Återfall i bulimi. Känner mig värdelös

Hörrudu, vännen.
Bulemi är ingen kul sjukdom, men det är just en botbar sjukdom,
Du är inte värdelös, men det är känslor man får av bulemin, man blir deprimerad!!!
Ta kontakt med ätstörningsenheten i ditt landsting, dom kan hjälpa, eller psykiatrin,
Man kan göra en egenremiss.
Gör det imorgon, man klarar inte av det själv, du är inte dålig, det är vanliga problem, har själv haft det, men nu Jobbsr jsg delvis med det,

Stooor kram!

Tack för ditt svar!

Jag vet egentligen att du har rätt.. Men kan inte komma ifrån övertygelsen att jag är en sämre människa pga mina problem. Jag har ju fått behandling en gång. Den var jättebra. Jag har klarat av små återfall förut, men inte nu. Egentligen vet jag ju hur man gör för att bli frisk. Men jag kan inte ändå.

Står inte ut med tanken på att min fasad ska krackelera. Men jag vet inte hur länge jag kan hålla den uppe. Jag kan ju inte bli sjukskriven.. Måste ju plugga och jobba. Har inte tid att gå i ätstörningsbehandling och psykiatrin har jag bara dåliga erfarenheter av.

Alla kommer bli så besvikna..

känner igen mig jättemycket. har fått ett återfall i anorexia. skäms så, känner mig värdelös. är deprimerad och tycker inte att jag förtjänar nåt bra. har fått behandling tidigare och ändå blir jag sjuk igen. jag är för gammal för det här. har inte tid att bli sjukskriven, vad ska de säga på jobbet? osv.
jag har klarat av att prata med min sambo men inte med nån annan.

jag står i kö till en ätstörningsenhet och kämpar för att tycka att jag förtjänar hjälp. jag hoppas att du också söker hjälp. du förtjänar det. du förtjänar att må bra.

Ibland längtar jag efter att få vara tonåring igen. För då är det okej att ha ätsötrningar. Då är det okej att livet är kaotiskt och att man inte klarar av vardagen... Men som vuxen är det en annan sak. Samtidigt är jag inte alls dömmande mot andra vuxna som har ätstörningar eller andra psykiska problem. Jag känner omedelbart att du absolut inte ska känne dig värdelös. Att DU förtjänar att bli frisk och att DU inte ska skämmas. Konstigt att man inte kan applicera de tankarna på sig själv.

Hoppas du får komma till behandlingen snart och att du blir bra igen!

nej det är svårt att tänka samma sak om sig själv.

jag tycker att det är jättejobbigt att vara i 30-årsåldern och ha ätstörningar fast jag vet att det inte är så ovanligt. men allt man läser om är ju tonåringar...
jag prövade googla ätstörningar och återfall för ett tag sedan och hittade flera artiklar om hur det är ganska vanligt med återfall i vår ålder.

Finns det aktivitet i den här tråden?
Jag har med fått / tagit ett återfall. Lever i helvetet just nu. påbörjat hjälp, men.. Jag kan inte ens bli riktigt sjuk längre. Är nu 36 år gammal och här sitter jag. Kräkts varje dag. Ett tag. Vill eg inte äta, men jag har barn! JAg måste ju. Vill skära i armarna, men jag är ju vuxen nu. Det är den totala skammen det.

Så, finns det aktivitet i tråden? Är det någon här?

jag finns här. känner igen mig mycket i det du skriver. är själv 33.

Hej

känner också igen mig. Är 30 år och BESATT av min kropp och vikt. Tänkter på det hela min vakna tid. Hur får man bort dessa jobbiga tankar? Jag har tidigare kräkts och haft mej men fått hjälp att äta rätt. Mitt problem nu är dessa eviga tankar.

Hoppas nån är kvar i tråden....Kram till er alla

Jopp. Jag är kvar... HAr nu fått ett nytt moster i hjärnan förutom de som redan fanns där: Vågar jag berätta på mottagningen att jag har skurit mig (igen) Eller finns det risk att dom gör en orosanmälan till soc då? Någon som vet?
Fick en kommentaren idag att jag skulle akta mig så jag inte blev anorektiker av en granne. För att jag har gått ner lite. På ett BMI på 22 känndes det som ett... HÅN! Hallå lixom, ok jag har gått ner ett par kg men jag är knappast mager. Ja, ni vet..

jag har precis slutat skära mig efter att ha haft ett litet återfall med det med. mina behandlare vet om att jag skurit mig och jag har aldrig blivit socanmäld.

sitter här och funderar på om det är möjligt att börja träna på ett hälsosamt sätt eller om det är en dum idé just nu. så svårt att veta.