Snart 11 månader, tar sig inte framåt, konstigt?

Med tanke på att han går med gåvagn och går när ni håller i handen så tror jag verkligen inte att ni behöver bekymra er . Då tar han sig ju framåt på egen hand även om det är med hjälp av möbler etc.

Min dotter börjar också närma sig 11 månader och kryper eller ålar inte alls och vill inte ens ställa sig i krypställning, däremot rullar hon fram från ett rum till ett annat och verkar nöjd med det så jag är inte det minsta orolig trots att hon inte heller kan ta steg. Hon tycker det är så kul att stå (med hjälp) och försöker lite att flytta benen och är intresserad och därför oroar jag mig inte.

Vissa barn kryper inte ju alls (det stadiet behövs inte egentligen) men din verkar ju träna på att gå så jag skulle inte vara orolig. Vissa går vid 9 månader och vissa kanske vid 16 månader och inget är onormalt för alla är olika.

våran 10mån (eg blir han väl inte 10mån förräns runt 2/3, född lite mer än 3v före bf)....
varken ålar,kryper,hasar,går runt möbler eller något alls.

han skjuter sig något baklänges, och snurrar runt i cirklar som du beskriver ts.
sitta upp stadigt kan han dock! ;) hehe

storebror satt vid 5mån, började hasa vid 8mån1, 1½v senare kröp han på alla fyra, kunde sätta sig upp själv, gick runt möbler osv. tog enstaka steg vid 10mån, men blev så himla rädd så han lärde sig att sätta sig ner.. gick spontant själv vid 13mån.

antar ju att det kommer att dröööja innan lillebror börjar gå ens..
han går inte heller om vi håller honom i händerna.. han står bara o väger med fötterna....
däremot så kan han stå en bra stund med soffan som stöd.. inte så att man kan gå därifrån ifall att han släpper taget och tippar.. men ändå! alltid något hehe.. ;)

Låter fullt normalt tycker jag.

Alma varken ålade eller kröp o lärde sig gå när hon var 14½ mån.
Helt normalt alltså.

Alla gör ju inte saker "enligt boken" men det betyder inte automatiskt att något är fel.

Ar orolig över min snart 9 månaders tjej. Hon sitter, tar sig bakåt lite men kan inte stödja på benen om man stöttar upp henne under armarna, skjuter liksom inte i från. Har googlat och läst om allt möjligtå, ryggmärgsbråck te x. Men hon kan ju sitta och röra benen så.... Men det är jobbigt när alla påpekar detta. Hon har varit sen, eller lite svag hela tiden.

Min äldsta har också varit lite småsen motorisk. Sen med att bli stadig i nacken. Började krypa från sittande när han var 9 månader....hade suttit fastcementerad på sin rumpa innan dess . Rullade inte förrän han var nästan 7 månader etc. Han är idag 3 år ganska precis och verkligen ingen motorisk gigant , men han hoppar och springer och klättrar....men är väldigt försiktig och skulle liksom aldrig komma på tanken att överhuvudtaget prova något han inte är helt bombsäker på att han behärskar. Känns ofta lite avigt när han ska försöka sig på något. Däremot så har han börjat läsa lite korta meningar (har kunnat alfabetet - både stora och små - i över ett halvår och räknar över 100) och förvånade oss för ett par veckor sedan med att tala om för oss vad solsystemets planeter heter och i vilken ordning de kommer ......stackarn har svårigheter med sitt uttal (motorik återigen antar vi) så han har så svårt att bli förstådd av andra än närmast sörjande så att säga .

Barn är olika .

Vad härligt!
Visst är barn olika, och det bekymrar väl inte mig eg att hon är sen med det motoriska, är mest rädd för att det ska vara ngt medecinskt fel. Ja en mamma bekymrar och oroar sig alltid!

Min dotter är snart 19½mån hon går inte själv än hon kryper men går längs med möbler men annars full fart hon fegar väl bara lite!

Min son var likadan. När han var elva månader kröp han inte, men gick gärna med gåvagn och genom att hålla oss i händerna. När han var elva månader och några dagar gammal satte han igång med att krypa, och han bara kröp iväg helt kontrollerat från sittande. På sin ettårsdag tog han sina första steg och har sedan dess visat med all önskvärd tydlighet att han behärskar gåendets konst, bara det att han inte har velat promenera utan att hålla i någonting. Lite lustigt har varit att han har kunnat gå om han trott att han har hållit i något mer "fast" än vad han egentligen gjort. Vid 14 månader släppte han taget och det var samma sak med det, han gick kontrollerat från start, har knappt ramlat, klev över trösklarna, etc. Han vill bara vara säker.

Tack snälla ni! Vilka bra svar jag fått. Känner ju innerst inne att det är lugnt och inga fel men ibland tar andras kommentarer o oron över det sunda förnuftet :). Han vill nog bara vara säker på sin sak innan han ger sig iväg. Tack igen!

Precis så känner jag med med gumman jag tror hon vill känna sig säker!
Hon satt själv utan stöd när hon var 11mån hasade fram med en arm å ett ben runt 11½mån sen någon gång efter 12mån började hon krypa på alla fyra ställde sig upp mot något när hon var 14mån sen började hon sakta resa sig fler gånger sen börja gå längs med möbler.
Hon har gått några stapplande steg själv mellan oss men det var i januari nu vägrar hon!
Hon är en bestämd dam vill hon inte gå så vill hon inte men vi ser framsteg nu börjar hon gå mer å mer med läragåvagn å fort gåre!

Jag tror vissa barn helt enkelt tar det lite lugnare och vill verkligen vara säkra på vad de gör och en del kanske måste öva upp sin balans och muskler lite mer än andra!

Sonen var lite snabbare kröp vid 9mån gick vid 14mån så alla är olika!

ville bara säga, skrev ju här i måndags, att han började ta sig framåt i onsdags helt oväntat! han ålar :)