Hur påverkas människor som missbrukar heroin?

Heroin är otroligt beroendeframkallande, och efter en tids bruk så kan man enkelt säga att hjärnan förändras och kommer att kräva denna drog, och den förändringen kommer att vara för all framtid. Även om man är avgiftad och ren sedan länge tillbaks. Därför är det otroligt svårt att klara en drogfrihet i längden, utan s.k. substitutionsbehandling, som exempelvis metadon, som man då tillför som stimulerar samma delar i hjärnan som heroinet gjorde. Detta ges under kontrollerade former, och det är möjligt att leva ett normalt liv och att fungera normalt. Givetvis finns det de som klarar av att hålla sig drogfria även utan sådan behandling, men det är mycket svårt. Som med allt missbruk har vissa personer det svårare och andra lite lättare att stå emot suget. Ovanpå det rent fysiska beroendet så har vi också det psykiska beroendet, som är precis lika svårt att hantera även om man har metadon eller subutex. Om din vän varit drogfri så länge så har hon uppenbarligen klarat både det psykiska och det fysiska beroendet rätt bra väldigt länge, men kanske nåt inträffat som gjort att hon mått dåligt och då vänt sig till sin gamla "vän" heroinet. Vet du på vilket sätt hon blev drogfri till att börja med? Har hon fått hjälp nu?

Nej, kärleken till drogen blir starkare än allt annat faktiskt. Det är det som gör det till ett sånt fruktansvärt beroende.
Vad har hänt med barnen, de bor väl inte med henne nu?

Missade att du redan skrivit om barnen.

De fall som jag sett fungera över tid är de som fått metadonbehandling OCH annat stöd. Har inte sett nån som klarat sig i längden utan om man en gång har skaffat sig avancerat missbruk.

Givetvis behöver man stöd från vänner och anhöriga, men det jag tänker på är annan missbruksbehandling och terapi för att lära sig hantera suget efter drogen, lära sig om att hantera och identifiera risksituationer samt att behandla underliggande orsaker som kanske gjorde att man en gång valde att vända sig till droger och alkohol för att må bra. Dettta tror jag man behöver även om man har substitutionsbehandling. Ja, jag har jobbat med missbruk i hyfsat många år. Jag tror det väldigt sällan är "vem som helst" som går in i ett regelrätt missbruk. Oftast handlar det om att man pån nåt vis mår dåligt i själen. Många av de vuxna missbrukare vi ser idag, har en doagnos i botten, som de aldrig fått hjälp med. Typ ADHD, som har gjort att livet blivit svårt för dem och de funnit nån slags lugn när de upptäckte droger och alkohol.

Fast jag har sett människor som faktiskt vunnit över heroinmissbruket, och nu lever helt normala liv. Har visserligen inget 30 års perspektiv, det ska erkännas. Men de fallen jag sett så handlar det alltid om att de fått behandling av subutex eller metadon. Men även med dessa är det oerhört oerhört svårt.

Det gör man olika med. Tyvärr finns det väl en tendens att barnen inte får träffa sin mamma så länge hon är i aktivt missbruk. Jag anser ju att barnen har ett behov av att få träffa sina föräldrar även om de är i missbruk. Naturligtvis inte ensamma eller när föräldrarna är uppenbart påverkade.  Men jag tycker inte det är nödvändigt att man ska vara helt ren för att de ska kunna träffas. Nånstans mellan drogad och abstinens bör det gå att få till ett umgänge.

Håller inte med. Visserligen är det ett tillstånd eller en sjukdom man givetvis ådragit sig genom egna val en gång i tiden, men när man väl har skaffat sig ett beroende, så handlar det allt mindre om VAL framöver, då det är så att hjärnan faktiskt förändras för alltid, och detta ÄR ett tillstånd som måste behandlas och hanteras resten av livet på något sätt. Dessutom har alla människor olika förmåga och förutsättningar. Man kanske under en längre period i livet HAR haft kapacitet att hålla drogen ifrån sig, men sedan inträffar något som gör att förutsättningarna förändras, och då är det lätt att trilla dit igen. Visst finns det många som klarar sig ur missbruket, men majoriteten gör det tyvärr inte, och det beror knappast på att det är så enkelt som att de väljer att jaga efter drogen varje minut av dagen, hetsen, stressen, det dåliga måendet, svåra biverkningar, prostituera sig under de mest förnedrande formerna, klia sönder sin kropp, förstöra varenda ven i sin kropp, för att det på nåt vis är en tillvaro de önskar. Det är betydligt mer komplicerat än så.

Skriver under på det som andra säger om heroinet. Heroin är inte särskilt skadligt för vare sig kropp eller hjärna i jämförelse med andra droger. Däremot är det många som stryker med i överdoser, så på så sätt är det ju akut väldigt farligt att ta heroin. Annars är det ju livsstilen som skadar och depraverar, och alla de sjukdomar som följer med att dela sprutor, prostituera sig etc. Men en heroinist som klarat sig från överdoser, blir även efter långvarigt missbruk rätt välbervarad intellektuellt och kan gå ut i drogfrihet utan uppenbara "knarkskador" som man exempelvis kan se hos amfetaminmissbrukare, som kan få dras med tjackryck och konstigt rörelsemönster resten av livet, eller hos en cannabismissbrukare som det aldrig mer går att föra ett normalt samtal med efter långvarit missbruk.

Om du planerar att göra denna tråd till en procannabistråd, så känns detta aningen smaklöst måste jag säga....