Hej!
Jag har alldeles nyss varit med om detsamma...
Fick mitt besked om livmoderhalscancer i mitten av december, sedan har det gått av bara farten med undersökningar, magnetröntgen mm. För fyra veckor sedan gjorde jag också en trachelektomi och känner först nu att jag börjat landa lite i verkligheten igen. Känner precis som du, allt har gått så fort så man har inte hängt med känslomässigt i det hela.
När jag fick mitt besked om cancer i december så såg det riktigt illa ut. Då var det tal om att ta bort så mycket man kunde, hela livmoder samt äggstockar. Min cancer fanns i en sk polyp, en utväxt på kanske 2*2 cm. Denna hittades av min barnmorska av en slump när jag var på efterkontroll efter att ha fått mitt första barn. Hon skickade mig vidare till en läkare som tog bort polypen med ett litet "knips". När den sedan var analyserad och klar i december så fick jag reda på att det var fullt utvecklad cancer, en väldigt aggressiv sort som var lågdifferentierad. (Lågdifferientierad var tydligen inte bra alls..) Men när jag sedan gick igenom ytterligare undersökningar så hittade de inget mer....och därför fick jag möjligheten att göra en trachelektomi istället eftersom vi hemskt gärna skulle vilja försöka få ett barn till. De tog även bort ganska många lymfkörtlar. Har nu fått provsvaren från operationen och de kan inte hitta någon mer cancer i vävnaden de tog bort och inte heller i lymfkörtlarna :))
Så nu hoppas jag att det är över och att beslutet att göra trachelektomin var rätt, att det är tillräckligt
Ska på återbesök hos läkaren på måndag, ska försöka få reda på lite mer om operationen, känner att jag inte har riktigt full koll på allt som hänt. Ska väl också få reda på hur uppföljning och kontroller ska planeras..
Har du hunnit få några svar från din operation? Återbesök hos läkare?
Håller tummarna för att du fått goda nyheter!!
Funderar mycket på hur det ska bli framöver, risker med en ev framtida graviditet osv... Skönt att höra hur andra i samma situation tänker och känner!
