**Den stora feta LCHF-tråden**

Förra året på BK på Liseberg bad jag om en hamburgare utan bröd. Tjejen tittade på mig och sa "Det går inte". Jo, det går, lägg allt i papper utom brödet! "Nä, så gör vi inte". Eh nähä? Jag beställde då en vanlig, inför henne öppnade jag paketet, tog bort brödet, la på disken framför kassan och sa "Detta ville jag INTE ha, så det får du tillbaka. Hejdå!".

(ibland blir jag en jävul) 

Jag kan rapportera in att efter en veckas rock´n roll liv i Göteborg, har jag sett den lägsta vikt jag haft på en våg på 7 år. Min kropp tycks gilla rödvin !

Hej alla.

Det här slutade tyvärr inte lyckligt. Min vän hittades avliden igår kväll i sin lägenhet, troligt självmord
Jag har berättat om henne tidigare, den av mina vänner som gjort en gbp och istället för mat börjat missbruka
alkohol och tabletter. Med en depression i bakgrunden så slutade det alltså illa.

Jag är så satans jävla arg på allt och alla just nu. På läkarna som bara kommer se henne som lyckad statistik ( hon gick ju ner ) och på henne för att hon gjort sina nära så jävla illa...

Dessutom misslyckades jag helt med maten idag. Skitdag.

Kittycat: Gumman, gumman, gumman! Låt inte detta tugga sig in i din benmärg nu! Det finns en anledning till att merparten har landat i denna tråden så jag tror att här om någonstans så har du ett gäng som vet vad du tampas med. Jag måste köra nolltolerans, så fort man tillåter den endaste lilla skitsaken så går det åt helv**e. LCHF är världsbäst, men detta handlar om andra saker också, inte bara maten som man äter utan vad som sitter i huvudet. Du och jag kan ta varandra i hand och kasta oss upp i sadeln igen!

Du är inte mer än människa! Alla faller och det behövs inte mycket för att man ska göra det. Du har haft mycket att tänka på, styra med och en liten som stökar om nätterna. Garanterat nattskräck, de drömmer och skriker som besatt och går inte att få kontakt med. Vår son har gjort så och dottern gör det nu emellanåt. Hon skriker så man tror hon blir stucken med kniv. Det enda man kan göra är att lugna, hålla och vara där.

Fördelen med att du biktar dig är att du är medveten om vad du gjort och att du vill till med en förändring. Du sopar liksom inte ditt fuskande under mattan och låtsas som att det regnar "Jomen jag sköter mig och äter bra ..." Antingen tar du i med hårdhandskarna och börjar om nu med en gång, eller så bestämmer du en dag att nu börjar jag och tills dess sköter du dig. Du mår förmodligeninet bättre av rostmackor och biskvier och ska du fortsätta så kommer du må ännu sämre och slutligen lär nog din sambo märka vad du har för dig bakom hans rygg. Du vet ju hur du ska göra och hur du ska äta så sätt igång

*ger dig en spark i rumpan *

Det kan hända den bäste att man slinker dit på lite tröstätande ibland. Särskilt när man är trött och vet att det "hjälpt" förr.
Men du är värd så mycket bättre!
Ta en dag i taget och gör så gott du kan ,så är du snart tillbaka på banan ska du se..Pepp pepp!

kittycat:  Jag vet EXAKT hur du känner. Exakt.

Been there, done that. Det blir bättre, men när man är mitt i det, kan man inte tänka klart.

Jag skickar en megakram!!!  

När jag hamnar i svackor och har fuskat då är det som om kolhydraterna tar över. Ett litet sug blir enormt och till slut är jag redo att ge upp allt och bara äta på. Av allt som jag inte får äta. Jag känner som du, jag mår dåligt över vad jag håller på med, avskyr mig själv för att jag sitter där och trycker i mig något för att dämpa det dåliga samvetet. Jag blir less på allt, less på mig själv och undrar vad meningen är? Sen ledsnar jag rejält på mig själv och tar mig i kragen. Men, jag måste ha en tid i svackan och ledsna ordentligt på mina dumheter innan jag har ork att kravla mig upp.
Även om din sambo skulle komma på dig, vad skulle hända? Han kläcker säkert en kommentar och sen är det ur världen för honom. Du tampas med det dåliga samvetet. Och vill du veta en hemlis? Du mår inte bättre av att klandra dig själv. Det kommer du aldrig göra.
Det är som det är nu av olika anledningar för dig. Acceptera det men försök bryta ditt mönster. Det du gör är att du bygger på ditt sug och du underhåller ditt sug. Att proppa dig med kolhydrater gör dig inte gladare (lustigt att man ändå tror det och trycker i sig saker) men det kansek känns bra för stunden. Tills det dåliga samvetet kommer. Och att ha ett dåligt samvete är onödigt och dumt. Du har annat att lägga din kraft och energi på.
Vi alla har ju ett beroende vi vill göra oss av med. Jag har tampats med mitt beroende sen 2009. Det är en process, det är inget som sker över en natt och det är fullt naturligt att man faller. Och alla faller vi olika hårt. Det bara är så. Vi är inga robotar som snabbt kan programeras om. Det kommer bli bättre, det vet du. Gör det bästa du kan nu men skippa att klandra dig själv. Det lyfter dig inte utan trycker dig längre ner. Säg till dig själv att det blir bättre för det kommer det bli! När du känner dig stark och redo. Nu är det säkert inte läge men det kommer.

Så, bort med att klandra dig själv. Tänk att det är som det är men inom en snar framtid vänder det.

Det blir en ond spiral. Andra omständigheter som resulterar i negativa känslor tar på ork och energi och man tillåter något och sen så är cirkusen igång! För har man ätit ditten och datten så kan man lika gärna "passa på", för nyyyyya tag imorgon. (yeeeaaahhh right) Så får man en skitnatt eller vaknar som ett vrak och man orkar helt enkelt inte med sig själv.

Jag stressar ju ihjäl mig för tillfället vilket resulterat i att jag har inte ork med någonting för att jag missköter min kosthållning, (samt pollen tar på krafter börjar jag tro, och stress) sen tror jag att bara ångesten över allt gnager upp energin. Jag har den senaste veckan inte ens pallat med att baka mitt oumbärliga fröknäcke och bara den skitdetaljen resulterar i att man inte tar sig i kragen och styr upp sig själv. Jag orkar inte äta och när man väl äter så blir det fel för att man är så panikhungrig.

Imorgon ska jag kliva upp kl 5 (som vanligt), men istället för att sätta mig och stirra apatiskt på skolböcker så ska jag tamejtusan baka dessa fröknäcke. Måste få ordning på mat för att få en skalle och energi för att palla med. Sen besök till affären och shoppa upp hela delikatessen. Ska inte finnas utrymme alls för att hamna i situationen att man äter annat "för att".

Är du på? Tummis?

Kittycat,
Tråkigt att läsa att du har det jobbigt! Och du vet ju själv att ditt beteende inte r bra så det behöver jag inte säga till dig! Däremot så kan jag säga, utifrån erfarenheter om stress, depression, ångest och liknande att man blåser ofta upp saker i sitt inre. Och det är just i ens inre som det är som allra värst. När man lättar på trycket och "erkänner" att man inte är så stark som man trodde, då släpper det mesta av pressen och man har lättare att g vidare! Jag tror inte att din sambo kommer döma dig, så jag tycker absolut att du ska prata med honom, för att få stöd! Du behöver inte vara ensam i dina tankar och ditt kämpande med beroendet!