**Den stora feta LCHF-tråden**
Mandel skrev 2011-04-21 19:58:57 följande:
Det är så tråkigt att märka att detta småätande inte försvann när jag började med LCHF utan humöret har tydligen större inverkan.Så fort jag är trött och irriterad (deppig/ensam) kommer behovet att småäta som ett brev på posten. Detta småätande är det enda sällskap jag har samt den enda "egentid" jag får. Dessa stulna stunder då jag bara äter och äter, när barnen har somnat eller när de är ute själva och leker har blivit en tröst/vana i ensamheten/frustrationen.
Är maken hemma kan jag inte äta lika mycket i smyg som när han är frånvarande som han är nu och i flera veckor framöver.
Hur sjutton blir man av med detta? Det är skitjobbigt att nu efter 2 månaders strikt LCHF utan några snedsteg eller något fusk ska känna helt plötsligt att jag bara vill äta och äta.
Hur vänjer man sig av med att "tröstäta"?
Men sen tror jag det är viktigt att förstå att ibland så bara går det ju inte att stå emot. Då får man inte gräva ner sig pga det, utan ta nya tag och kämpa vidare! Tänk på alla de kolhydrater och skit du åt för ett halvår sen, och jmför det med det du får i dig nu när du fuskar en kväll! Det är inte hela världen sålänge du sköter dig de allra flesta dagarna!
En viktig sak är nog att fundera öer VARFÖR du tröstäter. Som du säger att det är din egentid, det du gör med dig själv. Samma här, kombinerat med tv. Jag har lyckats styra mig själv genom att tex dela alla chokladrutor i 4 bitar, välja den mörkaste jag kan hitta, som man inte lika lätt äter upp hela på nolltid. Och sen gäller det att hitta annat att göra än bara äta helt enkelt. Ta ett bad, läsa en bok, jogga på stället till tv-programmet istället för att sitta och äta osv. Jag är själv USEL på det, men jag känner också väldigt sällan det där ätbegäret som det verkar som att rätt många i tråden har med sig i bagaget. är bara tacksam för det!
så det kändes säkrare att väga sig idag.
Förut har det typ alltid varit något kött och potatisgratäng.