Adopterad, vill gærna också adoptera!

Jag och min sambo fick en dotter i september, en helt fantastisk øveraskning då hon inte var planerad, men vad gjorde det nær hon blev det bæsta som hænt oss?!
Vi ær ganska så unga fortfarande så vi har en del i livet vi liksom gærna fullføljer innan næsta lilla bebis
anlænder.

Sjælv ær jag adopterad från sydamerika och har rest mycket och æven bott dær i ett par år. Nu har vi børjat prata om att vi båda gærna skulle vilja adoptera barn nr 2! Men detta ligger minst 5 år fram i tiden då våra utbildningar førhoppningsvis ær færdiga och man har hunnit spara ihop pengar och førhoppningsvis landat lite mer trygga ekonomiska førhållanden.

Det blir någon slags extra spænning i det hær med adoption før mig, men æven før min sambo som ær mycket positiv till dessa planer.

Finns det någon annan dær ute som kanske har samma tankar?

Hoppas ni alla haft en fantastisk alla hjærtansdag!