yena89 skrev 2011-06-12 11:34:32 följande:
Ojojojoj vilket steg jag tagit! Ett stort steg som kommer förändra mitt liv, jag är så glad att jag äntligen erkänner vemjag är! Ingen stor grej för andra kanske men för mig. Vem orkar leva i förnekelse?
Nä, jag ska börja leva ut min bisexualitet nu. Har alltid förträngt den sidan och velat vara som normen men nu står jag inte ut mera. Så nu har jag reggat mig på en sida där man kan prata/träffa likadana tjejer :) Ska bli spännande. Att komma ut kommer bli konstigt, inte så värst som att komma ut som en lebb men endå. Mamma tror jag är ganska lugn. Hon är lite "Livet handlar om att älska och förlåta och itne om att följa en massa regler till punkt och pricka, när vi sen står där inför gud är det bara vi som kan stå för misstagen man gjort" och när vi misstänkte att min bror var bög så sa hon att hon inte bryr sig om vem han älskar, bara han älskar den personen av hela sitt härta. Nu tror jag iofs itne han e de men endå. Pappa kommer nog bli lite jobbigare, och resten av familjen, men dom får ju ta mig som jag är.
Nu snackar jag ju om bibeln såklart, med reglerna o allt. Men enligt bibeln ska man ju inte äta räkor heller och hur många kristna vräker inte i sig räkmackor?? Men DET är ju tydligen ok då? DET har man tolkat om att man får göra ändå. Att ha sex innan äktenskapet näms lika ofta (eller lite kanske man ska säga) som homosexualitet men det är endå mer "okej" än att älska nån av samma kön.
Nä, jag tror man ska älska alla. Det är största regeln.
Lite dålig tid nu kanske när man tror man e med barn men endå. Tänker ju inte skaffa tjej/kille nu direkt men bara steget att acceptera den sidan av mig, det är stort för mig :)
Nä nu vill jag egentligen bara radera...vad har ni med det att göra egentligen liksom? Men måste ju komma ut till nån iaf, och får se dethär mest som träning tror jag :) Tror dock inte jag kommer ut på riktigt innan jag träffat nån dock. Så ni kan totalt skita i inlägget och skämmas för mig haha!
Det här känns som ett väldigt knäppt ordval, men i brist på annat så säger jag grattis till att du tar det här steget! Nu har jag visserligen gått från att vara kristen till ateist, men jag tror/trodde också att det är kärleken som är det viktigaste, inte vem man älskar. Kärlek och acceptans liksom. Kram kram!!