Nojnen skrev 2011-08-21 03:15:03 följande:
simple82: Jag vet precis hur du känner dig. 2005, efter 4 månaders utredning, fick vi reda på att vi inte kunde få barn utan hjälp (provrör). Fel på både mig o min man. Då hade vi försökt bli gravida i två år.
Alla runt oss blev gravida, en del hade "bara" varit ihop i nåt år. När min lillebror o hans fru berättade att de väntade barn grät jag o min man i 1 dygn. Självklart glada för deras skull, men sorgen att inte själv kunna var fruktansvärt stor.
Provrör får man genomgå om man har BMI -30, ligger du 30+ måste man gå ner i vikt först, dessutom får kvinan inte vara äldre än 38. 2005 var jag 29 år och hade jag ett BMI på 59,6 och förstod att jag behövde gå ner ca 85-90kg innan vi skulle få barn. Kände min biologiska klocka ticka.
2006 började jag banta och lyckades mha Reductil gå ner 15kg på ca 1 år.
VC-läk lovade att skriva en remiss till GBP-op om jag tänkte över mitt beslut i 1/2 år (juli-dec).
Tyvärr hände det en massa tråkigheter från dec2006-2008; min man fick cancer (är frisk idag), likaså min pappa o svärmor (båda dog), mamma fick bröstcancer och KOL (är på bättringsvägen) och 3 andra släktingar dog. Detta gjorde att jag hade fokus på annat än min övervikt, men remiss skickades till slut våren 2009 och jag blev opad okt 2009.
9 månader och -70kg senare väntade vi barn, utan provrörsbefruktning. Vårt barn hade blivit till på egen hand!?! Fråga inte hur det kunde fungera, för det vet vi inte. Att jag gått ner i vikt förklarar halva problematiken, men inte min man's svårigheter?!!
Vad jag vill berätta med min historia är att det kan se nattsvart ut under en period, men det kommer att ljusna!!
Upp med huvudet och leta efter ljuset i tunneln, det finns där långt borta!
Lycka till!!
De va troligt skönt att läsa ditt inlägg, kanske de finns hopp då ialla fall....känns som om hela mitt liv ligger och väntar om jag får gbp op el inte....får jag inte de, så vet jag inte vad vill inte tänka på de...om jag får den så är mitt liv räddat..låter kanske dramatiskt men de är så de känns...otroligt grattis till bebis lyckan!!!
