Gjort slut trots känslor för varandra !!

Ingen??

Hej.. tycker så synd om er, vet precis hur det känns och hur otroligt svårt det är att bryta när hjärnan säger NEJ DET GÅR INTE, GÅ VIDARE ! och hjärtat säger: JAG VILL, JAG VILL.

alltså jag har varit med om det här TRE gånger i mitt unga liv ( är 27 år ) då har det varit olika anledningar men MASSA känslor har fortfarande funnits men ändå har jag (vi) behövt bryta för det inte gått helt enkelt.

det är verkligen jätte svårt, men jag kan säga att det bästa är att , ja.. försök att inte höras så ofta, kanske bara på telefon, egentligen inte alls för man behöver glömma, hjärnan glömmer de känslorna efter ett tag.. det kan ta lång tid, i mitt fall tog det cirka två månader att verkligen få bort de mesta känslor för mitt senaste ex, det fungerade itne för vi var för olika, hade olika värderingar om hur vi ville leva, pluss att det blev tjafs om väldigt viktiga och relevanta saker , så vi kunde inte fortsätta leva ihop vi såg ingen framtid, även om vi var så kära och egentligen älskade varandra.. det var stora skillnader mellan oss.. jag bröt, vi grät i flera dagar, han flyttade, men jag mådde så dåligt, ångrade mig tre ggr. Men jag visste att innerst inne gjorde jag rätt. Det skulle bara ta slut igen, det kunde aldrig hålla mellan oss så det var bara att dra ut på lidandet och leva i någon slags falsk lycka att bli ihop igen bara för ett tag , så onödigt och jobbigt. Men jag såg till att inte ha kvar hans nummer, det raderade jag, jag tog bort honom från facebook, jag gjorde allt för att försöka tänka på annat och umgås med vänner och gå ut, för att få annat i tankarna och upptäcka andra med.. han fanns där i mitt huvud men efter ett tag så försvann känslorna mer och mer..och mer.. och sedan träffade jag mannen i mitt liv,
som jag älskar och vi passar ihop, jag ångrar nu inte EN SEKUND att jag lämnade honom för jag inser nu efteråt att det var det enda rätta så olika som vi var.
Jag hade aldrig träffat min nuvarande älskling som jag  kommer skaffa barn med snart, om det inte hade varit för jag tänkte och gjorde SÅ RÄTT där.

låt tiden gå och försök och inte höras.... man glömmer med tiden och känslor svalnar.. självklart ska man sörja och gråta och allt det där.. det är en viktig del av sorgarbetet (eller vad man ska kalla det)
försök verkligen och tänka realistiskt, när du känner för att ta tillbaka honom eller bara träffa honom, att NEJ NEJ NEJ det är sååå onödigt och det gör mer skada än nytta, det kan aldrig bli vi ändå, tiden går, livet går vidare, man hinner inte slösa tid på någon man ändå inte kan se en framtid med !

lycka till du kommer må jätte bra snart =) och träffa mannen i ditt liv och då kommer du inte ångra en enda dag att du gick vidare utan "ditt ex" =)

LOVAR !

*kraaaam*

Åååh tack för ditt långa fina svar :) Precis detta jag behövde höra idag; att hur starka känslorna än är så måste jag ha i huvudet att det inte funkar och att vi inte har någon framtid och att det därför är helt meningslöst att träffas en sista gång. Jag tänker ju varje gång att "bara en gång till"....och då kommer känslorna tillbaka igen. Vi hade ett uppehåll på 7 veckor utan kontakt och då höll jag på att gå vidare. Tog bort honom från facebook och mobilen och allt, men kunde ändå inte låta bli att kolla in honom på facebook ibland ändå! Sen kontaktade han mig typiskt nog och allt förstördes igen. Nu måste jag börja om från början igen. Jag bad honom verkligen att inte kontakta mig och jag tror att han kommer försöka hålla det denna gången, eftersom han nog också vill gå vidare och träffa sitt livs kärlek.

