• Anonym

    Omgivningens reaktioner när man blivit utsatt för sexuella övergrepp i en relation.

    Jag skulle vilja fråga er,hur skulle ni göra i en sådan här situation? Jag blev i stort sätt våldtagen på alla hjärtans dag.  I det stora hela startade det på just alla hjärtans dag för 6 år sedan och sen har det fortsatt. Jag berättade detta för en kompis och den reaktion jag fick var men varför går du inte därifrån när han börjar? jag skulle aldrig tillåta detta. Hon fattar ingenting. Jag är nedbryten jag har inte längre någon vilja. Jag har nu men för en vecka sedan hade jag inte det. Idag pratade vi igen och hon frågade hur det gick att städa. Varvid jag svara  att jag har inte kommit igång ännu. Och hon frågar varför inte så jag svarar ja jag mår inte bra. Hon skrattar och säger ja varför inte då. Så jag säger ja gissa. Och hon säger nej jag kan inte gissa. Jag säger att det är pga det som hände för en vecka sedan. Och jag fick en lång förklaring att ja du är arg nu men om en vecka är det glömt. Jag känner dig vid det här laget om en vecka är det glömt. Det värsta är ju att hon har rätt, om en vecka är vi tillsammans igen. Jag kommer aldrig att kunna anförtro henne saker igen, litar helt enkelt inte längre på henne. Men vad ska jag göra är det möjligt att bli fri efter 6 år. Jag har nu inte kontaktat honom på 2 dagar men jag håller på att förgås av ångest för att jag måste kontakta honom. INte för att jag älskar honom för det gör jag inte. Men jag vill bara så gärna ringa till honom. Nåt är ju allvarligt fel i min hjärna, hur kan jag tillåta detta.

  • Svar på tråden Omgivningens reaktioner när man blivit utsatt för sexuella övergrepp i en relation.
  • Anonym (AnnaPanna)

    Jag förstår att man blir så nedbryten och att man mår så dåligt efter en sån grej.

    Men jag vill faktiskt fråga precis samma sak som din kompis gjorde.. Varför går du inte?

    Varför lämnar du honom inte? Du älskar ju honom i alla fall inte.

    Det har gått sex år..

    VILL du lämna honom men har ingen ork eller styrka till det? Behöver du hjälp att ta dig ur relationen?

    www.kvinnojouren.se/
     

  • Ocensurerad
    Anonym (AnnaPanna) skrev 2011-02-19 22:27:48 följande:
    Jag förstår att man blir så nedbryten och att man mår så dåligt efter en sån grej.

    Men jag vill faktiskt fråga precis samma sak som din kompis gjorde.. Varför går du inte?

    Varför lämnar du honom inte? Du älskar ju honom i alla fall inte.

    Det har gått sex år..

    VILL du lämna honom men har ingen ork eller styrka till det? Behöver du hjälp att ta dig ur relationen?

    www.kvinnojouren.se/
    Det är väldigt lätt för oss som inte är med i relationen att reagera just så. Varför går du inte? Men om man vet hur en våldsprocess och om man har kunskap att leva i en sån situation så säger man aldrig så!

    Det som har hänt, är att det har gått så långt att våldet har blivit norm och något naturligt i deras förhållande. Som hon skriver är hon nerbryten. Han har använt våldet och säkert andra vägar att säkert men sakta bryta ner hennes självkänsla och självbestämmande...

    Jag kan inte säga vad du ska göra. men jag kan ge dig tips och råd. Kontakta en kvinnojour. I mitt landsting finns det något som heter NCK, Nationellt Centrum för kvinnofrid som jobbar med att hjälpa kvinnor i just din situation...

    Du får gärna inboxa mig om du behöver stöd, eller om det är något annat jag kan hjälpa dig med...

    Jag har själv varit i en liknande situation och utbildar mig idag till sjuksköterska och målet är att arbeta med just såna här fall...

    DU ÄR stark, oavsett vad andra säger!
  • Anonym (AnnaPanna)
    Ocensurerad skrev 2011-02-19 22:34:02 följande:
    Det är väldigt lätt för oss som inte är med i relationen att reagera just så. Varför går du inte? Men om man vet hur en våldsprocess och om man har kunskap att leva i en sån situation så säger man aldrig så!

    Det som har hänt, är att det har gått så långt att våldet har blivit norm och något naturligt i deras förhållande. Som hon skriver är hon nerbryten. Han har använt våldet och säkert andra vägar att säkert men sakta bryta ner hennes självkänsla och självbestämmande...

