känd donator

Hej
Ja, jag har fått ägg från min syster. Jag valde äggdonation eftersom jag har en sjukdom som är ärftlig, det är 50% risk att den går i arv om jag får genetiska barn. Med ägg från min syster blir mina barn så nära egna genetiska barn som möjligt men utan sjukdomen, så har jag kommit fram till mitt beslut. För mig var valet lätt, jag hade nog dessutom haft svårt att ta emot ägg från någon annan okänd donator. Jag tror att jag då hade funderat för mycket på donatorns motiv till att donera och på hennes egenskaper och anlag som skulle kunna gå arv.  Lyckligtvis tvekade min syster aldrig utan sa genast ja när jag frågade om hon skulle kunna tänka sig att donera. Vi gjorde behandlingen på ett svensk sjukhus, eftersom vi hade en egen donator behövde vi inte stå i kö utan bara vänta de 6 månader som det tar att få svar på smittskyddsprover. Jag och min syster talade en del om hur det skulle komma att kännas, hennes åsikt var att hon endast donerade ägg, med dna som till stor del dessutom var mitt, någon mamma till barnet skulle hon inte bli. Nu har jag och min man med hjälp av min systers ägg fått två barn. Jag tänker sällan på att de blivit till genom äggdonation. Min syster har en nära relation till barnen såsom deras moster, inte av någon annan anledning. Barnen är fortfarande små men jag försöker ändå börja berätta för den äldsta om hur de blivit till, jag vill inte att det ska komma som en chock när de blivit stora.                  

Tack.

Märy06  Ja, visst finns det tillfällen när jag tycker att det känns lite konstigt, det kan jag ärligt säga. Som exempel var jag förra veckan på bvc med min yngsta och sjuksköterskan där ville skriva in uppgifter om föräldrarna i mitt barns journal. Jag fick då uppge min systers längd, allergier m.m. En tydlig påminnelse om att mina barn inte kommer att ärva mina egenskaper - på gott och ont. Jag kan ibland känna sorg över att jag aldrig kommer att få genetiska barn, samtidigt är jag så otroligt tacksam för de barn jag fått och skulle aldrig vilja byta bort dem. Med de valmöjligheter jag har haft är jag helt övertygad om att jag har tagit rätt beslut.

Sjukhuset vi gjorde behandlingen hos ifrågasatte aldrig att min syster skulle donera, de föreslog aldrig korsdonation, kanske förstod de att vi ändå skulle ha tackat nej. Att något etiskt råd var inblandat hörde vi aldrig talas om så jag tror inte att det var så. Vi kommer självklart att berätta för barnen om hur de blivit till, har redan börjat berätta för den äldsta men i form av en saga eftersom de ännu är små. Lycka till med er ÄD.