Flimmer och ständig oro

Jag och min sambo har två underbara pojkar på ett och fem år. För ett antal år sedan blev jag sjuk, fick hjärtklappning och oregelbunden puls. Åkte in akut och fick diagnosen förmaksflimmer. Jag fick medecin och blev sedan elkonverterad. Efter ett antal månader slutade jag med medecinen och är nu frisk. Sedan ca två år tillbaka har min sambo haft besvär av förmaksflimmer och gjort ett antal elkonverteringar samt fått olika medeciner. Han jobbar som vanligt trots att han borde vara sjukskriven (otroligt trött, deprimerad, mår dåligt med ständig hjärtklappning). Sjukvården är oerhört trög och hans utredning går långsamt.

Detta tär något fruktansvärt på hela familjen och jag känner att det börjar påverka min hälsa. Jag har ont i magen, känner mig trött och orolig nästan hela tiden (trots att jag är en lugn och balanserad person). Oron gör mig ännu mer orolig då jag inte vill gå omkring och vara spänd och bli sjuk av det. Efter att jag själv gjort elkonvertering, slussades jag bara ut ur sjukvården och ingen uppföljning har gjorts (vilket kanske inte är rutin). Men jag känner nu att jag själv är rädd för att bli sjuk igen, får för mig att det är ngt fel på mitt hjärta och vaknar mitt i natten av panikångest och hjärtklappning. Vem ska ta hand om pojkarna om jag också skulle bli sjuk? Varje gång det bär av till akuten med min sambo (oftast på nätterna) får jag tankar om hur jag ska klara mig om han försvinner. Jag vet att ff inte är dödligt i sig men kan ge komplikationer som stroke och hjärtsvikt.

Jag vet inte varför jag skriver här, finns inga frågor eller annat, bara en desperation hos mig som växer sig starkare och starkare. Och det jag inte kan hantera är att jag inte har ngt svar på varför jag blev sjuk, vad det beror på. Jag vet att jag mådde dåligt då och vår ekonomi var pressad men sedan kommer man till sjukvården och de säger att ff inte beror på stress. Detta eviga sökande efter orsaker till både mitt dåvarande flimmer och min sambos pågående flimmer, gör mig helt galen och vansinnigt trött.

Jag håller verkligen på att tappa sugen för allt...