Hur farligt är separation för små barn?

Redan innan vår son föddes tyckte vi det var viktigt att han fick en bra relation till båda sina föräldrar. Vi har därför varit mycket delaktiga i hans skötsel båda två även om det är jag som varit hemma mest (jag var hemma på heltid de första 8 månaderna och började sedan arbeta 50%; pappan var hemma på heltid 2.5 månader när han föddes, arbetade sedan 80% i 4.5 månader och därefter 50%). För två veckor sedan började jag dock arbeta halvtid och är då hemifrån 6-16 på måndagar och tisdagar samt 12-17 vissa fredagar. Hade hellre arbetat halvdagar men eftersom jag pendlar 4 timmar per dag är detta inget alternativ. Att jobba något kortare dagar tror jag heller inte skulle ha någon betydelse eftersom sonen ändå sover från 6.00-7.30 och 14.00-16.00. Under dagarna verkar det fungera bra både när han är hemma med mig och med sin pappa men jag är lite fundersam över hans reaktion på kvällar och nätter. De dagar jag varit hemma med honom skiner han upp som en sol när pappa kommer hem och vill gärna lyftas upp av honom. När jag kommer hem tittar han däremot fundersamt på mig och gråter ofta en skvätt (även om det går över fort). Samtidigt har nätterna blivit jättejobbiga. Vi samsover hela familjen i samma säng men förut kunde jag lägga sonen vid 19-tiden (han har aldrig accepterat någon annan på kvällen) och sedan själv vara uppe till 22-23-tiden med några korta avbrott för amning. Nu vaknar han så ofta och vill ha sådan närhet och frekvent ammande att jag börjat gå och lägga mig samtidigt som honom. Han sover sedan oroligt till och från hela natten. Detta har uppkommit i samma veva som jag började arbeta men sonen har å andra sidan även haft sin första magsjuka, sin första förkylning och fått sin första tand under dessa två veckor så kanske kan det ha inverkat.

Min fråga är om du tror att vår son far illa av att jag börjat arbeta (vilket jag rent ekonomiskt egentligen inte är tvingad att göra)?

Min andra fråga är av liknande art. Den första fredagen jag arbetade blev det lite snoigt så istället för att lämna sonen direkt till pappan tänkte jag att sonen för första gången kunde vara hos sin extramormor en kort stund (30-40 minuter). Tyvärr gick allt snett redan från början då jag körde fast bilen i en snödriva och pappan fick åka från sitt jobb och ta över både den fastkörda bilen och (som tur var den sovande) sonen medan jag åkte till mitt jobb. Pappan körde sedan till extramormor som vi träffar med några veckors mellanrum. Där fikade de och sedan lämnade han sonen medan han körde till sitt jobb för att avsluta arbetet. Sonen var nöjd och glad när han åkte men efter cirka 20 minuter verkade det som han plötsligt insåg att både pappa och mamma saknades varpå han började gallskrika. Extramormor ringde då pappan som var på plats efter cirka 10 minuter och lyckades efter cirka 5-10 minuter trösta honom. De stannade sedan kvar hos extramormor där sonen somnade och då han vaknade igen var det extramormor som gick ut och hämtade honom i vagnen vilket gick bra. Att vi över huvud taget lämnade sonen beror på att han under dagtid inte verkar vara det minsta blyg och glatt umgås med vem som helst vilket gjorde att vi trodde det skulle fungera. Så här i efterhand inser vi dock att det mesta blev fel – sonen var för liten (borde varit 12 månader enligt bvc), tidpunkten var fel (borde inte varit i samband med att jag började arbeta), miljön var fel (borde varit hemma hos oss), personen var fel (borde varit någon vi träffar oftare) etc. etc.

Naturligtvis kommer vi inte göra om detta men jag undrar om sonen kan ha tagit någon direkt skada av det inträffade (har läst att barn till och med kan utveckla autism om de känner sig övergivna)?

Hej!
På din utförliga beskrivning av hur ni lagt upp omhändertagandet av er son kan jag bara se att han måste vara ovanligt lyckligt lottad som fått ha båda sina föräldrar så nära så mycket. Det framgår ju också alldeles klart att han har det bra med er båda två .
Du undrade över skillnaden i hans beteende när pappa respektive mamma var borta och kom hem. Jag tror att det du ser tecken på, nämligen att han en liten stund är ledsen när du kommer tillbaka, står för att det ännu är dig han har den allra tryggaste relationen med. Då är detta ett typiskt sätt för 1-åringar att visa att man har saknat sin mamma. Något som inte betyder att man haft det dåligt med pappa, utan bara att man just då kommit på att man har en till som man gillar och som varit borta.
Jag tror inte på något sätt att er son tagit skada av att du börjat arbeta. Separationer är inte något som skadar barn om man hanterar dem som ni har gjort. Att barnet reagerar är naturligt och kopplat till deras utveckling. Det skulle vara konstigare om han inte reagerade alls. I den här åldern lär sig nämligen barn så sakta att förstå att den som är borta finns. Mamma försvinner inte för alltid när hon går till jobbet. Detta lär sig barn genom att utsättas för att mamma går och kommer tillbaka, går och kommer tillbaka. Det är samma sak de tränar på när man leker tittutlekar med dem, man försvinner och dyker upp igen. Ju mindre barnet är desto svårare är det att förstå om mamma eller pappa är borta för länge , eftersom det lilla barnet har en mycket outvecklad tidsuppfattning. Men som sagt det är det ni tränar, och det tar många år innan det är fullt utvecklat.
Ni upplever att ni gjort allting fel, något som jag har svårt att hålla med om. Däremot är det viktigt att ni som vuxna litar på ert agerande och er goda vilja att göra det bästa för er son.
När det gäller sömnen så brukar 1-årsåldern kunna vara en känslig tid när barnet gärna vill ta över och bestämma över mamma och pappa. Självklart påverkar det faktum att han varit sjuk i omgångar, då blir man mer mammig men också att ni just börjat träna på separationer. Det viktiga för dig är att lita på ditt eget agerande och på att du inte gjort något fel. Så fort han inte är sjuk längre ska ni självklart återgå till era gamla kvälls- och nattningsrutiner. Han kommer att protestera och då ska ni trösta men gå ifrån igen. Det är lite jobbigt när man ska bryta en vana men ni måste visa vem som bestämmer. Föräldrar behöver dessutom några timmar egen tid på kvällen. Så kämpa på !
MVH
Margit

Hur farligt är separation för små barn?

INNEHÅLL