    Jag kan inte säga vad du ska göra. men jag kan ge dig tips och råd. Kontakta en kvinnojour. I mitt landsting finns det något som heter NCK, Nationellt Centrum för kvinnofrid som jobbar med att hjälpa kvinnor i just din situation...

    Du får gärna inboxa mig om du behöver stöd, eller om det är något annat jag kan hjälpa dig med...

    Jag har själv varit i en liknande situation och utbildar mig idag till sjuksköterska och målet är att arbeta med just såna här fall...

    DU ÄR stark, oavsett vad andra säger!
    Jag förstår att det är grymt svårt.

    Det var därför jag undrade ifall hon behövde hjälp att ta sig ur relationen. Vilket jag antar att hon behöver.. Men HUR kan man som hennes kompis hjälpa? Hon verkar bara sopa allt under mattan och lämna över allt ansvar på TS själv. Hon behöver ju stöd och pushning, men hur? I slutändan måste ju TS själv ha VILJAN att lämna kräket.. Vilket jag förstår inte är lätt alls när man är så nedbryten.

    Det var inget ont mot TS i mitt förra inlägg, jag hoppas VERKLIGEN att hon hittar styrkan hon behöver. 
  • Ocensurerad
    Anonym (AnnaPanna) skrev 2011-02-19 22:43:28 följande:
    Jag förstår att det är grymt svårt.

    Det var därför jag undrade ifall hon behövde hjälp att ta sig ur relationen. Vilket jag antar att hon behöver.. Men HUR kan man som hennes kompis hjälpa? Hon verkar bara sopa allt under mattan och lämna över allt ansvar på TS själv. Hon behöver ju stöd och pushning, men hur? I slutändan måste ju TS själv ha VILJAN att lämna kräket.. Vilket jag förstår inte är lätt alls när man är så nedbryten.

    Det var inget ont mot TS i mitt förra inlägg, jag hoppas VERKLIGEN att hon hittar styrkan hon behöver. 
    Ja, det är det problemet som dyker upp. Kompisen kan ju inte tvinga ts till någonting, utan bara stötta henne i själva uppbrottsprocessen. Kanske vore det en början om TS fick sova hemma hos kompisen tills hon hittat nått eget eller nytt om det nu är så att ts och mannen i fråga bor tillsammans. Det vore ju även en trevlig tanke om kompisen kanske kunde hjälpa TS med att ta reda på vilken hjälp finns att få, vilka myndigheter osv...

    Att hjälpa ts att hitta viljan och få henne att inse hur onormalt det här är och även att få henne att förstå att felet inte ligger hos henne är väldigt viktigt. För utan den kommer hon stanna, troligtvis till den dagen han slår henne så ordentligt att hon är nära att mista livet.

    Men jag upprepar det, ingen kan göra nått om ts inte vill... Det enda som kan göras är om ts blir så svårt misshandlad eller våldtagen och söker vård. Då kan sjukvårdspersonal anmäla om det är ett brott som kan ge ett visst antal år i fängelse...
  • Anonym (solstråle)

    ibland gör det ont att höra sanningen. var själv i ett förh, psykiskt nedbrytande.. och jag var kvar. folk fattade inte. avskydde när flera sa "ja men skit i honom bara, glöm honom"

    vad är det för jäkla råd egentligen? om det varit så lätt hade man gjort det. och så långt kan man nog tänka själv. men det svåraste är ju att göra det, skita i det. lämna. det blir nånstans som man bollar över skulden på offret när man säger så. "jaha han misshandlar dig - ja men lämna då". men det är ju svårt att ta sig ur, man blir förvirrad, man bryts ner.. man behöver hjälp. man behöver stöd. det sista man behöver känna är att man själv gör ngt fel. att man får skulden för att man är kvar. "ja men du stannar ju, då får du ju skylla dig själv".

    TS det är aldrig lätt ngt sådant här. känslorna kommer antagligen finnas kvar så är ingen idé att vänta. ångesten kommer inte minska utan snarare kommer det bli tyngre och bli svårare ju längre du väntar. hela tiden tänker man "jaha men nu har jag ju ändå gott tillbaka, då kan jag likabra stanna". men det är inte så. man måste lämna, ta det steget. och det kommer va skitjävlasvårt. när du känner ångesten som starkast så arbetar din hjärna och kropp som mest. det är just då man ska stå emot för sen när du vl klarat av den har du klarat ett jättestort steg. det är på den vägen det är..

Svar på tråden Omgivningens reaktioner när man blivit utsatt för sexuella övergrepp i en relation.