Jag veeeet...

...at man ska se allt från två håll. Att man ska vända andra kinden till osv men jag fattar inte hur vissa är funtade!!!
Hur kan man ha två barnbarn som man träffar dagligen och träffa våra två ett par gånger per år och sedan är det vårt "fel"...
Jag gillar inte svärmor och jag anser det befogat. Igår kväll ringde hon hem och pratade med vår stora dotter om att hon och svärfar tagit med kusinerna till Stockholm och varit på olika sevärdigheter och ätit ute och det hade varit så trevligt. Sedan när vår dotter frågar om de är hemma nästa vecka, då vi har sportlov så ber svärmor att få prata med mig och då säger hon att de har haft så fullt upp med kusinerna så nästa vecka måste de får tänka på sig själva. OK, vi hade ett besök vi var tvungna att göra på måndag så vi kanske kan klämma in en kaffe ihop på tisdag eftermiddagen i vart fall, frågar jag. Nej de skulle äta lunch med sina vänner på tisdag så det går inte men vi kan komma på måndag morgon.
Vi har en tid att passa kl nio på måndagsmorgonen och vi har 25 mil dit, och om vi ska hinna svänga av till svärföräldrarna innan (ca åtta mil innan) så måste vi åka supertidigt och jag sa att jag inte tyckte det passade bra utan att vi fick ses en annan gång istället.
Då blir svärmor sur och tycker att jag är svår.

Men varför???
Varför ta kusinerna hela veckan och aldrig kolla om våra barn vill göra något med dem. Hur rättfärdigar man det för sig själv som far/morförälder? 
Alla som skriver att de får bestämma över sina liv själva i olika trådar, hur tänker man då. När två barnbarn får både tid och upplevelser med farföräldrarna medan man helt glömmer bort de andra två och så rättfärdigar det med att jag är svår??????
Jag blir så arg och besviken.
Jag vet att ni inte har svaren men kanske en ide om hur dessa tänker så man åtminstone kan förklara för sina barn....