Pojke i klänning?!

OM nu detta verkligen har inträffat så är min åsikt som följer.

Det är sympatiskt med tanken att barnen ska få välja själva och inte bli fångade i snäva könsrollsmönster..Och visst, in a perfect world...Men ännu ser det inte ut så i samhället, och jag tycker inte riktigt att det är ok att barnen ska användas som medel i den striden. De är för små för att kunna förstå de reaktioner de kommer att mötas av i ett samhälle där det ännu ej är socialt accepterat med en pojke i strumpbyxor och klänning. Då är det föräldrarnas sak att styra detta lite. Det är föräldrarna som måste gå i täten för sina barns skull om de vill ha ett samhälle fritt ifrån könsroller. Pappa får gå till kontoret i klänning och bereda vägen för framtiden.

Genom att de vuxna börjar att göra det socialt acceptabelt, inte skickar ut ungarna som kanonmat. När kvinnor började ha byxor så var det vuxna kvinnor som började med bruket, man skickade inte småflickor till skolan i byxor innan det var socialt accepterat.

Absolut är det, de vuxna som reagerar mest. Jag anser inte att det är ok att man ska utsätta sina barn för de reaktionerna som exempelvis TS gav när hon såg pojken, för de är för små för att förstå. Om man inte är beredd att skicka pappa till kontoret i klänning för att möta samhället reaktioner så ska man heller inte utsätta barnet för det, utan försöka styra så att barnet slipper det. Jag sympatiserar som sagt med tanken, men i praktiken så funkar det inte riktigt ännu och det anser jag man som förälder har en skyldighet att se.

1976 lät min mor mig gå på stan med en lampskärm på huvudet, för jag tyckte den var fin. Såhär i efterhand kan jag tycka att hon borde ha avstyrt det ALLT var ok 1976...

Men pojken hörde det och framförallt såg han sin mors reaktion....Lite onödigt kan tyckas. Man behöver inte hålla med mig, men detta är min ståndpunkt efter att ha vänt och vridigt på problemet ett tag. Jag anser att det är de vuxna som ska gå i striden, och fram tills det är socialt accepterat styr vi barnen. Jag resonerar på samma sätt som när vuxna envisas med att lära sin barn säga "fitta" för att det minsann betyder fuktig ängsmark och att de vill reclaima ordet. Fine, gör det, men gör det själva...

Enligt min erfarenhet gör barn som vuxna gör, och om pappa går till kontoret i klänning och det normaliseras och ingen höjer ett ögonbryn åt detta så kommer det att bli naturligt även för barnen.

Oavsett hur mycket man vill så kan vi inte styra andra människors reaktioner, och en pojke som går ut i spetsklännig idagens samhälle, KOMMER att mötas av en massa människor som i antingen ren okunninghet, välmening eller elakhet uttrycker förvåning över detta....