• starbr­ight
    Äldre 11 Feb 19:46
    17422 visningar
    20 svar
    20
    17422

    Hur många är det som förlorar flera barn?

    Jag väntar nu mitt tredje barn, det är jätte tidigt ännu (vecka 6) och fick reda på det för ett par dagar sedan. I december 2010 dog min andra son i magen i vecka 36 av en infektion.

    Jag blev gravid extremt snabbt igen, förväntade mig inte det. Det gick knappt en månad efter förlossningen innan jag blev gravid ju.

    Är orolig att samma sak ska hända igen..
    Hur vanligt är det att man får missfall tidigt eller förlorar barnet senare i graviditeten ännu en gång?

  • Svar på tråden Hur många är det som förlorar flera barn?
  • starbr­ight
    Äldre 12 Feb 09:40
    #4

    Usch, jag vet att risken finns att det går fel denna gång också. Egentligen inget man vill höra. Men jag känner att jag måste vara förberedd. Min kropp tar väldigt mycket stryk av att vara gravid, så man funderar på om det är värt det om man inte vet om man får ett levande barn ur det.

    Jag är lovad allt jag vill ha, fler ultraljud, fler besök, mer provtagningar. Antibiotika i de veckorna då han dog och eventuellt inläggning på sjukhuset för närmare bevakning. CTG-undersökningar regelbundet senare i graviditeten.

    Sonen hade ett patologiskt CTG i ett dygn innan han dog så hade de faktiskt agerat utifrån CTG så hade han nog levt.

    Jag har inte frågat; men är ganska säker på att jag vill ha en planerad förlossning, helst ks då jag är rädd att barnet dör i samband med förlossningen om det har klarat sig så långt. Är också ganska säker på att jag får det också. Vill ha det så tidigt som möjligt (för min kropps skull) men såpass sent att barnet inte tar skada av det.

    Det är ju fortfarande tidigt men alla tankar kring precis allting snurrar redan nu.

  • starbr­ight
    Äldre 12 Feb 09:41
    #5

    Har inte skrivit det.. han dog aav en infektion, Chorioamnionit.

  • starbr­ight
    Äldre 12 Feb 10:04
    #7
    Lilla Lime skrev 2011-02-12 09:52:14 följande:
    du kan antagligen få så många undersökningar du vill. men de kan va lite snåla till en början. men be om extra kontroller om du känner att du behöver det. o om din bm inte lyssnar på din oro eller vill ge dig mer så kan du alltid byta bm.
    i vissa landsting kan man gå hos bara spec-mvc. här får man gå på vanliga mvc och spec parallellt så vi har valt att bara gå hos vanliga mvc då vi hittat en helt underbar bm där. sen har vi gjort flera extra undersökningar på sjukhuset.

    det tidigaste som på många håll ingår i de vanliga kontrollerna är kub/nupp-test. vi har gått bara för att se bebisen leva eftersom det görs ett ul. sen har vi haft  rul, sen ett hjärtscreening ul. o sen har vi haft två ul till o kommer ha minst ett till innan förlossning. (är i v34).

    det finns ju inga garantier för nåt men tala om din oro för läkare o bm så stödjer de dej så bra de kan. inga kontroller är ju helt 100 men alla tillsammans kan ju ändå ge en ganska klar bild.

    angående förlossningen så skulle jag rekomendera aurora, eller om ni har nåt liknande i ert landsting. för jag känner som du med ks. men samtidigt har jag hört hört alla fördelar o nackdelar med båda å då lutar det ändå åt vaginalt. men jag har inte bestämt än. här är de kritiska till att hjälpa igång förlossning för tidigt. så allra tidigast är i v38+0 men det beror på om bebisen är mogen. de flesta landsting är lite emot att starta nåt tidigare för bebisen inte är mogen. särskilt ks verkar de vilja vänta lite mer med än igångsättning.
    jag säger detta för att du ska kunna ställa in dej på det redan. bm o läkare brukar tycka att man kan vänta till efter v25 innan man börjar prata om det alls.

    fråga gärna om du har mer undringar.
    Det där med förlossning är ganska avgörande för mig om jag ska behålla eller inte, så det måste jag få prata om innan det är för sent att göra abort egentligen. Men jag har överläkaren som chefar över alla förlossningsläkare och barnmorskor i hela landstinget som personlig läkare. När sonen dog så var jag inlagd för att eventuellt sätta igång förlossningen redan då i vecka 35+ då jag hade gett upp för jag var så dålig fysiskt. Troligtvis var jag såpass dålig för att han var sjuk, men det visste vi ju inte då.

