närståendeadoption..

Tycker det här med närståendeadoption är en enda stor bluff där kommun och socialförvaltningen sitter och leker förmyndare över olika familjesituationer. Anledningen till min ilska är att vi nyligen genomgått en närståendeadoption av vårt andra barn som kom till efter insemination i DK. Vi har sedan tidigare ett barn som blev till i Sverige, vilket innebär att man bara skriver på papperna om att vi båda är föräldrar samt lämnar in intyget från kliniken där det genomfördes.
 Nu när vårt andra barn föddes så var vi ju tvugna att göra en närståendeadoption, vilket det för det första inte fanns någon som kunde svara på hur man gjorde i vår kommun, men vårt ärende började i alla fall med att vi skickade en ansökan till tingsrätten (som i vårt fall varit fantastiska bör tilläggas). Detta skickade sedan vidare till socialförvaltiningen som skulle göra en utredning. Detta innebar möte på deras kontor samt heminspektion "för det gäller ju en adoption och vi måste se att den miljön är för barnets bästa. Vidare så är det lättare för er föräldrar att slappna av i hemmet" var det svar vi fick när vi ifrågasatte meningen med hembesöket.
Det som känns så olustigt är att i vårt första barns fall så blev vi behandlade som vilket annat ogift par som helst, men nu när vi efter att vi gift oss, och efter att redan fått ett gemensamt barn ska utredas om vår förmåga att ta hand om vårt andra barn. OERHÖRT obehagligt upplevde vi hela situationen. Att det i vårt vardagsrum ska sitta två främlingar som ska observera oss, våra barn, vår samvaro och på mindre än en timme och utan att känna oss det minsta göra ett uttalande som avgör om vårt barn får ha en eller två föräldrar "på pappret".

Jag är så ledsen, och så arg och känner mig så kränkt av det bemötande vi har fått att jag vill försöka få en lagförändring i hur barn som blir till i utlandet hanteras. Det är ju enbart homosexuella par som utreds på detta vis.. Skulle ett heteropar åka till utlandet så behöver de ju inte genomgå denna granskning bara de är gifta.. Då registreras den andra förälderna automatiskt, även om det inte finns någon biologisk koppling.

Vad skulle hända om den biologiska föräldern går bort innan adoptionen går igenom? För vår del tog det 7 månader.. Hamnar barnet på barnhem då?? 

Ni får förlåta min galla här.. Är bara sååååå besviken och så ledsen att jag var tvungen att få berätta min historia här. Och finns det någon som är innsatt i hur man får igenom en lagändring så berätta gärna.. Detta är helt orimligt och ren diskriminering som jag ser det.

Jag och Gaytjejs fru har gjort en DO-anmälan. Det är en sak man kan göra. En annan sak man kan göra är att engagera sig politiskt, antingen genom att själv jobba partipolitiskt eller genom lobbying.

(Eller så samlar man ihop ett helt gäng ilskna likasinnade och gör revolution, men det känns kanske inte realistiskt...)

Vi hade en bra kontakt hos socialtjänsten, så jag kände mig aldrig granskad, bedömd eller kränkt. Däremot är jag fortfarande arg över att det behövdes från första början.

Jag mejlade faktiskt DO för att få deras hjälp med närstående adoption då jag känner mig enormt kränkt och diskriminerad emot men fick till svar att:

"Diskrimineringsombudsmannen (DO) arbetar mot diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning och ålder. Lagstiftningen gäller inte alla situationer eller områden, exempelvis omfattas inte reklam, det som uttrycks i olika media eller medlemskap i ideella föreningar som inte är fackföreningar. DO kan inte heller påverka eller ändra myndigheters, såsom Riksdagen, eller domstolars beslut och kan inte ge rättshjälp. Av ditt brev framkommer att du önskar få juridisk hjälp med en närståendeadoption. DO kan tyvärr inte bistå med en sådan hjälp eftersom det ligger utanför myndighetens uppdrag. Vad gäller din fråga om varför ni inte är juridiskt likställda med ett heterosexuellt par måste jag hänvisa till regeringen som är den myndighet som har föreslagit nuvarande lagstiftning för en förklaring."

Känner mig maktlös men vill samtidigt göra något för att förändra lagen. 

Hur har det gått med er DO-anmälan? Kanske om vi är tillräckligt många som gör en anmälan kan vi belysa problematiken med lagen och få till en lagändring?

 

Vi hade en fantastisk tjej från soc. Vi satt o drack kaffe o hon ställde sina frågor. Hon själv tyckte det kändes märkligt och i en mailkorronspondans innan sonen var född så kollade de upp om det verkligen inte gick att lösa smidigare. Vi fick läsa utredningen innan hon skickade in den. Hon tyckte reglerna själv kändes mossiga, men gjorde allt enligt regelboken så det skulle gå snabbt. När sonen var 4½ månad var adoptionen klar.

