger pappa sonen i spjälsängen under vilostunderna dagtid och jag lägger sonen på kvällen. Det funkar ju rätt bra att ha det uppdelat, men det hade varit skönt att kunna hjälpas åt också. På lördag ska jag iväg och dricka vin med en väninna och går hemifrån precis innan läggningsrutinen börjar så det får bli vårt eldprov.

Daydream: Exakt sådär gjorde (gör ibland) vår son också. Så fort han vaknade ställde han sig upp och började skrika. Tyvärr var det enda som funkade för oss att vara envisa. Vi (jag, sonen accepterade inte läggning av pappan, läs tidigare inlägg) bestämde mig för ett mål som kändes realistiskt (för oss: sova första nattpasset i sin egen säng) och sen var jag envis, bestämd, lugn och målmedveten. Han fick alltid komma upp i famnen när han grät, för jag vill inte att han ska associera sängen med gråt och att känna sig ensam/övergiven, utan med mys och sömn. Det var skitjobbigt, men det blev lättare och lättare och idag har jag rena drömscenariot i jämförelse med hur det var i början. Läs i tråden för konkreta tips. Och kom ihåg: det är inte en omöjlighet, men du måste vara säker på din sak för annars orkar man aldrig!