Hörde ditt ex aldrig av sig till dig under den tiden och ni stötte aldrig på varandra ens? Du verkar så stark, mycket starkare och mer bestämd än jag! Så fort han hör av sig så får jag ändå förhoppningar om att finns där bara kärlek så ska väl allt annat lösa sig också, men så är det tyvärr inte! Jag MÅSTE gå vidare denna gången!

Hur långt senare träffade du din nya kärlek? Har du ingen kontakt med exet längre?

hej igen, bra att du tyckte det var skönt att läsa, man behöver ju höra "solskenshistorier" eller vad man ska kalla det , när man är i en sådan svår sits, med känslor och allt, jag vet, det är skitsvårt att slita sig, ta sig i kragen och bara GÅ VIDARE. men det måste du göra. och det klarar du !
Jo mitt ex ville att vi skulle smsa och ha telefonkontakt, för han KUNDE bara inte släppa mig sådär snabbt, även han hade förhoppningar om att vi skulle bli ihop igen, han trodde inte att det skulle va så stora problem som jag visste, det gick bara inte. Vi bråkade för mkt, hade ett passionerat förhållande med mycket kärlek, underbart sex, känslor, sedan var det mycket bråk, skrik och tjafs och irritation för saker skärde sig... våra personligheter skar sig vi passade inte ihop och det märkte vi, även om vi var så kära.
Men han ville som sagt ändå, han var inte lika realistisk som jag som insett att det var ingen ide, det var bara att öppna ögonen och se det ! Det gjorde ont i mig i flera veckor att det aldrig blev vi :(
kan känna än idag hur hemskt det var , gjorde ont i hela kroppen och jag bara grät och saknade han såååå mycket. Men tiden gick, jag sa åt honom att inte höra av sig, det gjorde han inte efter ett tag, och jag började glömma... mer o mer, och gå vidare... sedan träffade jag efter ungefär tre månader min nuvarande sambo =)

jag blev ganska snabbt förälskad i honom, och det klickade direkt, kemin stämde, nästan allt stämde, han är min underbara livskamrat och vi trivs så bra tillsammans, samma värderingar, inte onormalt mycket tjafs och bråk och vi passar ihop och är kära =)

idag som sagt så är jag väääääldigt glad att jag var så pass stark att jag verkligen tog steget och gjorde slut på allt. livet är kort det gäller att hitta rätt =) och inte slösa massa tid på någon som det inte kommer hålla med ändå ! man vill ju ha barn och familj och allt det där inom en snar framtid också =) då hinner man inte med sånt där mer.... nu är det bara köra och gå vidare och se framåt :D
du med !!!
LYCKA TILL NU TJEJEN )

Blir så himla imponerad av sk "realister". Mitt ex är realist och jag är drömmaren så tror att det är lättare för honom att gå vidare än för mig. Jag hoppas ju fortfarande att han ska vilja försöka vilja ha en relation med mig igen, men han vill inte släppa mig utan ses en gång i veckan och ha full kontroll över mig och mitt liv. Det är inte för att vara elak utan för att han vet att även jag har de behoven. Sen att jag går där och hoppas är mitt problem. Däremot är det jag som vill bryta kontakten, för jag är "antingen eller". Gillar inte känslan av att inte se en framtid ihop eller att inte bli kallad för flickvän, utan snarare något man inte visar upp officiellt längre. Fruktansvärd känsla att gå från seriöst förhållande till enbart kk med någon man älskar.

Har försökt avsluta så många gånger men han eller jag hör alltid av oss igen, men denna gången ska jag verkligen följa dina råd.

När du ångrade dig efter att du brutit upp och gick tillbaka; hur lång tid tog det innan det tog slut igen? Var det alltid du som bröt upp med honom? Han var den som ville ha kontakt? Erbjöd han också att ni kunde åtminstone ha sex eller träffas?

Har iallafall bestämt mig denna gången att inte besvara fler av hans mail ifall han nu inte kan hålla vad han lovat med att inte kontakta mig.

varför är åldern problemet??????????

Åldersfrågor är ofta ganska irrelevanta.
Men vad innebär barnfrågan i dettaa fall - i Ert fall?

