Pojke i klänning?!

Jag förnedrar och kränker stolt mina pojkar! För att tala ett språk som inskränkta kan läsa och förstå.

I verkligheten så låter jag dom vara barn med all deras upptäckarlusta, nyfikenhet och glädje intakt. För HUR ska dom lära sig vad DOM gillar om dom inte får prova elelr upptäcka det själv? Jag skaffade inte barn för att få små miniatyrer av mig, jag är unik och det finns bara en. Hade blivit dåliga kopior . (och det var ett skämt...)

Jag vill lära mina barn att deras värde ligger i DOM, inte färgen på deras kläder, inte snittet på deras kläder, inte vilka leksaker dom leker med, inte vilken musik dom lyssnar på och inte ens vilket parti dom röstar på (skämt igen...)

Jag fullkomligt skiter i vilken färg dom har som favorit eller vilken leksak dom har som favorit. Här finns inga speciella flick eller pojkleksaker. Jag anser också att könen rent biologiskt skiljer sig åt (märkligt vore väl annars), men jag är inte dummare än att jag kan räkna ut att det inte sitter i kläder och leksaker!

Det skrämmande är att se hur "vuxna" sitter och försvarar sina egna rädslor med sån frenesi och idioti gång efter annan. ALLA föräldrar vet hur lättpåverkade barn är. ALLA föräldrar styr sina barn, medvetet och omedvetet. Att ens försöka förklara bort kläder med biologi är ju skrämmande dumt!

Kanske för att dom inte får för sina föräldrar? Barnen påverkar ju varandra och säger en "det där är tjejkläder" så ska det till en stark kille med stöttande föräldrar för att han ska våga ha på sig det plagg han gillar igen.

Tror jag inte. Jag tror däremot att många säger till sina barn att det inte är ok, kanske inte alltid med ord, men blickar, "skoj"kommentarer och annat. Sen köper man "tuffa" kläder till pojkarna, skickar dom till skolan och där ges samma blickar och "skoj"kommentarer vilket gör att den där lille killen som verkligen gillade det slutar använda det eftersom det är NÅGOT med det som drar till sig jobbig uppmärksamhet. Att blickarna och kommentarerna inte känns ok.
Eller på förskolan.

Dessutom, pojkar i klänning har ingen förebild. I tecknade serier, på tv, i tidningar, leksaker och ute på stan så finns det helt enkelt inte. Då behövs att föräldrarna är där och uppmuntrar, aktivt letar efter förebilder för att visa för att hjälpa pojken. För hur det än är, barn anpassar sig efter vad som SYNS. Det finns flickor, prinsessor och allt möjligt i klänning, men inte pojkar.

Jag tror att fler killar skulle gå i klänning, kjol om det fanns fler förebilder. Men någonstans måste man ju starta!