Neka manlig gynekolog/läkare?

Så klart man får byta. Det gjorde jag förrut.

Jag vet inte vad lagen säger, man jag tycker att man ska ha rätt till det. De vet inte skälet bakom till att kvinnan vill ha en kvinnlig gynekolog, och jag anser inte att man ska behöva redovisa det heller. Gyn-undersökningar är ett känsligt ämne för många kvinnor, vilket ska respekteras. En läkarundersökning ska inte upplevas som ett övergrepp.

Kolla upp en annan mottagning om de inte är tillmötesgående. Jag har aldrig haft några problem med att få en kvinna. Ingen har ens ifrågasatt varför.

När jag var gravid gick jag över tiden och gick då på kontroll. Första gången var det en kvinna som skulle känna om jag hade öppnat mig något. Andra gången var det en man och jag sa bara att jag inte ville att någon man utan en kvinna i så fall. De kunde inte skaffa fram en kvinna, så undersökningen fick vara.
Jag är stenhård på det. För mig känns det som om jag skulle må dåligt resten av livet om en okänd man skulle dit och känna. Ingen annan man än min egen har något där och göra.

Har en liten fråga som jag hoppas att du tolkar på rätt sätt.............varför ville du ha en kvinna med och varför skippade du undersökningen när de inte kunde fixa det?
Manliga läkare tafsar ju lixom inte.............lika lite som kvinnliga läkare gör det. Om det beror på könet så finns det faktiskt homosexuella läkare - både "vanliga" + på gyn.

Inget påhopp mot dig - är bara nyfiken på varför......

Tycker manliga är bättre, dom är inte lika hårdhänta som kvinnliga. Men inte gärna en i samma ålder som mig.

Så länge det inte handlar om tvångsvård har du rätt att välja. Däremot så kanske du får vänta längre på att få vård och då får man avgöra själv om man tycker att det är värt det.

Jag sökte akut eller ja, på en helg. Fick komma till en manligläkare på sjukhuset, då var jag bara väldigt tacksam för att få en läkartid direkt. Gick hem men en väldigt konstig och skum känsla. Sen sökte jag hos min husläkare för att mensen krånglar. Han sa att han skulle skicka en remiss men ville ändå kolla. Det fann jag så konstigt. Jag nekade, han blev helt tyst, kolla ner i golvet. Det gick några plågsama sekunder innan han frågade om det var för att han var man. Ja, sa jag. Sen fick jag gå vidare till labb. Där svimmade jag, så obehagligt tyckte jag att det var. Då hade jag ju "bara" nekat, efter det så har jag altid bett om en kvinnlig gyn.

Nu fick jag en ny läkartid hos vikarien för min kvinnligagyn, en man. Jag ringde återbud till den tiden och har ännu inte gjort undersökningen. Jag pallar inte, så visst har jag och du valet att säga nej. Inte är man bortskämd för det.

Min kropp, mitt val.

Har bara haft en manlig gyn en gång och efter det så kände jag mig smutsig och äcklig. Aldrig mer!

Har haft en manlig gyn i över 10 år..specialist på Endometrios...inga som helst problem, varken vid undersökningar eller när det gäller att diskutera olika frågor. Han är lättpratad, professionell och naturlig i allt han gör. Skulle aldrig byta bort honom!

Har däremot haft kvinnliga gynekologer tidigare som varit riktiga haggor och som behandlat mig som skit..nej tack!

Jag har gjort ca 400 ultraljud i mitt liv. I början var det litet sisådär med män men de är läkare på jobbet.
Första gången var det litet besvärligt men jag hade ju ont så jag orkade inte bry mig om det.

Och i de flesta fall så är det precis lika bra med män om inte bättre.
De är mjukare och oftast varsammare. Har märkt att de är skickligare på ultraljud överlag.

Jag tänker inte längre ..

-Åh, en man.

Jag tänker:

En läkare.