Oj ..nä , jag tycker verkligen inte det låter bra. Förstår att det är JÄTTE svårt för dig att låta bli när han kontaktar sdig hela tiden och ändå vill ni ska höras av ibland och även ha sex ! (!?)
Det låter helt ohållbart. Det ska du inte gå med på. Det komemr du bara må mer dåligt av och det är tortyr för dig själv du komemr bara må psykiskt dåligt och aldrig kunna släppa honom om du inte får gå vidare UTAN honom i ditt liv. Det är bättre du bryter helt , gör dig själv den tjänsten, säger bara det .
Man glömmer ju mer tiden går, sedan vet jag att det är SJUKT svårt och jobbigt när man har känslor och vill mer, men den andre vill bara ha sex , det går verkligen inte..kan aldrig sluta bra.

Du kommer att hitta någon som passar dig, snart...låt tiden läka.. och ha ingen kontakt mer med den mannen..försök smällta honom..med tiden går det.. OM man inte hörs, för då försvinner han aldrig ur ditt känsloliv..

ja det var faktiskt jag som varenda gång bröt med honom. vi bodde ju ihop med. flyttade ihop alltför snabbt innan vi märkte hur extremt dåligt vi hade det. Det upptcäkte vi mer när vi flyttat ihop liksom..
Men nej han föreslog inte att vi skulle ses och ha sex, det hade jag aldrig ens gått med på, aldrig ALDRIG. gör aldrig det, man lider bara om man har känslor, som sagt måste man hjälpa sig själv att gå vidare , dert kan du aldrig göra om du träffar honom och ni har sådan intimkontakt. det är ju självklart.
han ville heller inte ses egentligen, mer än höras på telefon och smsa (han hade förhoppningar om att jag skulle ta tillbaka honom) men under tiden jag skulle bestämma mig, så ville han inte se mig för hans egen skull, för det skulle göra ont och han ville vara beredd på att gå vidare utan mig, om jag inte ville mer...
och jag tog som sagt tillbaka honom tre ggr... jag var också i en drömvärld, känslorna tog över hjärnan.
Men jag kände innerst inne HELA tiden hur FEL det var..
magkänslan, allt.. så (skäms) efter några dar gjorde jag slut på riktigt. vi bröt. och det var sista gången..

självklart hade jag fortfarande känslor, attraktionen, allt det där kvar.. men det var för mkt tjafs, bråk, egenskaper som skärde sig, det funkade inte någonstanns..

men det dummaste du kan göra är att träffa honom. det är min erfarenhet. sedan är det upp till var och en hur man bearbetar det där med att gå vidare, men för att känslorna ska svalna och lägga sig så tror jag man måste vara utan varandra under den tiden . .

I början tyckte varken han eller jag att åldern spelade någon roll, trots att jag var mer inställd på att det var fel hela tiden. Jag vill ju inte ha fler barn, och jag antog att han så småningom kommer att vilja ha. Han sa hela tiden att han förmodligen inte kommer vilja ha barn och att det inte gör något, men jag kände hela tiden att det var fel och att han inte kommit lika långt i livet vad gäller att ha ett kapital, ha varit sambo med någon tidigare etc. Jag ville köpa gemensam bostad för jag hade kapital, men han kände sig underlägsen då han saknade kapital och kände ingen panik med att flytta ihop. Allt detta gjorde att jag avslutade förhållandet. Efter några veckor ifrån varandra hördes vi igen och han hade funderat och även han kommit fram till att det nog var fel. Jag vill inte ha kontakt. Han hörde av sig efter nästan 2 månader och saknade mig. Jag fick förhoppningar, men det enda som kom ut av detta var att vi blev typ kk. Vi har båda känslor men han vågar inte satsa. Jag vill hela tiden gå vidare och träffar andra, men har svårt att bli kär eftersom exet ju finns där hela tiden. Vi träffas en gång i veckan minst.

Jag har heller aldrig någonsin gått med på att vara någons kk, men i detta fallet sa han att han vill mer än så, så jag blev väl lurad på nåt sätt. Men nu har vi hållit på såhär i 5 månaer och det får vara nog. Tror att jag även gör honom en tjänst faktiskt så att vi båda kan gå vidare och hitta någon annan. För ingen kontakt är absolut det enda rätta!!