Hur snabbt träffar ni släkten?( mor-& farföräldrar, syskon, gammelföräldrar, sambos mostrar och fastrar etc)

Jag röstade inom en dag men det var högst ofrivviligt då svärmor och svärfar tvingade sig på. Jag ville absolut inte ha besök då jag låg på specialavdelning och mådde dåligt.

Jag kan inte rösta för det är så stor skillnad mellan de olika släktingarna- Mina föräldrar kom förbi här dagen efter vi kom hem från bb med andra barnet, men min bror med familj blev väl en vecka senare tror jag. Så de allra, allra närmsta (våra föräldrar)) får ju komma förbi så snart man orkar, resten kan ta x antal veckor.

skulle aldrig komma på tanken att ge mig iväg för att visa upp bebis innan jag själv vill, de får komma till oss när vi är redo.

När första barnet var nyfött, kom morfar på besök när sonen var ca 3 veckor gammal. Mormor och farmor kom på besök när han var lite mer än en månad gammal.

När andra barnet var nyfött, kom mormor på besök på neonatal när sonen var en vecka gammal. Morfar kom på besök, när vi kommit hem från neonatal och då var sonen drygt två veckor gammal. Farmor kom på besök, när han var drygt 3 månader gammal.

Så snabt som möjligt ville vi visa upp våra stoltheter för så många som möjligt:)
För MIG hade trötthet och smärta ingen betydelse men man ska göra precis som man själv vill

Olika. Jag vill visa upp lillen för min farmor direkt. Men alla andra bor längre bort så det kan ta några månader innan alla träffat lillen, år i vissa fall... Min ene lillebror har inte varit i min del av sverige på flera år och har därmed inte träffat min yngsta grabb.

min mamma körde oss hem från förlossningen, så då åkte vi hem till dom och "träffade" dom, dottern sov så gott så hon fick sitta kvar i bilbarnstolen. Men resten av släkten väntade ett tag innan vi träffade dom :) 

Man har ju olika relation till olika människor. Är det så att det är jobbigare att träffa vissa personer i släkten så är det ju det. De kanske tex har större krav på en eller man kanske känner att man måste vara pigg, glad och trevlig eller på sin vakt och då dröjer det ju lätt längre tid innan man orkar.

Jag har en nära relation till min egen ursprungsfamilj så att säga och ville att de skulle se mina barn fortast möjligt. Likaså med farmor. Övriga på pappans sida var välkomna att komma förbi de med men där tyckte jag kanske att det var aningens mer av en ansträngning.

Om du inte orkar åka dit kanske du kan säga att de får komma till er om de har bråttom. Annars får de vänta en stund? Eller så gör ni ett väldigt kort stopp? Ni ska ju inte gå under av ansträngningar eller psykisk anspänning men det är ju samtidigt inte bara er glädje och angelägenhet med barnet...

Min syster har varit med på slutet av båda mina förlossningar, min mamma är tyvärr död men annars så hade hon fått komma så fort jag kommit ner på bb avd. Svärmor satte sig på tåget så fort hon hörde att jag hade värkar, så hon fick så klart komma så fort vi var på plats, hon hann ner innan det var klart. Jag fattar ju hur glada dom är och vill inte ta ifrån dom det genom att låta dom vänta, eftersom jag var snittat första graviditeten så fick min man visa upp henne för de som kom allra först, jag hade inte riktigt kraft att ta mig upp i rullstolen...

Våra föräldrar kom och hälsade på på dag 4.
Vi hade kommit överrens om att inte ha andra gäster förrän babyn var ca 2 veckor, men likväl kom mängder av folk, både syskon med respektive, kusiner och vänner redan första veckan... Jag hatade det, var så trött och ville bara njuta i ensamhet av vårt lilla barn, men maken förstod inte.

När BVC-sköterskan kom på hembesök när babyn var 1½ vecka gammal tog hon upp dethär med besökare, och tyckte att vi hade haft alldeles för mycket folk. När hon studerat hade hennes lärare sagt att det borde finnas en lag på att INGEN ska besöka en nybliven barnfamilj inom den första månaden, just pga att mamman ofta är trött, man behöver få tid att knyta an till barnet, och så pga smittorisken. Självklart finns det ingen sån lag, men hon rekommenderade att ta det lite lugnt med besökare, och det funkade! Då förstod maken också, och nu har vi haft det lugnare, vilket varit jätteskönt!

Vi gjorde innan klart för alla att de skulle få komma så snart vi orkade. Det var ju första barnet så vi visste ju inte alls vad som väntade.

När sonen var 2 dygn fick vi äntligen åka hem, ringde då min mamma så hon och hennes man kom när vi varit hemma en timme. Vi ringde också sambons föräldrar som sa att de kunde komma på söndagen (vi kom hem på fredagen) men då krävde sambon att de minsann visst skulle komma redan samma dag *skrattar* De kände att de inte ville tränga sig på.

På lördagen när sonen var 3 dagar gammal for vi iväg på ett litet kalas, hans kusin hade precis fyllt 10 så där fick han träffa på 2 kusiner, moster, mormor med man, morfar med fru och gammelfarmor.

Sen droppade resten av släkt och vänner in när det passade. Men då hade jag en lätt förlossning och barnet mådde bra, helst hade vi åkt hem efter bara en natt på BB men fick inte det...

MEN jag tycker att det är de blivande föräldrarna som bestämmer!

med 1a barnet kom folk samma dag som vi kom hem från bb, något jag än idag ångrar djupt för jag mådde skitdåligt då! (komplicerad o långdragen förlossning med stor blodförlust, samt en lång ihållande "3dagarsgråt")...

med 2a barnet sa vi att INGEN var välkommen hit förräns 11 dagar efteråt, på vår 1a sons 1årsdag.
nu kom min syster+bästa kompis 5 dagar efter förlossn. och hade med sig magsjuka!!!!! ångrar ÄN idag att jag bara inte stod på mig o sa ifrån när de ringde o frågade..
var väääldigt instabil och grät innan de kom och när de åkte.... ville helt enkelt inte ha någon öht på besök..... :/

så du gör helt rätt ts!

Vi träffade morfar efter 6 dagar. Mormor efter 10 dagar. Moster efter 3 veckor. Resten av släkten träffade vi när sonen var 6 månader. (Vi bor i olika städer)

när 1an föddes var farmor och farfar på sjukhuset 5 timmar efter han var född och till båda barnen har vi haft mer elelr mindre "öppet hus" de första dagarna, men det är inget som har varit jobbigt. Nu är våra barn födda på sommaren och det har varit lite enklare, besökarna har kommit och vi har kunnat sitta ute och fika och man har inte behövt oroa sig så för smittor - men jag tror inte jag hade orkat åka runt till folk - vill de träffa oss får de komma till oss

Farmor och farfar till våran kille stog som välkommst kommite när vi kom hem från BB. Men då bor vi ju grannar, så blev ganska naturligt. Sen kom hans mormor och morfar efter två veckor då de bor 60 mil bort.

De som vill får komma upp till BB och träffas i korridoren utanför avdelningen.
De som inte vill komma dit får faktiskt vänta tills det gått ett par veckor.

Jag vill vänta tills jag fått iordning på allt. Asså tills jag känner mig trygg i rollen som mamma.