**Den stora feta LCHF-tråden**

Jag vet att du inte önskar någon annan att må dåligt men det är faktiskt skönt att höra att fler mår dåligt och att man inte är ensam om att må skit! När jag kom ut från Ica hade det blåst upp och det bara yrde sand. Trodde jag, det var ju pollen som yrde och det såg ut som en mindre sandstorm! Fick en hel del i ögonen och attjo prositade mig hem i bilen Mmmm ... När min numera make bodde i Stockholm och jag här i Motala så fick man passa på att kladda den stund man sågs och då sket vi i om vi så stod på Hötorget eller gallerian i Kista Har magnolian blommat innan? Det kan visst ta några år från när man planterat den innan den ger blommor. Mina föräldrars blommade samma år men deras står skyddat. Min står mitt öppet och det kan blåsa på vilket inte en magnolia gillar. Fjärilsbuddleja lät intressant! Det måste jag googla på Själv är jag löjligt förälskad i lavendel, helst vit, lammöron och jättedaggkåpa. Annars Mårbackapelargoner och rosenknoppspelargoner kan få vem som helst att bli beroende .-D

Det har inte heller jag läst men så sa en kompis att man blir folkilsk av dem. Först trodde jag att jag inbillade mig för att hon hade sagt det men nu märker jag sån skillnad i om jag tar eller inte tar. Jag tänder direkt om jag tagit en tablett, jag kan liksom inte lägga band på mig. Visst kan jag härja även utan tabletter men inte alls i närheten av hur skogstokig jag kan bli med en tablett i kroppen!

Det där tycker jag du ska ta upp. Man kan skriva (iaf på min landstingssida) och ge ris/ros till vården. Jag gjorde det när jag blev dåligt bemött och missförstådd av en läkare när jag var gravid. Man är ju inte direkt på att man säger ifrån där och då. Överlag är det väl okunskap att man tror att personer med handikapp är dumma och behandlas som så. Att prata över huvudet ska man inte göra på någon, frisk eller handikappad! Jag mötte en läkare en gång som bemötte en handikappad liten kille hur underbart som helst. Han gick ner till hans nivå, talade till honom och tittade bara på honom fastän denna lilla kille inte kunde föra sin talan och mamman fick göra det åt honom. Stark kille du har! Hoppas han mår bra och inte har alltför ont!

Du är inte mer än människa! Alla faller och det behövs inte mycket för att man ska göra det. Du har haft mycket att tänka på, styra med och en liten som stökar om nätterna. Garanterat nattskräck, de drömmer och skriker som besatt och går inte att få kontakt med. Vår son har gjort så och dottern gör det nu emellanåt. Hon skriker så man tror hon blir stucken med kniv. Det enda man kan göra är att lugna, hålla och vara där.

Fördelen med att du biktar dig är att du är medveten om vad du gjort och att du vill till med en förändring. Du sopar liksom inte ditt fuskande under mattan och låtsas som att det regnar "Jomen jag sköter mig och äter bra ..." Antingen tar du i med hårdhandskarna och börjar om nu med en gång, eller så bestämmer du en dag att nu börjar jag och tills dess sköter du dig. Du mår förmodligeninet bättre av rostmackor och biskvier och ska du fortsätta så kommer du må ännu sämre och slutligen lär nog din sambo märka vad du har för dig bakom hans rygg. Du vet ju hur du ska göra och hur du ska äta så sätt igång

*ger dig en spark i rumpan *

När jag hamnar i svackor och har fuskat då är det som om kolhydraterna tar över. Ett litet sug blir enormt och till slut är jag redo att ge upp allt och bara äta på. Av allt som jag inte får äta. Jag känner som du, jag mår dåligt över vad jag håller på med, avskyr mig själv för att jag sitter där och trycker i mig något för att dämpa det dåliga samvetet. Jag blir less på allt, less på mig själv och undrar vad meningen är? Sen ledsnar jag rejält på mig själv och tar mig i kragen. Men, jag måste ha en tid i svackan och ledsna ordentligt på mina dumheter innan jag har ork att kravla mig upp.
Även om din sambo skulle komma på dig, vad skulle hända? Han kläcker säkert en kommentar och sen är det ur världen för honom. Du tampas med det dåliga samvetet. Och vill du veta en hemlis? Du mår inte bättre av att klandra dig själv. Det kommer du aldrig göra.
Det är som det är nu av olika anledningar för dig. Acceptera det men försök bryta ditt mönster. Det du gör är att du bygger på ditt sug och du underhåller ditt sug. Att proppa dig med kolhydrater gör dig inte gladare (lustigt att man ändå tror det och trycker i sig saker) men det kansek känns bra för stunden. Tills det dåliga samvetet kommer. Och att ha ett dåligt samvete är onödigt och dumt. Du har annat att lägga din kraft och energi på.
Vi alla har ju ett beroende vi vill göra oss av med. Jag har tampats med mitt beroende sen 2009. Det är en process, det är inget som sker över en natt och det är fullt naturligt att man faller. Och alla faller vi olika hårt. Det bara är så. Vi är inga robotar som snabbt kan programeras om. Det kommer bli bättre, det vet du. Gör det bästa du kan nu men skippa att klandra dig själv. Det lyfter dig inte utan trycker dig längre ner. Säg till dig själv att det blir bättre för det kommer det bli! När du känner dig stark och redo. Nu är det säkert inte läge men det kommer.

