Pojke i klänning?!

Jag följde med min väninna i dag när hon skulle lämna sin son på dagis. Strax efter oss kommer det en mamma med sin dotter ( tror jag ) . Jag är helt säker på att det är en flicka tills en i personalen hälsar på pojken som heter Linus?! Linus har till min förvåning vita strumpbyxor och en röd klänning på sig ?! 
Jag frågar mamman lite försynt varför sonen har klänning. Döm om min förvåning när mamman fräser åt mig att hennes barn är ett barn och inget kön!! Men får inget svar på varför grabben har klänning innan hon vänder på klacken och går! 

Personligen tycker jag att det är lite kränkande för pojken att ha på sig klänning!

Vad tycker ni??  Är det normalt att klä sin son i klänning eller tycker ni att det är kränkande?

( Linus heter igentligen något annat ) 

Jo det kan hända att det är så......men sätter man klänning på sin pojke så blir ju han ett lätt offer för dessa mobbare som inte har den självkänslan dom borde ha.

 

Jag är själv feminist och uppfostrar mina barn jämställt, men jag klär dem i typiska pojk-och flickkläder ändå, för vet ni? Jag använder genus i UPPFOSTRAN, att de ska lära sig att behandla andra med respekt och att alla är lika mycket värda. Jag ger dem värderingar som är jämställda och lika för båda två (pojke och flicka), lär dem att vara sympatiska, snälla, omtänksamma, självständiga, starka, målmedvetna & respektfulla individer UTAN att behöva visa det genom kläderna. För hur ska barn lära sig att inte sträva efter typiska könsroller då man börjar med kläderna??

Så vad än din son vill bära är det ok med dig?

Barn kan bli retade för ALLT. De är aldrig skyddade.

Nej så är det verkligen, men att låta barnet ha på sig något som verkligen är i högriskzonen (tycker jag) 

Lär ju inte förbättra oddsen....

 

För börjar man klä t.ex pojkar i klänning vid 3 veckor som någon hade gjort så trycker man nästan bara på sina egna värderingar på ett barn som inte förstår vad det handlar om.

Man ska inte klaga om barn blir retade om man väljer såna kläder.

Nej det är ju förälderns fel om ungen blir mobbad. Det är ju tack vare dom som deras barn blir mobbade. Om man vill bevisa något kan man väl börja att ändra på sin man och låta han gå i klänning. Söner tar ju ofta efter sin far. Så börja så om ni vill ändra något..

Varför får ni det som om det är JAG som tycker så ? Jag säger bara sanningen och om ni är så blinda för verkligheten så kan jag barra beklaga. Ändra era män först och främst, så ska ni se att era söner tar efter dom. Förklara annars för era barn varför pappa aldrig går i klänning eller liknande. Dubbelmoral så det skriker om det.

Jag har både en dotter och en son ( i den ordningen), så det där snacket om att jag hellre skulle vilja att min son var en dotter köper jag inte.

Min son är4½, en trygg, lugn kille, som älskar att bygga, konstruera, köra bilar och hans favoritfärg är mörkblå. De flesta som inte känner honom  så väl skulle nog se honom som rätt "grabbig", och det stämmer nog att många av hans intressen och egenskaper stämmer in på bilden av "grabbiga killen". Men han gillar också att dansa, helst i kjol, han gillar glittriga saker, rosa är hans näst bästa färg, och han är en mjuk liten typ som vårdar sitt marsvin som en öm liten marsvinsförälder. Speciellt i treårsåldern experimenterade han med kläder och hade gympadräkt med volang och klänning på kalas och till förskolan ett antal gånger. Ingen hade något problem med detr, allra minst han själv. Alla dessa egenskaper är ju delar av det som är han, min son.
 Men många väljer att se enbart det grabbiga, för han är ju kille och det är så killar traditionellt "ska vara".
Jag tycker det är synd att hans andra egenskaper undantrycks för att han inte "ska" vara så.

Min dotter är en långsmal 7½-åring. Ljuslockig, rosenkindad och smilgropig som en sockersöt svensk midsommardröm har hon alltid fått höra hur söt hon är (och det är klart hon är!) En snäll kompis är hon också, som tar hand om de yngre barnen som börjat förskoleklassen. Men hon är också en fantastiskt konstruktör som bygger legogrejer gjorda för 12-åringar, hon räknar matte på 3:ans nivå och hon är fantastiskt atletisk. Ändå fokuseras det alltid på hennes utseende eller på hennes sociala förmåga .
Nu är hon som sagt en tjej som alltid varit stark och gått sin egen väg. Hon har talat om för sin lärare att hon minsann är ett mattegeni (hennes uttryck alltså)och behöver en svårare bok. När en kille sa att hon som tjej inte kunde stå och kissa rakt fram motbevisade hon honom (då var hon 5 år).
ALlt detta är ju också egenskaper som är hon, min dotter.

Jag blir så trött. Min son är ingen flickpojke. Min dotter är ingen pojkflicka. De är barn. Ett barn är av pojkkön och ett barn är av flickkön. De har egenskaper som oftast tillskrivs de kön de har, och de har egenskaper som ofta tillskrivs det andra könet. Jag vill ju att de utvecklar alla sina goda egenskaper. Det finns fler än ett sätt att vara pojke på, fler än ett sätt att vara flicka på.

Kläder ja...
Många tycker att det fokuseras för mycket på kläder. Det kanske det gör? Men å andra sidan är vi på ett forum där vi diskuterar föräldraskap och uppfostran, och där den här tråden, liksom flera andra, handlar just om kläder. Är det då konstigt att kläder diskuteras och att vi fokuserar på det just här?
I verkliga livet tro jag att många föräldrar som försöker tänka ur ett genusperaspektiv inte tycker att kläder är i fokus eller är den viktigaste biten. Men det är något konkret, något att ta på. Därför blir det lätt att diskussionen fastnar där.

Själv tycker jag att det är konstigt att man inte ser att kläder är en del av arbetet kring genus och jämställdhet. Det är möjligtvis inte lika viktigt som lika lön, rätt till samam utbildning osv, men är samtidigt en del av det hela. Ska man ge pojkar och flcikor samam rättigheter och samam möjligheter, kan man ju inte göra det på alla områden utom just när det gäller kläder.

Och att "ni borde fan skämmas", för VAD? att vi väljer det som vi tror är bäst för våra barn, att inte klä våra pojkar i klänning!? Jag vill inte "testa" och töja på gränserna och "se" om det skulle vara accepterat, som om mina barn skulle vara testkaniner! DET är sjukt, föräldrar som låter barnen ta smällen för att man själv har detta "genus"-tänk.

Nej och mina barn kommer aldrig att mobba era barn så oroa er inte. Mina åsikter är inget jag trycker in i mina barns huvud som ni verkar göra med erat genus-tjat.

Jag är definitivt inget kön.

Du menar snoppen och snippan då...?

Ja, det är ju otroligt viktigt att man hela tiden klär barnen så omgivningen vet vilken av dessa som finns mellan benen.
(Ironi förstås)