Min syrra är mycket överviktig OCH har åldersdiabetes.
Hon har varit tjock hela sitt liv förutom omkring 2003 då hon lyckades gå ner en jäkla massa och blev normalviktig (VV), men i samma veva fick hon sin diabetes-dom, och jag vet inte vad som hände, men hon började gå upp i vikt igen. Nu väger hon mer än hon någonsin gjort förut. Hon skyller såklart på allt möjligt sköldkörtel, dålig ämnesomsättning osv osv. Jag vet inte hela hennes sjukdomsbild då hon inte vill prata om det, för hon vill inte få mothugg eller bli ifrågasatt.
Hon lever i total självförnekelse, hon pratar jämt om att hon inte får/kan äta sötsaker och kakor o dyl, men går jämt omkring med nåt i munnen. Har vi kalas är hon framme och ska "bara smaka" på varenda kaka, sen ger hon resten till sin sambo, som om det där bettet på 5 olika kakor inte räknas??!! Hon vill ha frukt så fort hon kommer innanför dörren "för sitt blodsocker"?! det ska vara en bit choklad till kaffet.....hon är bara för mycket.
Hon tror på fullaste allvar att hon inte äter socker och sköter sin diabetes exemplariskt
, OCH hon ska vara sjukvårdsutbildad!?
Sist vi hade kalas hade jag bakat LCHF-kladdkaka som jag klart och tydligt påpekade för syrran att hon kunde äta utan förbehåll. Hon blev sur men lyckades (nästan) dölja det, för det betydde ju att hon inte kunde äta av alla de andra bakverken utan att ha allas ögon på sig, för nu hade hon ju något fullt tillåtet att sätta tänderna i.
Hennes sambo var intresserad av att prata med mej om varför jag åt enligt LCHF och jag förklarade för honom att jag märkt att jag mådde så bra av det samt att jag ville tappa några kilo. Syrran blev mycket obekväm där hon satt vid bordet, hon ville INTE vara med i det samtalet.
Jag kan vara lite elak 
så jag sa till henne att hon kanske borde testa, eftersom hon har diabetes! Inget mer än det. Då började hon svamla om att "ja, det är ett par tjejer på jobbet som håller på med det där, men det är inget för mej, jag har ju äntligen börjat äta frukost efter alla dessa år!"
Jag fattade absolut ingenting, och sa det också, "jag förstår inte problemet"? Men det var slutdisskuterat för hennes del
.
Här har vi alltså en person som GARANTERAT skulle svara väldigt bra på LCHF, men är så in i h-e tjurskallig så hon kan inte ens ta reda på fakta utan har redan bildat sej en uppfattning om det som är helt uppåt väggarna, och sen vägrar hon att ens lyssna på nån som vet.
Det är väldigt ledsamt att se hennes förfall och veta att man skulle kunna hjälpa.
Ville bara få ur mig det.
I alla andra avseenden funkar det alldeles utmärkt såtillvida att magen mår bättre än den gjort på år och dar, jag är aldrig hungrig eller sötsugen nuförtiden, och pigg trots kroniskt sömnbrist (sover högst 2-3 timmar sammanhängande).
