Bara guld och gröna skogar?
När man blivit förälder för första gången är det konstigt att inte känna sig överlyckig och att allt är "guld och gröna skogar" och man svävar på moln?
Är det konstigt om man har det jobbigt i relationen, att man funderar väldigt mycket över livet, att man börjar tänka i de banorna att "jaha, nu då"?
är det något fel då?
är det ett tecken på deprission eller är det normalt?