Så, bort med att klandra dig själv. Tänk att det är som det är men inom en snar framtid vänder det.

Du ser det som ett misslyckande, jag ser dig som en människa. En liten sak kan göra att man fuskar, det behövs inte mer och sen är man igång i att fuska dagligen och det blir mer och mer. Din egna stolthet underbygger du men du har också den egenskapen att du kan vända på biffen och börja äta bättre inom en snar framtid. Det finns människor som gräver ner sig allt djupare i sina negativa tankar och blir kvar. Det är du för stolt för att göra. Sug på det en stund. Du har alla möjligheter att vända ditt beteende, när du känner att du har kraft och ork till det. Du vet att du kan det för det har du gjort innan. Det är inte tvi skit! Leta efter de små sakerna som får dig att må bra i vardagen. Det kan räcka med ett leende. Titta på dig själv i spegeln och var glad för vad du ser. Du kommer igen, det är jag säker på. Ibland måste man grotta lite i sin bubbla tills det är nog.

*ger dig en hjälpande hand upp*

Jag gjorde några chokladbollar som var himla goda och det receptet har jag här www.helenesbaksida.blogspot.com under choklad (tror jag )

Jag ammar inte nu längre men jag har gjort Jag körde inte helstrikt. Jag kunde äta 50-100 g kolhydrat/dag och viss fusk kom in *visslar* Däremot tog det tid innan vågen gick ner denna gång. 3 månader innan något hände. Överlag har det gått trögare nu efter barn ch vi har diskuterat det här i tråden. Jag antar att hormoner bidrar till att hålla hårt i fläsket

Det kan inte bi mer fullt

Gå inte och oroa dig för att sårad. Jag vet att det lurar men hur länge ska du tänka så?  Se framåt istället och njut av vad du har. Vet du, jag har jättesvårt för detta med ekonomi eftersom min förra sambos mamma var en penganazist och allt skulle sparas. Hon påpekade allt vi köpte till hemmet, klankade ner när vi bytte bil och ve och fasa när vi nämde att vi funderade på att köpa hus! Alla pengar man har ska sparas. Minsta lilla krona. Detta ligger kvar inom mig och trots att jag hängt ihop med maken ordentligt och "på riktigt" (vi var alltid ihop men hade avståndsförhållande i 3,5 år, jag tyckte det var jobbigt emellanåt och försökte bryta men återkom alltid) sen 2003 så tycker jag det är jobbigt att leva på någon annan. Jag har jättesvårt för detta och får än idag dåligt samvete om jag använder hans kort. Jag jobbar på detta, vi är en familj, han tjänar så mycket mer än jag. Ändå tänker jag på det här, stör mig på att inte vara oberoende och jag kan ibland fundera på hur 17 jag ska klara mig om vi separerar. Normalt? Inte alls. Då påminner jag mig om att jag lever här och nu, jag ska njuta av min familj och det jag har, jag kan inte ha det bättre. Den dag detta ändras. Då får jag ta det då. Så, lev och njut! Ingen vill ju bli sårad men du bygger upp en mur i försvar. Det kan bli dumt och du släpper inte in honom. Njut av vad du har här och nu. Går det åt pipsvängen får du slicka dina sår då. Fast, jag undrar om det verkligen kommer bli så? Jag tycker det verkar som att ni trivs och har det bra ihop.

Jag åt som jag skrev ovan 50-100g om dagen. Jag rasade inte alls, gick ner och stod still, gick upp , gick ner. Ja, du fattar Jag hade en bebis som stadigt gick upp i vikt. Jag har haft två tjockisar. Första barnet åt jag så kolhydratrikt jag bara kunde. Med andra åt jag lågkolhydrat. Fast hon ammade dessto mer. När hon var 10 månader vägde hon 11 kg. Idag är hon 13 månader och väger 11210. Men en riktig lchf-brutta är hon

Du äter BÄTTRE med lchf + att du går ner i vikt. bebis tar det den behöver, resten får du