Finns det aktivitet i den här tråden?
Jag har med fått / tagit ett återfall. Lever i helvetet just nu. påbörjat hjälp, men.. Jag kan inte ens bli riktigt sjuk längre. Är nu 36 år gammal och här sitter jag. Kräkts varje dag. Ett tag. Vill eg inte äta, men jag har barn! JAg måste ju. Vill skära i armarna, men jag är ju vuxen nu. Det är den totala skammen det.
Så, finns det aktivitet i tråden? Är det någon här?
Jopp. Jag är kvar... HAr nu fått ett nytt moster i hjärnan förutom de som redan fanns där: Vågar jag berätta på mottagningen att jag har skurit mig (igen) Eller finns det risk att dom gör en orosanmälan till soc då? Någon som vet?
Fick en kommentaren idag att jag skulle akta mig så jag inte blev anorektiker av en granne. För att jag har gått ner lite. På ett BMI på 22 känndes det som ett... HÅN! Hallå lixom, ok jag har gått ner ett par kg men jag är knappast mager. Ja, ni vet..
*puff*
Jag sitter här och har som du ovan, ängest. Har ätit lunch idag. Den har jag lixom rationalliserat bort större delen av ett tag. OCH en kakj**l. Gissa ångestnivå? Och jag är tjock.. Alltså, jag är normalviktig... Och vi ska nu äta middag. Räkor. Jobbigt läge. Hela helgen kommer det bli en massa mat mat mat. Och det är säkert bra, men jag kanju inte... Min sambo vet inte om att jag eg har ett rätt rejält återfall eftersom jag inte har dippat i vikt så mkt så är det ju inget som man bara gissar sådär även om han nog anar. Iaf, min behandlare påstår med att jag inte får gå ner hur mkt som helst och inte får jag skita i att äta heller.
F A N oxå. Nu fick jag ångest rejält. Tänk om hon gör en barnanmälan? Fast då borde hon ha sagt det innan eller hur?
Skam är jättebevärligt. Vad gör man med den lixom? Blir frisk kanske?
Jag håller på att gå ner i vikt men är väldigt normalviktig numera. IAf, min beh ville väga mig nu. Jag ksa tydligen få bestämma en vikt med henne som jag ska stanna på och sedan hålla. Suttit och tittat på en BMI skala nu. Alla vikter känns ju fel.. Bulemi syns ju inte på samma vis, men förr har jag alltid varit lite underviktig när jag har varit sjuk, lättare för att folk fattar vad som är fel svårare för att det syns. Men, nu är jag 10 år äldre än sist och skammen är enorm. Man har inte sånna här grejjer när man närmar sig 40.