2årstrots!!
Vissa saker/strider väljer vi bort med sonen som alldeles nyss fyllt 2 år, tex napp-fighten.
Vi försöker få honom att använda nappen mindre så om han lägger den ifrån sig när han äter eller vid andra tillfällen så flyttar vi den så att han inte ser den mer. Kommer han på att han vill ha den så frågar vi "Men behöver du verkligen nappen nu när du ska leka/gå ut/eller vad man nu ska göra". Om han framhärdar så får han nappen, det är ine värt striden tycker vi när han bara är 2 år. Däremot så har vi definitivt märkt att han glömmer den mer och mer nu och är utan den i längre perioder, så länge han inte ser den. Får han syn på den vill han genast ha den.
Angående maten så brukar vi försöka dels att inte använda "inte" utan istället säga att maten ska ligga på tallriken eller i munnen, eller besticken äter man med eller så kan de ligga bredvid tallriken, eller vattnet dricker man ur glaset och skeden äter man med. Om han fortsätter tar vi bort det som han leker med, tallriken, glaset eller besticken. Han blir oftast arg och då säger vi att han får tillbaka det om han äter/dricker ordentligt utan att busa. DEt funkar oftast hyfsat och om det inte gör det frågar vi om han har ätit färdigt eftersom han bara leker, och ibland svarar han nej och då börjar vi om, eller så svarar han ja och då får han gå från bordet. Vi försöker även lära honom att när man har ätit färdigt elelr inte vill ha mer så lägger man besticken på tallriken och skjuter undan den lite och det funkar ibland faktiskt. Gör han så så berömmer vi honom förstås och talar om att det var bra att han talade om att han inte vill ha mer genom att bla bla så att vi förstår att han är färdig.
Om han försöker dra iväg mig eller nån annan från bordet medan jag pratar eller inte har ätit färdigt så förklarar vi varför vi inte kan eller vill gå från bordet och att han får vänta tills vi är färdiga, och att han kanske kan leka med sin leksak som finns i närheten. Om han framhärdar, för då vill han oftast ju bara ha uppmärksamhet, så säger jag att han kan få sitta i mitt knä om han vill (och om det passar beroende på varför jag ite vill gå från bordet) elelr att han kan hämta sin ritbräda och sitta på sin plats och rita. Ibland kan han få ta med en leksak upp på bordet om det funkar för dukning osv. Och hoppar han upp i mitt knä kommer han oftast på efter ett tag att det inte är så kul där, så går han ner och går iväg till sina leksaker utan att dra i mig mer.
I affären brukar jag försöka få honom att hjälpa mig att välja.....ska vi ha apelsiner eller mandariner? Den yoghurten eller den? Och så får han om möjlighet finns sitta i en sån "bil-shoppingvagn" med ratt, det är kul, får han dessutom en banan så håller han sig rätt nöjd. Skulle han få ett utbrott på något han vill ha försöker jag tala om varför vi inte ska ha en sån idag medan jag går ifrån hyllan där varan stod. Förhoppningsvis till en annan hylla där jag ska ha något och han kan få välja mellan det flingpaketet eller det andra.
Om filmtittandet skulle jag antgligen antingen tala om att detta var filmen han valde och vi byter inte tillbaka, utan den andra filmen tittar vi på nästa gång. Sen skulle jag börja prata om filmen som var på, säga "Oj, vad gör apan nu?", eller "titta vilket konstigt träd" eller "Men titta hur Pippi lyfter hästen, kan man verkligen göra så?". Ja du förstår säkert. Försöka få honom att engagera sig i filmen helt enkelt.
Men visst är det drygt ibland när inget funkar.
Vårt största "problem" just nu är att han drar ner saker från bord och stolar och slänger dem ifrån sig på golvet, eller häller ut alla legobitar på golvet och sen skickar iväg dem till rummets alla hörn och in under möbler vilket är så drygt eftersom jag nu är gravid med 2,5 månader kvar och tycker att det där med att böja sig ner och plocka upp när han vägrar är rätt jobbigt. Försöker få honom att hjälpa till att plocka upp efter sig, men det funkar sällan. Försöker med att han kan väl hjälpa mamma att plocka upp, funkar inte heller...
Det andra är att han sparkas ofta, framförallt på skötbordet, och att han försöker göra katten illa. Trots att vi i båda dessa situationer talar om varför man inte gör så (det gör ont på katten/mamma) och talar om hur man ska göra istället (man klappar försiktigt med handen, så här: *visar*). Ibland tar vi bara undan katten och säger att man bara ska klappa snällt på katten. Men just nu funkar inget.
Lycka till i alla fall, kanske något av mina tricks kan hjälpa.