Men trots en supertrevlig tjej från soc är jag fly förbannad över att ens behöva utsättas för detta. Att ha den otryggheten fram tills adoptionen gått igenom. Det borde vara som för hetrosexuella som gör insemination utomlands, där räcker det med make/sambos samtyckte till insemination, så kan han ta på sig faderskapet.
Jag kontaktade RFSL som var en av de mest drivande gällande ändringen i äktenskapsbalken, deras lobbying påverkade ju tillslut politikerna i rätt riktning och undrade varför de inte drivit frågan samtidigt om en förändring i föräldrarbalken. För som det är idag är inte ett samkönatäktenskap samma som olikkönat.

Dags för revolution?

Sen är det ju hemskt att det finns anställda på socialkontoren där ute i landet som inte vet vad de gör/ska göra. Vår tjej var hyffsat ny och hon ringde socialstyrelsen innan för att dubbelkolla vad som behövdes för att en närståendeadoption skulle gå igenom, vilka frågor och så, bara för vara på den säkra sidan. Så kunde hon lyfta luren o ta reda på fakta borde väl fler där ute göra det. Tills en lagändring är gjord.

Det var personen i receptionen jag pratade med som "inte visste" vad som skulle göras.

Vi fick oxå världens underbaraste tjej från soc, som precis som föregående tyckte det var helt absurt, hon själv skulle starta upp nånting inom RFSL o pluggade sexiologi i Malmö.. hur stor är chansen att man som gay får en sån här tant från soc?? :)

Allting gick smidigt o bra när hon väl tagit tag i det hela och idag är vi "två föräldrar" även på papper..

Tro det eller ej, men vi är en hel del gay tjänstefolk inom soc också! Och en hel del straight tjänstefolk som blir minst lika frustrerade på lagstiftning som gör att tid behöver läggas på sådant som borde vara självklart istället för att kunna lägga tiden där den verkligen behövs.  Hela Föräldrabalken är enligt mig förlegad och enormt heteronormativ, vilket gör det sjukt svårjobbat när det kommer till andra familjebildningar.. Nä, revolution säger jag också! Lagstiftningen behöver jobbas om från grunden i de här fallen...

Undrar bara om det krävs att en lesbisk kvinna ska dö i barnsäng innan folk inser det förlegade i föräldrabalken. Eller om det räcker med att KD inte får tillräckligt många röster i nästa val...?

Såhär skrev vi:

Jag och min fru har tillsammans planerat att få barn. Jag har varit med på hela resan från insemination till födsel och har därefter tagit hand om XXX tillsammans med min fru. Jag betraktar XXX som min son i alla hänseenden. Jag vill att han skall ha den rättsliga trygghet som det innebär att ha två juridiska föräldrar och ansöker därför om att få adoptera honom.

 Ersättning för adoptionen har varken getts eller utlovats. Ej heller är bidrag till barnets underhåll avtalat. Barnet saknar egna medel.

 Till ansökan bifogas samtycke från barnets vårdnadshavare, faderskapsutredning samt personbevis för adoptanten och barnet.

Hejsan,

jag heter Sara och har just blivit medlem här på forumet. Jag lever själv i en samkönad relation och har en del frågor och funderingar kring framtida förälldraskap. Just nu arbetar jag med en dokumentär om detta och skulle vilja komma i kontakt med andra homo/bi- kvinnor och följa deras väg in i förälldraskapet. 

Om du bor i sthlmstrakten och skulle vilja dela med dig av dina erfarenheter så får du gärna kontakta genom att skriva ett mail här på familjeliv.  Min tanke är att vi ses förutsättningslöst första gången (utan kamera) på ett café eller liknande och sedan kan du/ni känna efter om ni vill delta efter det. 

(Du/ni som redan har barn får också gärna kontakta mig så att jag kan få ta del av era erfarenheter, då jag kommer att vilja ha med olika personers perspektiv  i filmen)

Varmt tack på förhand,

Sara 

Vill bara säga att jag är mycket imponerad över vår kommun och deras hantering av processen. Den tog 9v mitt i semestertider. Handläggaren bad verkligen om ursäkt för att det skulle ta så lång tid innan nämnden sammanträdde. Ett möte på hennes kontor och ett hembesök och hennes anteckningar till nämnden gjordes på en vecka. Resterande tid var väntan på sammanträde, när väl det var gjort så tog tingsrätten ca en vecka på sig.

Men FK, ojoj. Jag ringde dit idag för att tala om att vi inte ska ha underhållsstöd längre, då Valter har två vårdnadshavare. Handläggaren förstod son har nu två jur ingenting. Vem ska ha underhållsstödet då? Din fru? Har hon betalat underhållsstöd? Nej, vår son har två juridiska föräldrar nu och ingen ska ha underhållsstöd. Var bor sonen då? Med oss båda! Jahaa, okej, nu förstår jag.
Ojoj... tillslut föll poletten ner.