Att leva med en utbränd man, hur?

puff puff

Jag är själv utbränd. Min sambo är underbar i den bemärkelsen. Han pushar inte i onödan vilket gör att jag känner mer ork och lust när jag får ta allt i min takt. Jag har kontakt med psykiatrin, allt annat skulle göra det omöjligt för mig att ta mig tillbaka igen.

Det är så individuellt så det bästa du kan göra är att öppet prata med honom och fråga hur du kan underlätta. 

Har gjort det men han säger att han inte vet.
Jag är mamma ledig och han gör i prencip ingent här hemma.
Visst jag blir irriterad när han inte plockar undan eller bara sover när han kommer hem från jobb.
Kanske ska jag bara låta han va.
Jag vet att det inte handlar om mig. Men ibland känns det som om han tänker att det är skit sammaf för hon tar det.
Han städar inte ens sin toa själv ( vi har två toaletter) Kastar handukar på golvet. Kastar in rena kläder i garderoben så de trillar ut och skiter i att ta upp det.

Blir man så apatisk?

Du får ursäka om jag verkar okänslig. Men det är inte så lätt att ta hand om ett helt hem själv och sen en bebis på 3 månader och behöva plocka efter honom.
När ska jag få vila?

Hjälper det om jag inte säger något och bara gör?

Det är så svårt att säga något generellt, då alla reagerar olika.
Jag gjorde allt och lite till för min man när han blev utbränd, vilket resulterade i att jag körde slut på mig själv.

Hur var han innan han blev utbränd. Hjälpte han till hemma då?
Så här i efterhand så kan jag se att jag bhövt någon att prata med, för ilskan äter upp en innifrån.
Likaså frustrationen, jag visste ju att han var sjuk och inte orkade.
Men ibland kände jag för att ställa mg och bara skrika MEN JAG DÅ!!!!!
Jag hade inget annat val än att orka.

Kan du hitta någon som tar barnet ett par timmar, så att du hinner andas?

Låt honom vara pappaledig och du kan borja jobba.

Lever inte med en utbränd man men det händer att jag stöter på utbrända personer på jobbet. Men jobbar din man fortfarande? Då är han ju inte så jättesjuk, eller? Bra, ju längre det går desto längre återhämtningstid.

Personer med utmattningsdepression har ofta svårt att ta itu med någonting så att låta hem förfalla, räkningar förbli obetalda etc. är nog vanligt. Som partner får man väl vara beredd på att fixa allt antar jag, ungefär som om vederbörande var allvarligt fysiskt sjuk och oförmögen av den anledningen. Sjukdom som sjukdom. Däremot tycker jag du kan kräva en läkarkontakt omgående. Sjukdomar ska inte fortlöpa obehandlade!

Går inte, han håller på att starta upp ett stort företag med ett Finskt företag. Fast här i sverige

Utbrändhet har egentligen inte så mycket med jobbet att göra - fast att folk verkar tro det.

Det handlar mer om hur han tacklar sig själv och livet och hur hans inre värld ser ur. Hans kropp försöker säger honom någonting och det är viktigt att lyssna på dom signalerna. Tror han behöver gå å prata med någon för att reda ut sitt inre och hitta sig själv igen.

Precis så känner jag, MEN JAG DÅ.

Nu berättade han att han skulle på lördag spela poker med killarna. Kan säga att jag blev sur och tänkte han kunde orka något med oss...

Jag känner väl mest att jag är sur för han inte kan täna själv och sluta vara så irriterad på allt och alla

Han ska gå och prata när de kommer till sverige om 3 veckor

Du säger att han är utbränd och samtidigt att han inte orkar göra något när han kommer hem från jobb. Han håller på att starta eget företag också dessutom. Om han klarar av att jobba och starta företag tror jag knappast han är utbränd utan bara försöker få dig att göra allt där hemma.

Hej! Lever själv i ett liknande förhållande med bebis en utbränd man med firma. Han är som sagt trött och ingen ork när han kommer hem. Jag försöker låta han vila och hjälpa honom med det som jag kan bidra med på firman, papper mm. Försök prata med din man det blir så mycket bättre . Blir lite trött på K i tråden som tror att man inte kan vara utbränd och arbeta. Du vet nog inte vad det innebär att ha egen firma. Det går inte vara hemma från arbetet som en vanlig anställd kan vara. 

Och här har ni en till med utbränd man, som haft firma... Fast den gick i konkurs rätt nyligen, vi har också 3 barn.

Fruktansvärt jobbigt att leva tillsammans med någon som är svårt deprimerad, iaf så tär det väldigt mycket på mig att se honom så dålig. Hoppas på bättre tider...

Jag tror på att stötta och visa att man bryr sig, att man finns där. Inte ställa för mycket krav...men det är svårt, särskilt när man är mer eller mindre "ensamstående" med barnen.

Jag lider själv av utmattningsdepression och att min ork kan räcka till vissa saker innebär inte att den också räckt till andra saker. Ju mer kravlöst och avslappnat det är desto bättre orkar jag det. Kanske känner han sig pressad av situationen mellan er och känner därför att han inte klarar av det... men att han kan få en fristad med kompisarna.

Utmattningsdepression är en sjukdom som ofta påverkar de anhöriga ganska mycket. Och de anhöriga får inte glömmas bort. Kommunikationen er emellan är viktig, men det är också viktigt att välja sina ord. "Men jag då?"-grejen riskerar att bara spä på hans dåliga samvete eller få honom att känna sig ifrågasatt vilket gör att öppenheten mellan er blir svår. Du ska absolut tala om hur du själv mår och känner, men utan att anklaga honom och du måste också vara beredd att ta in hans ord om hur han mår....