Jag är ju där för att få vård. Och jag känner att det är vård och kunksap jag behöver.
Jag gör i det fallet ingen skillnad på man eller kvinna. Jag är där för expertis.
Och män är inte sämre på det.

Kanske ska tillägga att det är oki att byta om man känner sig obekväm.
Speciellt om man varit med om trauman..

Men om det blir akut så kanske man inte kan välja..och det kanske är bra att vänja sig för att slippa obehag vid akut situation.

Man kan alltid neka att genomgå undersökningen, man kan alltid neka till att ta emot vård så länge man inte tvångsvårdas då. Och man har rätt att välja både läkare och vårdinrättning i den mån de kan ta emot patienter. men med det får man då också acceptera att det kan ta längre tid innan man får den vård man eftersöker. Och i akuta situationer kan man inte kräva att det ska ploppa upp en läkare som motsvarar ens specifika krav.

Det vart tillslut så att jag tog den tiden med den manlige läkaren, jag kollade upp han o han var i 50-60års åldern-så det kändes lite bättre..
Men igår när jag var där så kom först en kvinnlig sjuksköterska imot mig o visade mig in i rummet, sen försvann hon.
Där satt läkaren + en kille i min ålder. Då tänkte jag på en gång att han kanske var studerande o förberedde mig på att säga ifrån att han skulle vara med. Men läkare sa inget om det, så då tänkte jag att han jobbade väl antagligen där, o då kändes det som att jag inte kunde be han o dra=dom var ju båda manliga.
Sen när jag väl låg där m benen i vädret, då berättade läkaren att den andra killen var där o lärde sig= inte sjysst, tycker jag, han hade ju kunnat sagt det innan.
Då gjorde de ingreppet, o det gick bra. Sen ville de låna mig för ultraljud oxå, för att eleven skulle lära sig- jag accepterade lagom road=kändes som att man redan var utblottad ändå..
summan av kardemumman= inte så skoj , det positiva med det hela får man väl tänka att man hjälpte den bliv. läkaren? att få lite mer rutin i sitt jobb.( sköterskan var med sedan under ingreppet-det var en jäkla tur, annars hade jag nog svimmat av nervositet)

Gjorde min första gynundersökning förra onsdagen. Har alltid tänkt att det skulle kännas extremt olustigt att bli undersökt av en man. Jag fick en akuttid och var mer inställd på att bli undersökt så då spelade det faktiskt ingen roll att det var en man, och dessutom en ganska ung man. 
Efteråt kändes det dock konstigt. Fick olustkänslor som kom och gick hela tiden och de finns fortfarande kvar.
Är lite orolig att det är samma läkare i morgon igen. Kan inte ens uttala hans namn.
Men jag har kommit underfund med att det inte är att han är man som grämer mig. Det är kommunikationen som inte fungerade. Han var utländsk och pratade jättemycket, men jag fattade kanske 25% av det han pratade om.
Jag har jättesvårt att förstå människor som bryter, så det hade inte gjort någon skillnad om det var en kvinna och hon talade på samma sätt.
Nu har jag gått som ett frågetecken i 6 dagar och hoppas att få svar på mina frågor i morgon. Håller verkligen tummarna för att jag får en annan läkare då. 

Jag kan förstå dig.. i o m att jag varit på gyn nu flera ggr har jag fått olika läkare varje gång. första läkaren sa att jag hade pcos-som jag inte hade en aning om vad det var när jag lämnade henne, utan kollade själv på nätet. Till nästa besök (som iof handlade om cellförändr.) hade jag samlat på mig en massa frågor om pcos- men då fick jag en annan läkare= som inte förstod mig speciellt bra- o tvärtom(utländsk). Så då gick jag återigen hem utan svar. Sen när jag kom tillbaks för att operera bort cellförändr. var det ytterligare en ny( manlige läkaren+studeranden). Skulle va skönt m samma hela tiden..