Hur vet man när det är dags att be om aurorasamtal?
Jag är omföderska som fick mitt första barn med planerat snitt pga sätesbjudning. Jag vet alltså ingenting om hur det är att föda fram ett barn. Nu upplever jag att rädslan är större eftersom att jag vet mycket mer om vad som kan hända under en förlossning (vänner som har haft olika upplevelser av det hela). Jag är allmänt sjukhusrädd, alltså jag får lätt ångest över att befinna mig i en sådan miljö plus att jag är rädd för nålstick och såklart även operationer. Jag tyckte att ryggbedövningen var hemsk och hade mycket ångest inför mitt kejsarsnitt. Jag har en låg smärttröskel och slutar lätt andas när jag får ont. Jag upplevde inte att någon tog min rädsla på allvar förra gången. Planerat snitt tycker ju alla är en riktig glidarförlossning som man bara ska vara tacksam för.
När jag försöker läsa om förlossning så får jag ångest (hjärtklappning) och måste lägga ifrån mig boken. Hjälper det att prata med någon? Eller ska jag köra på strategin att undvika tänka så mycket på det och bara försöka lita på att "kroppen klarar av det". Vad tycker ni?
Är nu i v.23.