FinastE2010 skrev 2011-02-20 20:54:33 följande:
Jag är nog denfinitivt en sån som borde gå googleförbud! :P Eftersom min son vad jag tycker är lite "senare" så blir jag såklart orolig när man märker att barn i hans ålder kan både det han kan + 20 milj saker till o som verkar supersmarta. Visst försöker man tänka att "det kommer" men sen nästa dag är man likförbannat orolig igen efter som man har "läst elelr hört" det ena med det andra som de SKA kunna! Jag oror mig väldigt mkt på olika plan och jag har förvisso alltid varit den typen av människa som läser på allt jag kommer över osv. vilket ju är på både gott o ont men just i det här fallet vad gäller min son, kanske det inte för med sig så mkt gott egentligen eftersom det bara leder till massor av oro som tar upp min energi o tid. Önskar ibland att det inte fanns så himla mkt o läsa!
Jag har varit lite likadan, och därav min fundering. Det känns som att ju mindre man kan ta reda på, desto mindre har man ju att oroa sig över. Som det är nu så är det ju så lätt att få för sig att något är knasigt, eller kan komma att bli..bara för att man läst om det.
Det är helt klart så att viss info är det ju bra att man kan ta reda på, men är man av orolig natur..så kan det ju lätt bli till ondo som du säger.
norgesessan skrev 2011-02-20 21:02:24 följande:
Det var nog helt annorlunda på tiden då nätet inte fanns...Nu blir det för snabbt, både på gott och ont. Viss saker kan man ju tacka nätet för att man har fått reda på, medan andra saker bara sätter grillar i huvudet på folk.
På den tiden räknar jag med att det var någon bok/häfte, samt vänninnor, och släktingar man frågade, samt mvc/bvc.
Min mamma sparade en massa info, tidningar, reklam från då jag föddes..1980. Det var roligt att läsa
Har även en babybok från 1930 talet.
Men just nätet är nåt helt annat..Upptäckte inte FL före sonen var 1.5-2 år...Är faktiskt glad jag hann gå genom en graviditet innan jag hittade hit.Jag önskar nästan också att jag inte hade möjligheten att läsa så mycket under min första grav. Saken är ju den att du liksom inte bara tar reda på det som egentligen är aktuellt, utan du hittar en massa annat som kanske bara skapar oro. Eller så hittar du symptom och tecken hos ditt barn, som du inte alls hade sett om du inte läst om det på te x nätet.