    Jag känner mig inte riktigt säker på att jag vill utsätta mig för allt det här, igen om detta heller inte klarar sig.
  • starbr­ight
    Äldre 13 Feb 21:33
    #10
    snorppan skrev 2011-02-13 21:31:29 följande:
    Vår dotter dog också p.g.a. chorioamniotit. Det hade inte gått över till henne, men moderkaka och hinnor var kraftigt infekterade och moderkakan orkade inte med förlossningen så hon dog bara några timmar innan hon föddes, för när jag kom in på förlossningen så var det försent. I mitt fall så var jag själv inte dålig och därför upptäcktes inte detta.
    Vi har fått en lillebror efter detta och vi fick också extra koller och lämna prover för att upptäcka eventuella bakterier som kunde ställa till det. Det var psykiskt väldigt påfrestande och på slutet hittades bakterier, jag lades då in och fick antibiotika och även antibiotikadropp och förlossningen sattes igång. Det var väldigt liten mängd och av en vanlig bakterie ( vi vet inte vad för bakterie som orsakade chorioamniotit vid första graviditeten) men som sagt jag blev igångsatt och förlossningen gick väldigt bra.
    Vad jag vill säga är att jag tror att det kommer att gå bra för er denna gång, särskilt då ni har extra koll och får hjälp.

    Varm kram
    vad tog de för prover som upptäckte bakterier?
  • starbr­ight
    Äldre 15 Feb 10:26
    #12

    Det pratade de om att jag skulle få göra. Lämna urinprov alltså, ska be dem ta vaginala också, fast de har iofs kanske redan tänkt på det.

    Vad skönt att höra att det har gått bra för dig, då vi har haft en liknande situation.

    På vår son var allting infekterat förutom sonen, alltså hinnor, vatten, navelsträng och moderkaka. Han hade dock tecken på lunginflammation.

    Till mig sa de att det KAN komma från förkylningar osv. Jag var väldigt sjuk (förkyld, hosta, feber osv) i en månad fram till två veckor innan då min kropp började ge upp, jag fick sammandragningar som gjorde att jag inte sov, så jag blev neddragen i en ond cirkel. Jag har inte fått klart för mig om det var min förkylning som kan varit orsaken. Känns som de försöker prata bort det när jag väl sa att jag verkligen var jättedålig innan.

  • starbr­ight
    Äldre 17 Feb 10:21
    #14
    snorppan skrev 2011-02-16 21:35:18 följande:
    Det var bara på ett prov under hela graviditeten med lillebror som visade tillväxt av bakterier och det var det sista urinprovet. Jag tror att jag endast gjorde 2 vaginala prov och det var aldrig ngt.

    Moderkaka och innor var infekterat då vi förlorade vår dotter och fostervattnet var fullt av meconium. Det syntas en påbörjan till infektion i början på ena venen i navelsträngen men vår dotter hade inte fått ngt än. Känns så jävligt att man gick där och inte hade en aning Rynkar på näsan

    Oftast har man ju även "elaka" bakterier i sig i den normala floran, men att de ibland ökar i tillväxten och kan ställa till det. Det finns ju många sätt att få i sig bakterier och jag tror att det är väldigt svårt att i efterhand se varifrån de kommit. I vårt fall kunde de inte ens hitta bakterien som var själva boven, men tydligen så lämnar det speciella spår så därför vet man att det var bakterier. De flesta är ju sjuka undergraviditeten och det går bra. Vi har helt enkelt haft en djävulsk otur.

    Det låter ändå som att ni komemr att bli väl omhändertagna. Så jag tror att det kommer att gå bra.

    För oss var det så skönt att jag fick lämna prover för att hålla utkik efter bakterier men också att vi fick betydligt fler koller på bebisen under graviditeten, tillväxten och ctg kurva o.s.v det gjorde att  vi ofta fick höra och se att lillebror mådde bra och kunde få lite ro.

    All styrka och lycka till er under denna resa n ihar framför er, den är snårig och mång agånger känns det så tungt och långt. Men jag tror att det kommer att gå bra för er, som det gjorde för oss.

    Kram
    Tack så mycket. Det känns lite skönt att höra från någon som varit ute för samma sak.

    Det där med att inte ha en aning är hemskt. Hur vet man att bebisen inte led? Min lilla slutade typ röra sig de sista dagarna, det var några orkeslösa buffar, sådär så man verkligen tyckte synd om honom. Men jag tänkte att han kanske var helt slutkörd av alla sammandragningar. Men han var nog sjuk, han mådde nog inge bra.

    Min lilla bebis mådde inge bra. Hemska tankar.
Svar på tråden Hur många är det som förlorar flera barn?